Vad skriver bloggvärlden om?

Ja det är ju en fråga man kan ställa sig. Ett sätt att ta tempen på den svenska folksjälen är förstås att se vilka bloggar de söker på. En ögonblicksbild ser ut så här:



Ja, det känns ju skönt att veta att allt är som vanligt.

Droghandel

Häromdagen så skulle jag gå på posten och hämta ut ett paket från Adlibris. Ja, det vill säga att jag gick ju inte på posten utan på OKQ8. Jag hör till dem som saknar den gamla riktiga posten. Det är inget fel på OKQ8:as hantering, det funkar bra och det är ju en fördel med öppettiderna. Men man saknar den lite sakrala stämning som fanns i forna tiders postpalats när man kryssar mellan herrtidningar och stackars korvar som ligger och rullar timme ut och timme in på något slags grillmanick. Förresten så är väl okåkuåtta ett väldigt misslyckat namn. Jag antar att marknadsguruerna föresvävade att folk skulle säga Okej Kuweit eller nåt. Jag som just vant mej vid att de börjat kalla IC för OK.

Sedan gick jag till Apoteket, ja det vill säga det heter ju inte Apoteket numer utan min butik heter "Kronans droghandel". Vi föresvävades att något slags konkurrens skulle göra mediciner billigare men man talade förstås inte om att nödvändiga mediciner skulle bli dyrare och värdelöst bjäfs som Alvedon och Nezeril kanske blir billigare. Kunderna är ju en sak men det viktigaste är ju förstås att aktieägarna får mer pengar. Folk få ta lite högre priser och sämre service. Man vill ju privatisera bilprovningen också som man gjort i Finland. Numer kan en besiktning kosta över 1000 kronor där. Men aktieägarna får ju mer pengar och det är ju det viktigaste.


Jag hörde lite på radion om Minervaskolan. Minervaskolan är en fiffig manöver för att överföra skattepengar till aktieägare. Innan jag börjar skälla så ska jag faktiskt berömma Minervaskolan. Visserligen är första prioritering att förskingra skattemedel till egna fickor men man har också en för friskolor ovanligt positiv syn på kunskapsöverföring. Eller för skolor överhuvudtaget för på de kommunala skolorna finns kunskapsöverföring inte ens på tio-i-topp-listan över prioritering för man har så otroligt mycket annat att ta hänsyn till.

Men i alla fall ... Minervaskolan. Rektorn, som konstant befinner sej i blåsväder, (all uppmärksamhet är reklam) brukar håna den kommunala skolan för att man är för dyr. Den kommunala skolan får betala hutlösa priser för sina lokaler (annars får inte fastighetskontoret sin vinst) och får inte välja fritt medan Minervaskolan hyr billigt. Så upplägget är det att den övre medelklassen kan skjutsa sina barn i sina SUVar till Minervaskolan eller Prolympia om de är idrottsintresserade. Kvar i den kommunala skolan blir barn i familjer där man bara har råd med en bil eller där barnen har en bokstavsdiagnos. För trots att Minervaskolan varje år öser miljoner över sina aktieägare så har man inte resurser till barn "med särskilda behov".

I det här landet är vi ovanligt generösa när det gäller att skänka pengar till välgörande ändamål. Men vi är galet generösa när det gäller att överföra pengar från där de behövs till de som redan har alldeles för mycket.

Frosseri

När jag skulle på Dag Vag i fredags skulle jag klä mej fin, hade jag tänkt. Jag blev lite lätt bekymrad. Är det ens fysiskt möjligt att växa ur en slips? Det är väl kanske så att jag lagt på mej litet grand. Nu försöker jag hålla igen lite - jag skippar den fjärde portionen. Det kanske är så att jag måste skippa också den tredje. Men det är ju inget som den berömda forsmarkska viljestyrkan klarar med vänster lillfinger!


Som tur var så hade de skippat den där numer ganska trista Taco-buffén och hade en Lax- och Grill-buffé som sannerligen inte skämde. Lycklig stoppade jag i mej en fem-sex rejält rågade tallrikar.

På lördagen höll vi på och pysslade med det ena och andra så vi hade inte riktigt planerat för någon mat. "Ska vi beställa en pizza" frågade hustrun och jag tyckte att det lät som en lysande idé. Men det var mitt i lördagsrusningen så Mix ville ha 25 minuter på sej att få ihop några Calzone så jag och hustrun gick förbi godishuset för att hyra en film. Jag ville ju få hyra den där 2012 eller vad den heter för att få se lite kraschelibang. Men alla ex var uthyrda så det blev en romantisk komedi som vanligt.

