måndag 15 oktober 2012

Sportrasismen

Ingen lär väl ha missat svarting-gate på sporten? En pensionerad medarbetare på sportradion bjuder in en annan pensionerad sportarbetare, Bo Hansson, i radiohytten. När AIK ska byta in en ny spelare så är det en av deras spelare med afrikansk bakgrund som ska in. Hansson utbryter då "Nej, inte en svarting till!" hörbart för alla utom själva kommentatorn. Hansson är med bred marginal pensionär och brydde sig inte om att göra en pudel utan försökte med "det ligger väl inget nedsättande i det?". "Neger var ju allmänt språkbruk en gång i tiden men jag tror inte att "svarting" har varit gångbart någon gång.

Riktigt bedrövligt blev det när Tommy Engstrand, en annan pensionerad sportjournalist, försökte göra en räddning. Han förklarade att när han var barn som spelade man bollspelet "nigger" (Om jag minns rätt så var det inte bra att bli "nigger") och några andra mindre lyckade exempel.

Nåja, dessa seniorers mindre lyckade insatser tas till intäkt för att herrar över en viss ålder helst bör hållas inspärrade i källaren och endast få vistas ute i målsmans sällskap. (Det här är alltså en retorisk överdrift men det låg i den riktningen) EDIT: Bosse Hansson är avstängd för all framtid från AIK:s pressläktare, Mats Strandberg är inte längre aktuell för fortsatta uppdrag för Sveriges Radio och Tommy Engstrand är förnärvarande inte önskvärd i SVT:s morgonsoffa. Hårda bud.

Detta togs i alla fall som bevis för den strukturella rasismen bland sportjournalister och Johan Esk tog upp ytterligare två bevis som anfördes för att visa att det var en trend.

Nummer två var den beryktade "Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk" från VM 1990. Jag har för mig att jag hörde det där själv och att det lät lustigt i sammanhanget - men jag har allt oftare fått lära mig att inte lita på mitt minne på senare tid. Den gången var det Arne Hegerfors som stod för kommenterandet. Här är hans förklaring på det hela :



Nu är Hegerfors en slipad figur så man ska inte tro blint på honom.

Men det tredje exemplet intresserar naturligtvis mig som gammal gagghök.  Den här gången var det VM 1966 då Putte Kock skulle referera matchen Portugal - England då Kock enligt sägnen skulle ha kallat Eusebio för "negern" hela tiden. Det finns två varianter av historien - i den ena så ska Stockholmsstudion ha gått i taket för att han använde N-ordet och sagt i hans lurar att han inte fick säga "negern". Putte Kock ska då inte ha hört och bet om förtydligande och fått det bokstaverat och sade sedan "Dom säger från Stockholm att negern heter Niklas Evert Gustav - men det tror jag inte på". I den andra varianten skulle Putte Kock ha sagt "de säger från Stockholm att negern heter Erik Urban Sixten - men det tror jag inte på".



Slutsatsen ska väl vara att den korkade gorillan Putte Kock inte fattar nånting. Men det finns några allvarliga problem med historien.

För det första så var "Neger" fortfarande ett brukbart ord även i radio och TV 1966. Det var under åren efter 1968 - med Black Panther och så vidare som ordet blev obrukbart. För det andra så var Putte Kock en enastående kunnig fotbollskommentator - han var själv utnämnd till världens främste vänsterytter 1923 - att han inte skulle veta vem Eusebio var är ganska osannolikt. För det tredje så hade han jobbat i decennier som sportjournalist på skrapiga telefonledningar. Att han inte skulle fatta att något bokstaverades är likaledes osannolikt. Sen var det så att Putte Kock var en rolig jävel. Sa han något kul så var det med all sannolikhet avsiktligt. Som jag förstår det så har historien inget verklighetsunderlag men den snurrade runt så mycket ett tag att till och med Kock själv ska ha dragit den.

Men varför så fruktansvärt lama exempel? Bortsett från Bosse Hansson så är de andra exemplen vare sig tydliga eller aktuella (retorisk underdrift)

Det är ju inte så att det inte finns rasism i dagens Sverige. Det är ju bara att läsa på Flashback eller någon annan sajt från internets undervegetation så ser man hur det låter. Jag såg att SD fick 9,9% i en oponionsundersökning.

Jag saknar faktiskt i största allmänhet en ordentlig faktagenomgång av vad som håller på att ske i Sverige på det här området. Det är alldeles för mycket lösa påståenden, tyckanden och anekdotiska bevis som inte ens är i närheten av piltavlan medan fakta lyser med sin frånvaro.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar