Pudeldiarré

Natten har varit lugn. Förutom pudeln som har varit magsjuk. Det är märkligt att en så söt varelse kan se så otroligt ful ut när den bajsar.


Apropå det vill jag gärna puffa för bloggen "En man med ett skägg" som idag skriver om Christina Jutterström . Ni kan ju för ett ögonblick fundera varför det ligger inom ämnesområdet innan ni klickar på länken. "En man med ett skägg" är en fantastisk blogg. Han är liksom jag intresserad av gamla gubbar (det låter som en sexuell läggning men det är nog precis tvärtom). Där avhandlar han kära gamla gubbs som Arne Weise, Ulf Lundell och Povel Ramel.

Nattlig dramatik

Igår var jag briljant. Jag vakade av och kände mej pigg. För ovanlighetens skull så började jag fundera på maten i god tid så jag var i frysen och rotade fram grytbitar av älg. Man önskar att man hade riggat upp en filmkamera för jag improviserade fram en kalasgryta som den skickligaste TV-kock. När min hustru kom hem från jobbet så bjöd jag henne den stiligaste måltid mitt på blanka måndagen. Sedan gick jag och hälsade på en länge försummad vän. Igår var jag den jag borde vara.

Nu är Gud så vis att han vet att ogräs och människor inte ska växa för höga. Därför skickade han en prövning på mej. Jag sov lite oroligt, inte ovanligt när man jobbat natten innan. Det var först ett dunkande ljud och sedan en bildörr som stängdes. Då var det svårt att somna om ordentligt så jag gick upp. Bildörren var någon som hade något nattligt ärende hos någon av grannarna. Men det spolade vatten på övervåningen. Jag trodde att det var ungdomarna som hade tänkt bada i badkaret. Det är ju den tiden på året då ungdomar äter jordgubbar, dricker champagne och ägnar sig åt mystiska bad. Men det slutade aldrig rinna så jag gick upp för att se vad de höll på med. Det visade sej att det var något bakom tvättmaskinen som sprungit läck. Det är märkligt att livets stora prövningar alltid ska ske när man är i nattkläder och är sömnlullig. Där strävade jag fram genom en kaskad av väldigt kallt vatten och skulle pricka av den lilla vattenavstängningsskruven med en skruvmejsel. Jag kände mej som något från en amerikansk katastroffilm.


Det visade sej att plastmuttern på vattentillförselslanget hade rämnat mitt itu. Plasthelvete. Jag väckte min hustru som fick hjälpa mej att reda ut katastrofen. Det hela visade sej ändå ha gått bra. Det verkar inte ha läckt ut vatten någonstans utan allt verkar ha runnit ner i avloppet. Det enda som förolyckades var ett par Kalle Ankor som sonen envisas med att lägga på badrumsgolvet. Jag gav min hustru den perfekta kvällen men gav henne ett nattligt vadande i kallvatten och blöta kläder.

Jag löste två Sudoko i Kamikaze-klassen innan jag kunde somna.

Åh Gudrun

Det var lite roligt med Gudrun Schymans återkomst på den politiska arenan. Hon är verkligen ospolbar. Faktum är att jag gärna skickat henne till EU-parlamentet. Inte för att jag på något sätt vill påstå att Sverige är fullödigt jämnställt men jag misstänker att EU-politiker i allmänhet och manliga politiker i parlamentet i synnerhet sitter fast i patriarkala strukture som vi i Sverige inte ens kan tänka oss. Där tror jag faktist att Schyman med hennes briljanta debatt-teknik hade kunnat göra en del nytta.


Fi gjorde ju en mycket olycklig insats på den inrikespolitiska arenan då man hade utgått från att alla varianter av feminsim ska med hellre än att enas om en minsta gemensam nämnare. Vilket gav utrymme för media att granska alla stollar som till äventyrs kan sorteras in som feminister. Mest minns man ju den Queernormativa och heterofoba Tiina Rosenberg. Men bara Schyman som person hade jag gärna skickat iväg.

Lite sund nätmobbing

Min avsky för anonym nät-mobbing har jag deklarerat tidigare. Men det finns också en sund typ av mobbing eller kanske snarare häcklande där den som utför det skriver under med sitt namn. Nästan alla god satir sparkar uppåt och eftersom Rick Falkvinge och Piratpartiet numer är att betrakta som makthavare så vill jag peka på den här fina betraktelsen av den store serietecknaren Johan Wanloo. Han är en sån där som liksom ser genom folk och uppfattar vad det egentligen handlar om.

EU-valet - lurad igen!

Igår var det val till EU-parlamentet. Idag har jag en väldigt egendomlig känsla av att ha blivit lurad. Ungefär som den där sjuttitalsfilmen "Blåsningen".


Det känns som om alltihop egentligen handlade om någonting annat som jag helt missade. I vanliga fall brukar jag vara sjukligt påläst när det är val. Jag brukar syna varje fråga från varje tänkbart perspektiv. Men nu har jag bara flutit med strömmen och jag har aldrig uppfattat att det har förts någon riktig debatt om någonting. Piratpartiet har förstås skramlat lite grann om medborgarnas självklara rätt att få snatta på nätet. Detta har förlett vänsterungdomar att ge sitt mandat till en person som betraktar moderaterna som ett vänsterparti. Nåja, det hade ju i alla fall fördelen att SD inte fick något mandat.

Men det känns som om det fanns en jättefråga nånstans som man lyckades lura förbi oss medborgare utan att vi märkte det. Det här nya EU-fördraget till exempel - I vilket val hade vi något att säga till om det? Jag har en känsla av att politikerna tyckte att det var en alldeles för viktig fråga för att man skulle släppa den till normala demokratiska processer. "Det här är en alldeles komplicerad fråga för er. Men ingen fara! Vi bestämmer så gärna åt er så slipper ni de bekymret!"

Nationaldagen

Med stigande ålder så lär man sej att fira nationaldagen med värdighet. Jag hade jobbat natt så jag sov bort större delen av dagen. När jag så klev upp satte jag mej framför TV:n och fick se Hans Majestät Konungen och Hennes Majestät Drottningen i Eskilstuna. Det var någon riktig tråkmåns som höll tal så jag ramlade snabbt tillbaka till sömnens rike.


Sedan halvdvalade jag mej genom programmet. Det slog mej hur taffligt allt var. Kungen och Silvia stod för långt från varandra. Har ingen tejpat upp vilken position dom ska stå på? När de skulle hålla tal hade de papper som de läste från. För att skydda papperena från blåsten hade man satt upp någon epig plast som fladdrade.

Man tänker på paraderna i Pyongyang där allt är minituöst ordnat i minsta detalj. Det är annat än Sveriges taffliga småparader.

Det var mycket prat om mångfald där i Eskilstuna och även i nyhetsprogrammen senare under kvällen. I Skellefteå så mötte mångfalden enfalden på många olika plan. Det slog mej att hur taffligt våran integrationspolitik än fungerar så är allt gjort i all välmening. Vi ville i alla fall väl.

Vidare associerar jag till unionsupplösningen. Hade vi varit en stor nation hade vi naturligtvis startat ett krig. Men istället så tafflade vi på och blev goda grannar istället.

Är jag då stolt att vara Svensk? Njae, jag vet inte. Men jag gillar att vara Svensk. Det här taffliga välmenandet. Det är det som är vår finaste egenskap.

Humorkurs i Laisvall för kvinnor

Märkliga tidender når en ibland. Nu ser jag att det bjuds en Humorkurs i Laisvall för kvinnor ! Det hela tilldrar sej 25-27 juni. Synd att jag är diskvalificerad. Jag få väl ha mitt eget lilla humorläger lite nerströms. Men jag rekommenderar förstås den som känner sej hugad att hoppa på det. Exotiskare kan det nog inte bli. Men med tanke på hur befolkningssammansättningen ser ut i Laisvall så bör ni akta er för norgeskämt.

Internets mörka sida

Vännen Wise är upprörd över att Marcus Birro inte längre vill blogga. Han får så mycket skit på sin blogg att har inte längre tycker att det är värt priset.

Det här är en sak som jag tror inte riktigt står klar för alla. Men det finns en mycket mörk sida med friheten på internet som gör att det i princip är omöjligt att vara helt öppen med vem man är och vad man tycker. Ska man ha åsikter på Internet ska man vara anonym. Annars sitter det en oändlig mängd kryp och krälar under internets allra mörkaste stenar och angriper den som är oförsiktig nog att stå för sina åsikter.


Det värsta är att vi bara sett början av detta. Utvecklingen kommer att gå vidare i rasande fart tills det når en sådan nivå att anonymiteten och friheten på internet till sist kommer att ta kål på sej själv.

Det finns ett diskussionsforum som heter Flashback där diskussionerna flödar i stort sett fritt. Själv var jag oförsiktig när jag registrerade mej där och gjorde mej identifierbar. I min värld finns det liksom inget annat alternativ. Detta gör att stora delar av diskussionsämnena är omöjliga för mej att delta i. Diskuterar man integration, revisionism, Jugoslavienkrigen eller andra kontroversiella ämnet blir det snabbt mycket obehagligt.

Jag fick lite av samma känsla när jag kommenterade Piratpartiet tidigare i bloggen. Det kändes obehagligt när läsarantalet plötsligt tiodubblades utan att jag förstod varför. Nu var det lyckligtvis bara vanligt hyggligt folk som hörde av sej men man inser att man ska vara försiktig med vad man skriver om.

Vad är väl en bal på slottet

Det var studentbal igår. Sonens flickvän skulle studentbala. Vi har haft som sed att vara åskådare till alla unga släktingar som studentbalar och detta var sista chansen. Nästa gång jag har anledning att närvara torde jag gå med rullator. Men vi missade hennes stora entré. Vi satt i bilkö på E4:an istället.

När vi ändå var på stan tänkte vi väl att det var lika bra att gå förbi. Faktum var att det kunde vara vilken studentbal som helst. Jag såg precis lika mycket som vanligt.


Det spelade mej faktiskt ingen roll om det var Julia eller någon annan som gick därframme. När vi så var nöjda med att se ryggarna på en folkmassa så passerade vi de sista resterna av bilkortegen. Det var några riktigt vackra pärlor som åkte förbi. En maffig Caddilac. En kromig Oldsmobile, nåt nöt hade en Lambourgini. Varför har man en sån i Umeå? Den är så låg så man inte ens kan se över fartguppen. Undrar hur stackarna som satt däri krånglade sej ur i balklänningar? Men den vackraste var trots allt en cabbad Saab. Det är så fint. Jag hade faktiskt en dröm en gång i tiden att få göra en sån cabbning. Men verkligheten vann den gången. Men jag gjorde i alla fall en teckning på hur den skulle se ut.


Men det är bra roligt med bal ändå. Hoppas att arrangemanget därinne var bra den här gången. När sonen balade så var det si och så med både maten och hygienfaciliteterna. Det kompenserade man genom att hälla i ungarna ordentligt med alkohol.

Själv minns jag inte alls hur det gick till när jag var ung. Min generation var helt vilse i pannkakan. Och jag var vilsnast av dem alla. Jag tror att det var något slags studentdisco på Nappe i Piteå. Inga korteger, inga fina kläder. Ingenting. Bara torftigast möjliga sunkdisco. Själva studenten gick till så att vi fick våra betyg i bruna kuvert och så gick vi var och en hem till sitt.

Ibland måste bara vissa saker vara med

För några år sedan gick jag en stadsvandring i Arjeplog. Oftast passerar man bara som hastigast så man ser samhället på nytt när det har gått en par år sedan sist. Då var trenden att alla affärer skulle ha fiskeutrustning. "Granns Järn och Fiske", "Börjes bilmek och fiske". Men när man kom till "Stinas Textil och fiske" kändes det lite lätt absurt.

När man läser bloggar skrivna av unga kvinnor slås man av att alla är intressade av "Shopping och mode". Men jag fnittrade till lite lätt då det var någon som var intresserad av "Mode, Prylar och att bli volontär i Afrika".

Rökardjävlarna

Den här våren har varit besvärlig för mej. Jag har haft ordentliga allergiproblem och gjort några vändor på akuten. Och det värsta problemet är denna rökning. Är man allergisk mot tobaksrök så finns det liksom inga möjligheter att värja sej. De står överallt och när det blir soligt så sitter de på uteserveringar och förpestar sin omgivning. Värst av allt är när de står utanför sjukhusets ingångar och tokbolmar.


Jag har skrivit ett inlägg om rökare tidigare .

Banan-frågan

När jag nu är och rotar i gamla EU-frågor så hamnar jag i banan-frågan. Man frågar sej naturligtvis varför bananens krökningsvinkel inte har blivit en EU-fråga.


Det var alltså så att inför omröstningen om svenskt medlemsskap så kom bananfrågan upp. Det var nämligen så att vi skulle betala strafftullar på de mellanamerikanska bananer som vi normalt äter. Vi skulle vänjas vid att äta de något krokigare bananerna från de gamla franska kolonierna. Riktigt varför det var en EU-fråga förklarades aldrig riktigt. De här afrikanska bananerna föll aldrig svenskarna på läppen utan vi har envist fortsatt att äta mellanamerikanska bananer. När jag var i Paris förra året kunde jag konstatera att också fransmännen själva föredrog mellanamerikanska bananer. De ville väl bara göra sej av med sina kolonialbananer som de själva inte ville ha.

Är det någon som vet? Betalar Sverige fortfarande strafftullar för bananerna?

Upphovsrätt och alternativa ersättningar

Det har ju i svallvågorna efter the Pirate Bay och Piratpartiets framgångar hävdats att upphovsrätt och patenträtt är förlegade former av ersättning (sägs i ett land vars välstånd bygger på patent från dynamit, kullager och telefonväxlar). Hursomhelst så har nämnts många gånger att man borde skaffa sin utkomst från konserter och liknande.

Själv så framförde jag min serie "Kapten Sverige - Nazistdinosaurierna från yttre rymden anfaller" på Idun igår. Det kom inga betalande åskådare men det var två killar som påstod att de kom från något slags press.

Brännbollen är över

Den årliga brännbollsturneringen är över. Det är alltid med viss bävan man går genom denna helg med 15.000 berusade studenter beväpnade med brännbollsträ. Själva brännbollsspelandet brukar vara en folkfest utan motstycke där lag med bisarra namn och ännu mer bisarra kläder spelar. Men kringverket brukar förskräcka. Men i år verkar ingen ha blivit riktigt illa misshandlad. Det som återstår är det rituella sönderslagandet av glasflaskor på cyklebanor. Eftersom jag i år inte orkat rusta upp någon cykel till cyklebart skick så är jag i år fullständigt lugn. Ingen sur gubbe alls.

Jag satt framför TV:n i min lilla kokong och skissade på måfå. Så småningom utkristalliserade sej en trollkvinna av mindre anskrämligt slag. Eftersom det kändes som om hon borde få något i händerna så satte jag ett brännbollsträ med boll i hennes händer. Så blir man undermedvetet styrd av händelser omkring en.

Idag är det mors dag

Idag är det mors dag.



Mors!

(Hvornar passer det bedst med en dårlig vits? Hvergang!)

Internationella Orangutangdagen

Den Internationella Orangutangdagen infaller den 14 november. Men jag tror att jag tar ut min redan idag.

Ännu mera statestik

Som bekant så älskar jag statistik. Jag installerade en sån där statistikräknare på bloggen som heter Google Analytics. Det är helt underbart och man kan verkligen frossa i märkliga detaljer. Bland annat kan man kolla in var i världen som läsarna kommer ifrån. De flesta läsarna kommer förstås från Sverige medan det verkar finnas en handfull trogna läsare i de nordiska grannländerna, Storbrittanien, Tyskland och USA. Vill man gå in i detalj kan man studera var läsarna befinner sej.

Som synes så håller de flesta läsarna till i Umeå medan det är rätt spritt i övrigt. Tittar man närmare på USA så kan man se att det mest är lättingarna i Californien som har tid att sitta och surfa.


Då kan man till och med gå in och titta var i delstaten som läsarna finns.


Sökorden är ju sjukt roliga att titta på. Man behöver läsare på sin sida för att få fler läsare. Det är en dyster sanning. Man kan försöka skriva om sådant som folk söker på men hur intressant blir det om alla bloggar handlar om samma saker? En pärla som jag själv kommit på är att stava "statistik" som "statestik" vilket leder till en konstant ström av träffar från Google. Det är väl inga trogna läsare man får på det sättet men de fyller besökstatistiken med en par besök i veckan utan att ställa till någon skada. Att stava "Ipred" som "Idpred" var också bra, fast det var en riktig felstavning från min sida. Men varför söker någon på kombinationer som "Läderlappen rengöringsmedel" och "Forsmark sir Arthur Benton"? Ibland inser man att man förleder stackare. Som den som sökte på "Intelligent design" och kom hit .

Men det som känns allra bäst för mej är att någon sökt sej hit genom "Skönhet hos män".

