torsdag 24 juli 2014

Insikt


Det var något sommarprogram. Folk var upprörda, så jag tänkte bara lyssna lite men det var fullständigt outhärdligt. En sådan där antirasistisk, queerfeministisk rabiat människa.

När har det blivit så här? Man är väl antirasist och tycker att folks sexuella läggning är deras ensak därför att man är tolerant och öppensinnig? Hur kan det då ha blivit så att dagens antirasister och queeraktivister är sådana intoleranta fanatiker?

5 kommentarer:

  1. Kanske därför att de har förstått att det inte fungerar att vara toleranta och ständigt stiga åt sidan, att det inte fungerar att vänta på att ens tur till sist ska komma, att någon ska lyssna på deras åsikter, erfarenheter och idéer. Att de sista till slut ska bli de första.

    Den toleranta, tålmodiga, undflyende taktiken har inte fungerat för någon grupp som kämpat för att behandlas som fullvärdiga samhällsmedborgare. Detta eftersom de vita medel- och överklassgubbarna inte viker en tum från sin plats högst upp i samhällsordningen, där de bekvämt kan avfärda de förtryckta såsom ”rabiata (…) intoleranta fanatiker”.

    Men jag håller med dig! Visst hade det varit lugn och skönt om alla kvinnor, hbtq-personer, rasifierade, etc, bara kunde inordna sig på samhällsbottnen, endast knyta näven i fickan och förstå att det inte finns någon könsmaktsordning, strukturell rasism eller liknande. Om de upplever sig förtryckta är det ju faktiskt deras ensak! Tänk, då hade vi alla bekvämt kunnat luta oss tillbaka i våra solstolar vid våra sommarstugor/kolonilotter/fritidsbåtar med en god whiskey i handen och bara njuta av tystnaden från det toleranta svenska samhället.

    SvaraRadera
  2. Ja, hur blev det så här? Ett mitten-höger-etablissemang som tycks helt överens om att fortsätta på "den enda vägen", med övervakning, privatisering och ständigt försämrad arbetsrätt - och en "vänster" som istället för att ta strid för våra hotade fri- och rättigheter ägnar sig åt att återuppfinna rasbegreppet och som verkar märkligt fixerade vid hudfärg och vad man har mellan benen. Herre min je. Inte konstigt att Sverigedemokraterna kan ses som ett alternativ.

    SvaraRadera
  3. Oj. Är det nån som läser den här bloggen? Ja, det var ett mäktigt brandtal för intoleransen Kaspar H. Själv anser jag att folk måste få vara som de är så länge det inte skadar andra.

    SvaraRadera
  4. En fin tanke, men det är ganska enfaldigt att tro att man genom passivitet kan undgå att delta i och upprätthålla samhällets sociala strukturer. Jag misstror inte att du personligen tolererar rasifierade/HBTQ-personer/människor med annan kulturell bakgrund eller till och med kvinnor som inte följer traditionella könsstereotypa mönster, att du hytter med näven mot SD när de debatterar på tv:n, suckar högt när du läser i tidningen att förtryckta grupper i samhället får sämre lön om ens jobb, blir förföljda och utpekade. Problemet är dock att man måste göra aktiv skillnad, annars är snarare kontraproduktiv att sitta hemma i sin baden baden och predika kärlek och fred på jorden, att alla ska tolereras och minsann får vara precis hur de vill om de inte skadar någon annan. Rasismen, homofobin och misogynin är nämligen strukturell, och kräver aktiva insatser, och en passiv hållning istället understöder systemet.

    Ett litet tips: läs Stokely Carmichaels ”Black Power”, berör de färgades kamp i USA under 60- och 70-talet. Där berör hur en förtryckt grupp inte kan stå vänligt och vänta på att få sin medborgerliga rättigheter givna när det passar förtryckaren, för det passar nämligen aldrig förtryckaren. Istället måste de kräva sina rättigheter, och innan de fått dem kan de inte vara lugna och snälla för då händer ingenting. ”There can be no social order without social justice”.

    SvaraRadera
  5. Det var ett väldans tjat om Baden-baden. Bilden är tänkt att illustrera lyssnaren till radioprogrammet sommar.

    Jag tänker väl lite grann så här. Om man nu tillhör någon form av 10%-grupp - HBT-person i ett heterosamhälle, mörkhyad i ett vitt land eller norrlänning i Sverige etc - så ser uppställningen oftast ganska lika ut. man är10% , 10% allvarligt mot och 80 % som är något så när neutrala. Som 10% får man nog också tänka på om man vill ha de 80% som vän, neutral eller fiende. HBT-folket har ett flow just nu med pride-parader osv. Medel-Svensson tycker att det är rätt skönt att det inte är så stiff kring såna här frågor längre. Men bygger man upp en situation där folk börjar känna sej attackerade och ifrågasatta kan oponioner snabbt vända.

    SvaraRadera