Som ett offer för reklamindustrin så köpte jag en sån där ny Wherters chokladkaka. "Ska vi inte ta lite smågodis också?" frågade hustrun. Jag tyckte att det lät som en lysande idé. Nu gjorde vi lite fel där för hustrun höll i påsen och jag pekade. Normalt så brukar jag köpa smågodis själv och då brukar jag även se mej som ombud för hustrun. Jag kanske avstår skumbananer för någon chokladpralin så att min hustru också ska få något. Men nu hamnade vi snarare i full konkurrens så vi ansåg båda att det var störtviktigt att bevaka att alla våra sorter kom med och som jag tidigare redogjort så har de alltså 600 sorters smågodis på Godishuset så det barkade iväg lite granna så vi hade lyckats samla ihop 1,5 kilo.

Så gick vi hem och åt glatt våra pizzor. Den där romantiska komedin var som vanligt fylld av pinsamma förvecklingar så i ren nervositet hade jag råkat trycka i mej större delen av godis-påsen.


Det var inte utan att jag kände mej lite däst efteråt. Men nåja. Det här är ju inget som inte den berömda forsmarkska viljestyrkan kan fixa med en klackspark.

Devalvera inte näthatet

Det är en artikel i DN om näthatet "Skillnad på mobbing och nätspråk" där en forskare i vanlig ordning kommer fram till att det inte är ungdomars grova tillmälen till varandra som är problemet utan att vi vuxna inte förstår att "Du ska dö ditt satans luder" i själva verket är normalt nätumgängesspråk och sagt i all välmening.

Det finns inget riktigt rätt och fel här. Å ena sidan så måste språket på nätet och språket i den vanliga världen betyda något så när samma sak. Annars får de som byter mellan världarna förr eller senare problem. Å andra sidan har vi fått ett räddhågsnare samhälle. Fackets försvagande och arbetsgivarnas framflyttade positioner har gjort att diskussionerna i fikarummen har blivit mycket ängsligare. Vissa samhällsfrågor som exempelvis jämnställdhet och invandring har polariserats så till den milda grad att skillnaden mellan diskussionerna som förs offentligt och de som förs mellan skål och vägg är nästan smärtsam. Och här kommer nätets anonymitet in. I skydd av anonymitetens mörka famn så får de förtryckta åsikterna fritt spelrum. Allra tydligast ser man internets mörka sida på Flashback där folk stundtals blir bindgalna av näthat.


I det långa loppet så tror jag att den här svårigheten att prata fritt i det offentliga rummet och möjligheten att riktigt excellerera i anonymt hat på nätet gör att många hamnar i ett slags dubbelliv som i förlängningen kan bli grorund för osunda rörelser i samhället. Och kunde vi inte pysa ut allt vårt missnöje anonymt kanske vi skulle tvingas höja våran stämma på den plats den borde höras om man nu har något att säga.

Så därför ska vi inte devalvera ordens mening för att de skrivs på nätet. Ordet "spade" måste betyda "spade" både på nätet och i verkligheten.

Vid pissrännan

Som sagt var jag på Droskan i fredags och såg Dag Vag. Jag gick dit med mitt travbolag där en av medlemmarna just fyllt femtio och vi skulle fira av honom. I mitt travbolag har vi lite olika spelstilar. Vi spelar en dagens dubbel varje vecka och efter en viss tidsperiod får den som spelat in mest får spela en V75:a för 1200 spänn som belöning. En del nollar gärna femtio veckor i rad för att få in en dubbel på en par tusen. Jag går och surgnider in 120 och 150 spänn och hånas naturligtvis för det. Feglirare kallar dom mej. Jag gillar inte riktigt att spela poker heller, jag gillar inte riktigt att spela mot oddsen. Jag spelar säkert.

Och som sagt var vi på Droskan i lördags och det råkade väl slinka ner en och annan pilsner och det bar sej inte bättre än att jag blev tvungen att gå för att tömma blåsan. När jag kommer in på Droskans facilitet för ändamålet så stod det bara en kille vid pissrännan. Men det var inte vem som helst.


För ett kort ögonblick funderade jag om jag skulle ta en risk. Men jag gillar inte att gå mot oddsen så jag valde ett toastolsbås istället. Ingen nordsvensk roulette för mej.

Dag Vag på droskan

Som tidigare aviserat så skulle bloggskribenten gå på lokal. Vi var ett gäng som skulle se Dag Vag på droskan. Vi anlände i god tid och avnjöt Droskans buffé som bestod av diverse laxvarianter och sedan en grillbuffé med oxfilé, fläskfilé och kyckling. Det var riktigt gott.

Dessvärre så började inte Dag Vag att spela förrän 22 vilket gjorde att en del av publiken var överförstärkta som vanligt på Droskan.

Dag Vag är en märklig blandning av allt möjligt. De spelar med ett oavvisligt gung som sätter den stelaste vrist i gungning. Stig Vig pratsjunger dråpliga nödrim a la hejaramsor, med ordlekar och billiga vitsar. Textinnehållet är något slags postprogg med samhällskritik, drogromantik och olika dystopier i en skojsig blandning. Bandet är givetvis blekare och gråare än det band som rockade röven av konungariket en sommar för trettio år sedan men det var fortfarande roligt att se. Puristen inom mej tilltalades också av att man kör med den klassiska rocksättningen två gitarrer, en bas och trummor.

Stig Vig har något slags loj och dryg attityd som stundom retar mej men när man hör Beno Zeno sjunga så inser man att Stickan har något visst. Han är nyligt njurtransplanterad och är i riktigt god form. Hans utseende håller alltmer på att glida mot den galne professorn i "Tillbaka till framtiden".

Och Beno Zeno ... Snacka om att hålla sej i god form. I mitten på sextiotalet besökte vi min moster i Stockholm. De bodde i något sådant där stort bostadsområde och när vi promenerade runt så stod det en liten släpvagn med texten "Mecki Mark Men". Vi som kom från Vidsel var ju tagna av att vara så nära riktiga kändisar så vi tog ett kort av släpvagnen. Jag undrar om syrran har kvar det än? Hursomhelst så gick jag alltså på lågstadiet och Beno Zeno var redan etablerad popstjärna. Jag är tvungen att slå upp och han är alltså född 1945. Jag träffade förresten min gamle kompis Lasse och jag sa att jag såg när Kebnekajse, med Beno Zeno som huvudaktör, spelade i sporthallen i Piteå. "Var det när han spelade i A-hallen eller när han spelade i B-hallen" frågade han. Det är alltid skönt att det finns större nördar än en själv. Lasse hade på sej en Kebnekajsetröja.

Beno Zeno spelar naturligtvis briljant. Det hände ibland när han och Teka Pukk verkligen fick till det så att han sprack upp i ett leende. Vissa människor ska inte le. Han borde inse att det finns en orsak till att badrumsspegeln spricker när han försöker le mot den.

Jag är glad att jag gick och såg dem.

Ny politisk strategi - Dubbelpudeln

Justitieminister Betrice Ask har blivit samtalsämnet nummer ett i bloggvärlden efter sitt famösa uttalande om de gredelina kuverten. Ann-Charlotte Marteus går i försvar för henne i en ledare i Expressen. Hon menar att alltihop är taget ur sitt sammanhang, Ask talade "bara inför en grupp juridikstudenter" men det är just precis där skon klämmer. Att man är oskyldig tills dess man är dömd är en av de viktigaste juridiska principerna vi har, att en justitieminister inte intuitivt förstår detta framför juridikstudenter är milt uttryckt uppseendeväckande. Sedan brukar vi inte heller hänga ut dömda brottslingar som åtminstone enligt straffvärdet begått betydligt grövre brott.

Sen är det naturligtvis en komisk twist i det hela att hela den bloggvärld, facebook och flashbackpöbel som plötsligt blir så hjärtknipna i denna viktiga principfråga är den som först och värst hänger ut misstänkta personer med namn, adress och personnummer och rikligt med bilder.

Men detta var bara fonden för dagens ämne: Den nya politiska stratgien - Dubbelpudeln. "Att göra en pudel" är alltså ett begrepp där en makthavare som inser att han har gjort bort sej helt enkelt erkänner att han har gjort bort sej, så att säga gör en pudelrullning och blottar strupen för pressen. Oftast så funkar det bra för alla vet att man kan göra misstag.

Men nu har vi två färska fall av pudlar med efterföljande rollback. Först hade vi Reepalu som efter sina klumpiga uttalanden gjorde en pudel och sedan sade han att det egentligen inte fanns något problem utan han var bara förföljd av en Israelisk lobby. Och nu så har alltså justitieminister Ask gjort först en klockren pudel och sedan gör hon en rollback i Uppsala Nya Tidning där hon menar att problemet egentligen bara är att det är valår.


Såhär kan vi inte ha det. Gör man en pudel ska man göra det fullt ut. Annars borde man låta bli från början.

Dag Vag

Jag har sett några av världens stora artister och jag har sett en del riktigt bra konserter. Men den bästa någonsin var när jag såg Dag Vag den sommaren de var som bäst. Jädrar i det vilken rökare det var.

Ikväll spelar dom på droskan och jag kommer naturligtvis att vara där. Mina förväntningar är klädsamt låga men det finns en liten, liten önskan att jag ska få se litet av den enorma glöd som fanns 1979-80, när det nu var ..

Petra Mede Show

Nu har jag genomlidit ett och ett halv avsnitt av Petra Mede Show och jag fattar ingenting. Är det tänkt att hon ska hålla på sådär hela serien?


Hur ska hon kunna få till en meningsfull konversation med gästerna om det hela ska centreras runt meningslöst trams? Kändisarna ser bara illa berörda och obekväma ut. Lägg ner och gör om.

Nudlar

Det är lite svårt att veta vad man ska äta när man jobbar natt. Dels är ju hela systemet rubbat och så är drivs man av märkliga matbegär som man annars bara ser hos gravida kvinnor. Det jag helst av allt vill äta är Snickers. Jag skulle lätt knäcka ett sånt där 10-pack som dom säljer på Rusta. Och efter mycket experimenterande har jag kommit fram till att nudlar är bäst. Man står sej bäst över natten då ...


Men det är en djungel. De godaste nudlarna får man i en sorts mugg med en hoppfällbar gaffel i, så det är bara att öppna den lilla kryddpåsen och hälla på vatten så har man en färdig rätt i en mugg. Men den är mer än dubbelt så dyr som andra nudelpaket. Så jag har testat runt. Ett märke hade radikalt dragit ner varianterna till två: Grönsakssmak och Köttsmak. Visserligen lär aldrig de "köttsmakämnen" som ingår ha varit i närheten av något djur men det vilar något osensuellt över ordet "köttsmak". Nu sist provade jag någon sorts thai-nudlar som kom i två varianter: Anksmak och Kinchi. Vad "Kinchi kan var är inte gott att veta. Texten på paketet ger ingen ledning men det smakar tydligen rätt likt anka, och anka smakar som något sorts billig buljongtärning av mystiskt märke. Men värst är ändå Eldorados nudlar. Det vänligaste man kan säga om dem är att de är oätliga.

Loppis

Jag hade ett bord på Nolias loppis i lördags. Jag skulle sälja en del av mina alldeles för många serietidningar. Det var riktigt roligt men man blir utsatt för en del prövningar också. Där sitter jag med ett bord fyllt av det bästa som finns i serieväg och så frågar folk:


Jag var nära att få ett sånt där Basil Fawlty-anfall. Men man ska inte uppfostra folk.

Jag blev av med ungefär en tredjedel av det jag hade med mej. Lustigt nog så var det James Bond som gick bäst. Den som jag trodde var osäljbar.

Men den stora prövningen var när man skulle packa ihop. Sex bastanta flyttkartonger med serietidningar väger en del och man vill inte ha mycket saker i vägen när man bär dem. Speciellt när man är trött efter åtskilliga timmars försäljande och att jag burit dit ännu fler kartonger. Och då är det nåra tennisungdomar som står och tränar i gången. Där står en korkad tränare och instruerar ungdomarna att göra armhävningar tvärs över gången där alla loppismänskorna som satt på vår sida skulle gå. När man så lyckats kliva över armhävande ungdomar med en trettio kilos flyttkartong, lyckats ragla nerför trappen så kommer den största prövningen: rökarna! Nu har de varit utan cigaretter i fyra timmar så de är så desperata att de inte orkar gå längre än precis utanför tröskeln. Rökare förstår av någon outgrundlig anledning inte att rök dras in om man står i en dörröppning. Ett tiotal kedjerökande människor i en dörröppning blir som att gå genom en vindtunnel av rök. Plus att vi som bär kartonger ska kryssa mellan rökarna som inte heller kan förstå hur man kan vara i vägen bara för att man ställer sej i en stor grupp i en dörröppning.

Ersboda

På andra sidan E4:an ligger Ersboda. Det är ett rätt ambitiöst byggt bostadsområde där man verkligen lagt sej i vinn om att skapa ett differentierat boende. Bland enorma grönområden ligger små enklaver av bostäder som är gediget byggda och välplanerade. Det är bekvämt cykelavstånd till närmaste badstrand och man kan faktiskt promenera till närmaste slalombacke med sin snowboard. Bara tvåhundra meter från tätbebyggelsen ligger en å där jag träffat på en bäver. Ett område kan nog egentligen inte byggas så mycket bättre.

Men det finns några industriområden och några affärsområden där det finns lite fula betongväggar. På ett av de ställena brukar jag se en liten sorgsen skara som hänger vid en lastbrygga.


Det känns lite konstigt med så många fina och trevliga platser i närheten men jag har inte funderat så mycket på det.

Men så får jag ett slags aha-upplevelse. Det var en otrevlig händelse för någon vecka sedan där en ung man fick sätta livet till i något slags bråk. Jag följde en del diskussioner på olika nätforum där en del Umebor ogenerat beskriver Ersboda som något slags ghetto. När så småningom en del bilder från Ersboda dyker upp protesterat skribenter från andra delar av landet "Det där är inget Rosengård - det är ju ett svenneområde!". Tydligen är det lockpanel som är inkompatibelt med normal sund ghettokultur.

Då råkade jag på den här , det är något slags hiphop-video där de ska vara så ghettogangstriga som möjligt och de har spelat in den på Ersboda. Det är nästan lite rörande när man ser hur de försöker skapa en identitet med olika attribut men det faller ganska platt när de springer runt bland husvagnarna och lockpanel ser verkligen inte ut som ghetto ...

Hollywoodfruar

Jag satt och såg Hollywoodfruar igår. Det var ungefär så förfärligt som man kan föreställa sej. Jag satt och såg den av sociala skäl. Hur social man nu är med en kudde framför ansiktet ...


Tydligen är det Maria Montezani som ska ta över Anna Ankas fallna mantel som paradpucko. Hon fick en filt i julklapp som förmodligen kostar min årslön. Hon slängde den mot en soffa där den hamnade i en mindre klädsam hög. Ni som har försökt få valpar rumsrena känner igen hur det ser ut när man plockar upp en valpkorv i ett papper. Som det papperet draperade sej filten. Hon beskriver sen med sin karakteristiska släpande röst: "Jag bara slängde iväg den ... och den draperade sej HELT perfekt!"

Dumsnutarna

Jag har en del pärmar med saker som aldrig blev något. Bland annat så funderade jag på att göra en serie om två mindre framgångsrika poliser som misslyckades med allt de företog sig men genom ödets nycker på något sätt ändå alltid landade på fötterna medan polischefen brukade landa på en annan kroppsdel.


Jag gillade särskilt möjligheten med sådana där underskruvade skämt som det där med schablonen.

Har du fått ditt gredelina kuvert?

Knappt så har man genomlidit pinan av "har du fått ditt orangea kuvert?", där dom som bestämmer hånar en för att man kommer att genomlida sin ålderdom i fattigdom och armod, förrän man kommer på att man ska bringa fler uppmuntrande nyheter med färgade kuvert. Den här gången så är det justitieminister Beatrice Ask som vill skicka ut gredelina kuvert till folk som är misstänkta för sexköp. Utan att på något sätt gilla sexköp så låter det lite konstigt att brännmärka folk på enbart misstanke.


Men mest är jag förundrad över färgbeskrivningen. Finns det någon som säger gredelin idag? De enda som jag har hört som använt ordet var gamla tanter med vitt hår i knut på sextiotalet.

Det var länge sen

Det var länge sedan jag hade med en bild på Dr No Timeleaves så det är väl dags nu.


För er som inte är orienterade (Haha) så finns det lite läsning här och här.

Gorillatajm

Nu är det fredag. Det är gorilladags!


För er som undrar så var Ruanda-Urundi en avknoppning av Belgiska Kongo som sedermera knoppade sej till två nya stater Rwanda och Burundi. De två unga staterna har haft enorma problem med etninska konflikter och en utbredd fattigdom. Men Ruanda har en av världens finaste populationer av Gorillor.

Rullpizza

Jag var nere på stan idag. Det är sällan man tar sej tid att flanera på stan så jag gick runt. Först gick jag bort till postgången för att se hur den ser ut nuförtiden. Nu verkar det bara finnas någon enstaka butik kvar förutom systembolaget. Det känns som någon postapokalyptisk film när man vandrar bland de övergivna butikslokalerna. Kungsgallerian kändes marginellt bättre men det är inte särskilt lattjolajbans på stan nuförtiden. På torget stor några dystra kebabvagnar. Det hela såg så sorgligt ut så jag köpte en rullpizza av medkänsla.

Men rullpizza är ju något som gör en glad. Denna fantastiska kulinariska skapelse som är en blandning mellan Italien, mellanöstern och Umeå. Men att äta en rullpizza på torget är verkligen en ingående ornitologisk studie.


Hade rullpizza funnits i det allra spädaste sextiotalet hade jag kunnat svära på att det var på Umeås torg Hitchcock hade fått idén till "Fåglarna". En duva lade en splätt nästan på mej. Det var väl den helige ande som var sur för igår ...

Bokrean

I tisdags var jag på stan och smet in på bokrean. Jag fann de här två små godingarna:


Jag fick en tidigare bok i den här serien av min dotter i julklapp. Den näst översta nivån heter Stormästare och är utsökt men den översta nivån heter Kamikaze och är helt underbar. Jag har inte unnat mej att göra alla dem utan tänkte ta kopior och lösa dem om och om igen, men nu har jag två helt nya böcker.

Men någonstans så kliar det lite i själen. Jag ratade hela världslitteraturen för två Sudoku-böcker. Vart är den här världen på väg?

Den Helige Ande

Med anledning av den senaste tidens diskussioner satt jag och skissade på olika rondellhundar. Först satt jag och skissade på en Rondell-Gud tecknad i Iliustrated-Bible-stil ungefär. Det var ganska lovande. Det såg lite komiskt ut med en arg patriarkalisk Gud som stod på alla fyra. Storleken är lite intressant eftersom han oftast avbildas som mycket större än en vanlig människa, ungefär 6-8 manshöjder. Men jag vet inte om jag skulle vilja ha en sådan för åtminstone här i Umeå så kör folk så illa i rondellerna att Gud skulle ha dränkt många bilister i svavel och aska och förvandlat andra till saltstoder i pur vrede.

Sen gjorde jag en skiss på Jesus. Först i stil med sådana där gamla oljetryck och det såg väl rätt okej ut men lite tråkigt. Sedan skissade jag honom med törnekrona och korset på ryggen men då kändes det lite obehagligt och inte helt passande för en humorblogg.

Men då kom jag till en intressant frågeställning för när jag gjort två tredjedelar av treenigheten var det ju naturligt att ta sej an den Helige Ande. Är han avbildad någonstans? Hur jag än tänker så ser jag honom bara som en sådan där serietidningsande som kommer från en oljelampa. Hur stor kan han vara? Han borde väl vara ungefär lika stor som Gud men måste väl kunna vara ungefär lika stor eller liten som behövs. Vilken färg har en helig ande?


Det enda jag är säker på är att han har en Fez.

Dödsannonser

Livet har sina skeenden. Först var familjesidan obegriplig. Farmor och Farfar lusläste den och suckade över att den och den i Murjek eller någon annan exotisk ort hade dött. När man kom in i vuxenvärlden blev det intressant med folk som förlovat sej och gift sej. Senare kom perioden då alla skaffade barn. Några dödsannonser fick man dessvärre läsa genom då några tog sig av daga eller omkom i någon idiotisk alkoholrelaterad olycka. På senare år har jag följt Piteå-Tidningens familjesida för att se vilka av mina barndomsvänner som fyllt femtio och när mina föräldrars vänner har avlidit.


Men nu håller de flesta av mina bekanta på att ha passerat femtioårsåldern. I morse när jag bläddrade i tidningen var det två dödsannonser för män födda på femtiotalet. "Tänk på Parkinsonfonden" stod det på den ena. Det kryper närmare. När dagens ungdom ska säga "Bra eller dåligt" så säger de av någon anledning "Bra eller anus". Nu inser jag att i min ålder så är livet "Bra eller Fonus"...

Elephant Doody

Det blev en märklig topp på besöksstatistiken igår. En typ 30 pers fler än vanligt lyckades irra sej hit. Hur kunde det komma sej? Jag har ju inte bråkat med Piratpartiet på länge. Men det visade sej att det var sonens flickvän som hade länkat till mitt inlägg om hunduppfostran. Hennes blogg är ett kapitel för sej, hon skriver lika lätt om sina Champagnekvällar i Stockholms modevärld som om elefantbajs.

Just elefantbajs är en kär fråga för mej för jag kan inte höras talas om elefantbajs (ni anar inte hur ofta detta nämns i det offentliga samtalet) utan att tänka på en av min barndoms idoler: Skip Williamsson. I ett av Snappy Sammy Smooths äventyr så råkar han på en hög med just detta och det hela leder till ett rimmat musikalnummer om detta angelägna ämne.

Svordomar

Jag brukar inte direkt frossa i skvallerpress men när jag läser att Liz Hurley inte tillåter sonen att se på Hugh Grants filmer så blir jag nyfiken. I många fall så är ju det en riktig linje men "Fyra Bröllop" var ju faktiskt bra ..öh... och "Notting Hill" hade ju den fräscha inneboenden och systern ... öh... och den där han var premiärminister hade ju rockstjärnan. Hursomhelst: hon menar att det det är för mycket svordomar i dem. Jag minns bara en massa "Oh, blimey och "Whoopsie Daisy".

Hunduppfostran

Som ett sedvanligt pucko hamnade jag framför TV:n. Det var lite lyxfällor och Hollywoodfruar och jag vet inte vad. Men plötsligt blev det intressant för det var en familj som hade en bortskämd Grand Danois och någon sådan där hundpsykolog eller vad det var skulle dit och styra upp. Dennis är ju inte någon Grand Danois precis men han har fått något slags pudel-bjäbbighet som är mindre sympatisk. Det var visst viktigt att ge ett tydligt kommando gärna åtföljt med lättläst kroppsspråk. Jag satt där framför TV:n och övade ...

Så nästa tillfälle som Dennis bjäbbade på det där irriterande sättet så var jag beredd. Kommando "NEJ" samtidigt som jag håller upp handen som en polis stopptecken.



Men då är det ju förstås någon annan i familjen som tycker att det är kul med en lättlärd pudel och har lärt honom High Five!


Där försvann det projektet ...

Fyllemessa #2

- Jag hörde att du var på Lottas i fredags...
- Nä, jag var på O'Learys.
- Men Nisse sa att du var på Lottas.
- Jag fick inte ihop till O'Learys när jag skulle messa.

Fyllmessa

Jag brukar anse mej själv som uppdaterad. Jag har ganska goda insikter i politik, musik och tekniska landvinningar. Något år jobbade jag som programmerare och jag har en halv högskoleutbildning i datavetenskap så jag har ganska bra koll på det mesta. Men jag har en blind fläck. Jag har noll koll på mobiltelefoner. Jag pratar just aldrig i telefon och jag skriver kanske 5 SMS på en månad. Så jag blir alltid förvånad när mina jämnåriga gubbar har så fruktansvärt intensivt mobiltelefonliv. Och nu hör jag från flera håll ett begrepp som är nytt för mej men tydligen väl känt för resten av mänskligheten: Fyllmessa. Man är lagomt på lyran och så skriver man korkade SMS till folk.


Detta är tydligen en ny folksport för folk i min ålder. Man lär så länge man lever.

Fredagkväll

Hittade den här pärlan på David Nessles blogg:

Jobb till vilket pris som helst

Jag hade egentligen tänkt undivka frågan om RUT men kollegan Niklas Eriksson hade en så rolig formulering så att jag kan nog inte låta bli. Det är en person som klädseln visar att han tillhör överklassen och han ondgör sej över statens spenderingar: "Staten ska INTE lägga sig i folks liv, äga bilindustrier, betala ut ständiga bidrag till slöfockar, hålla liv i bonniga regioner eller avlöna konstnärer som bara målar sånt man icket kan förstå! Nä, staten ska subventionera min städkärring". Och det är ju precis detta som det handlar om.

Kommer ni ihåg rabaldret kring konstnärslönerna för någon månad sedan eller två? Konstnärslönerna kostar staten 17 miljoner kronor. Kostnaderna för RUT är 1,3 MILJARDER! Det vill säga ungefär 75 gånger så mycket. Räknar man per jobb så kostar ett RUT-jobb staten ungefär lika mycket som den genomsnittliga konstnärslönen. Detta bara för att hålla överklassen med billigt tjänstefolk.


Expressen - De som betalar mest är plötsligt snyltare och skurkar
DN - Littorin öppnar för utökat RUT-avdrag

Rondellhundens återkomst

Ja, nu är karusellen igång igen. Ett gäng tomtar skulle mörda skrotkonstnären Lars Vilks för att han hade tecknat profeten Muhammed som en rondellhund.

Det brukar ju sägas att "Jag gillar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttala dem". I praktiken så uthärdar man väl på sin höjd lite obehag. Det blir ju lite kymigt att rusa upp på någon barrikad för att försvara Vilks faktiskt ganska mediokra teckningar. Det ser mest ut som några misslyckade skisser av nån av statyerna från Nimrods palats.


Men som sagt också dålig konst måste få finnas . De ursprungliga muhammedteckningarna i Jyllandsposten var ju inte heller nåt vidare. Faktum är att det som var mest upprörande var att de var så usla. Det var väl egentligen bara Westergaard som inte behövde skämmas för sin insats men hans teckning blev också den givna symbolen för hela soppan.

Det är inte riktigt klart för alla vad yttrandefrihet innebär och vilka begränsningar som finns. Men hädelse föll bort för väldigt länge sedan, jag tror att det var någon kontrovers kring något av Strindbergs verk som fick åtalbarhet för hädelse att framstå som väldigt otidsenligt. Eftersom det framställts väldigt mycket efter det som måste anses vara hädiskt så finns det så otroligt mycket som retroaktivt skulle försvinna ur vårt kulturarv så vi har faktiskt inget annat väl än att acceptera de här kulturyttringarna, det hjälps inte att de är dåliga eller att de upprör folk.

Man funderar lite grann hur det hela framställs i internationella medier. Och framför allt: hur förklarar man fenomenet rondellhund?


DN Rätt till fel åsikt Arbetarbladet Vems frihet?

Reepalus grodor

Det har varit en märklig historia det här med Reepalu. Man tycker att han skulle vakta sin tunga noga efter spektaklet med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel. Överhuvudtaget är det svårt att se varför ett kommunalråd är så pigg på att göra utrikespolitiska utspel.
Det hela började med att han uttryckte sej konstigt om frågan om att judar kände sej förföljda i Malmö så att det lät närmast som om de fick väl skylla sej själva som Israel burit ej åt i Gaza. Men hursomhelst så var det första gången han hört talas om några förföljelser (Nu visade sej att han hade blivit utfrågad för ett år sedan i samma fråga och då var det också första gången han hört talas om det)

Sedan mötte han representanter för den judiska församlingen och alla var nöjda med det mötet men Reepalu han knappast ut därfrån innan han passade på att göra en ny groda. Det fanns inga problem utan han var förföljd av en "Israelisk lobby". En av Reepalus partikamrater i Malmö ska försöka hjälpa Reepalu med argumentationen men trasslar bara till det ännu mer för nu handlar det om en "judisk lobby" och så försöker han argumentera fram att lobbying förekommer. Vilket förstås inte var frågan. Det är klart att det förekommer lobbying från alla håll i Israel-Palestinafrågan. Man kanske kan tala om en "Proisraelisk lobby" men själva grundproblemet var ju egentligen att Reepalu uttryckte sej korkat, inte att en eventuell lobby försökte använda det i sitt arbete.