Det nya Europa

Kommer ni ihåg de glada tiderna när vi valde att gå med i EU? Om vi gick med i EU skulle vi dö i en vidrig sotbrand enligt skeptikerna och enligt entusiasterna skulle vi vältra oss i guld och lyx. Båda sidorna hade väl fel kan man väl säga så här i efterhand. För min del så är det ju så bra att jag kan återanvända gamla EU-skämt varje parlamentsval. På den tiden skulle vi ständigt blicka ut mot det nya Europa. Och så skulle vi ägna oss åt Europeiska saker. Som att äta EU-kött.

EU-valet: Gurkans krökningsvinkel

Har ni smakat en sådan där riktig hemodlad gurka? Den är smakrik och fräsch ... och sekunda. Den har nämligen för stor krökningsvinkel. En gurkas kvalité räknas inte efter dess smak, som är helt ovidkommande, utan efter dess krökningsvinkel. En gurka får kröka sej max 10 mm per 10 cm gurklängd enligt gurknormerna . Om den sen smakar utspätt vatten har inget med saken att göra.



Det här är en fin diskussionsfråga eftersom det visar på EU:s klåfingrighet i detaljfrågor som förmodligen inte borde ligga på överstatlig nivå. Den här strippen var från innan EU-valet men är på sitt sätt aktuell än idag.

Man funderar förstås som förespråkare för den goda gurkan hur man ska lobba frågan bland de nya partierna så de tar gurkfrågan på allvar. Sverige-Demokraterna borde vara lätta att övertala: "Har ni verkligen tänkt att utrikiska gurkor ska komma här på våra svenska gurkors bekostnad?". Fi borde man kunna få att gå igång på gurkans falliska fason. Piratpartiet är kanske lite svårare att få att få igång. Kanske man skulle kunna övertyga dem om att de svenska odlarna får så lite betalt att det i stort sett är att jämställa med att upphovsmännen inte får något betalt och att alla vinsterna går till rika knoddar i Stockholm - som det ska vara.

Mannen som gav Umeå 2014 ett ansikte

För första gången på tio år har jag varit sjukskriven. Jag är lite chockad eftersom jag mest brukar tycka att det bara är att skärpa sej. Det går alltid att jobba om man bara vill. Men nu fick jag något slags allergisk chock så jag fick åka på akuten istället. I stort sett det enda jag vet att jag är allergisk mot är tobaksrök så det är lite irriterande att man måste söka sej genom en tobaksdimma om man ska ta sej in på lasarettet. Det mest påtagliga symtomet var en underläpp som svällde ohämmat. Men det var den svällande tungan som väl var det som oroade mest. Hals och allergisvullnad är ingen bra kombination.

Nu hör det till saken att Umeå kommun har låtit göra en mängd trevliga piké-tröjor med symbolen för Umeå Kulturhuvudstad 2014. Man lät göra dem i en par olika färger. De flesta gick som smör i solsken. Förutom en brun variant med guldbrodyr. Jag har senare förstått att många män glatt kommit hem med dessa men blivit tillbakdirigerade för att byta färg. Det var väl inte helt väntat att jag skulle erbjudas en. Visserligen har jag bloggat för kulturhuvudstadsåret men ändå. Hursomhelst så blev jag glad över den fina tröjan men tillbakadirigerad för att byta färg men tydligen var jag för lågt på skalan för att åtnjuta bytesrätt. Men det är en utmärkt tröja så det är klart man använder den.

Hursomhelst så satt jag där på akuten, sur och purken. Men alla blev jätteglada av att se mej och skrattade så oerhört. Det gick inte att undgå att smittas av den goda stämningen. Jag hade inte helt insett att det var jag som orsakade den. Den kvinnliga personalen tittade blygt bort och den manliga personalen ville kyssa mej (O Tempora o mores). Tydligen var det kombinationen tröjan och mina jätteläppar som muntrade upp.


Efter ett par Linda Rosing-skämt så var jag åter måttligt road men munterheten återvände hela tiden eftersom alla andra var så glada. Nu tjyvslog jag på mobilen och tog ett kort vara för att visa att jag inte ljuger. Inte ska ni behöva nöja er med mina teckningar när ni kan få se ett riktigt kort.


Återigen var personalen på akuten riktigt proffsiga. Det ger en faktist en viss tilltro till det offentliga systemet.