Och så har det fortsatt. Reepalu försöker förklara bort de gamla grodorna med nya grodor.

Nu senast så blandar (förstås) Jan Guillou in i debatten. Problemet är enligt honom att "Så tystas kritik mot Israel" där han på sitt vanliga försåtliga sätt försöker föra över frågan till sin egen agenda. Historien började alltså med att Reepalu försökte dribbla bort frågan om judar kände sej hotade med kritik mot staten Israel - inte i den motsatta ordningen som Guillou försöker trolla till det.

Men är då Reepalu antisemit?


Nej, naturligtvis inte. Men onekligen så undrar man varför en kommunalpolitiker gör en sådan serie direkt korkade uttalanden i en fråga där han helst inte borde uttala sej alls. En del har spekulerat i om det är något slags listig taktik för att appellera till Malmös många muslimer. Men jag är skeptisk. Behöver sossarna i Malmö verkligen ta sådana risker för att behålla makten?

Överhuvudtaget så funderar jag mycket över varför vi i Sverige engagerar sej så oerhört i denna konflikt. Det verkar som om många ser det som någon form av fotbolls match, där en del till och med har supporterhalsdukar. Men det är många år sedan jag hörde någon komma med något förslag till fredlig lösning på konflikten. Jag har läst hundratals debattartiklar och kan bara minnas hur man slår argument i motståndarlagets huvuden till den egna sidans fromma. Men ingen, absolut ingen, är intresserad av att finna en väg till fredlig lösning på konflikten.

Det nya Sverige

Det har hänt nåt med Sverige.

Ta det där med isläget: Sverige har hyrt ut sin bästa isbrytare. "Nämen, det är så sällan det blir mycket is nuförtiden". Ta det här med järnvägen: "Nämen, det är så sällan det blir snövinter nuförtiden". Ta det här med taken: "Nämen, man behöver inte bygga så ordentligt nuförtiden. Det är så sällan som det blir en snövinter": Ta det här med energiförsörjningen: Energibolagen stängde en stor del av de svenska kärnkraftverken under januari för översyn. "Nämen, det är så sällan det blir kallt nuförtiden". Men blir lite orolig när man vet att man dragit in på mycket av inspektionerna av vattendammarna. Det är inte så noga med sånt nuförtiden.
Överallt där det finns marginaler att krympa så gör man det. Det finns inga lager någonstans. Lagren är järnvägsvagnarna och långtradarna på E4:an. Minsta lilla problem i systemet så blir bristerna plågsamt uppenbara.

En sak som slår mej när man ser på gamla amerikanska filmer är att det är "Greyhound Bus" som kör busstrafiken. Det är det fortfarande. I Sverige så upphandlas trafiken med jämna mellanrum och läggs ut på något nytt Kalle Anka-företag. Sist vi bytte här i stan så hade bussarna dekaler för "Kalmar - Sveriges bästa stad" i månader. Man kör med gamla överskottsbussar med dålig värme. När man till sist har fått ordning så är det väl dags för en ny upphandling.

Ställer man en hög möbler utanför brandutgångarna så är det ingen som protesterar: "Nämen, det är inte så noga med sånt nuförtiden". Ingen bryr sej längre om att hålla rökluckorna på flerfamiljshusen i ordning. Det som sker det sker och är alltid någon annans fel och borde alltid ha gjorts av någon annan.

Apoteken säljs ut. Tabletter där sex tabletter tillsammans med sprit ger en skön fylla men där åtta tabletter ger leverskador säljs på Willys av personer som inte har den blekaste aning om vad det är dom säljer. Sjukvården säljs ut på entreprenad. Vanlig tråkig åldringsvård är svår att få men man kan få rabatt på analblekning.

Jag vill ha tillbaka åtminstone delar av det gamla tråksverige, där man kollade och mätte att allt följde bestämmelserna.

Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. Det skiter väl jag i, internationella Orangutangdagen är min dag. Jag satt istället och funderade över olika bilmodeller och hur igenkännbara de är. Och litet grand tänker jag på hur män uppfostrar män.

För ganska många år sedan så hade vi en Renault 12 TL. Jag älskade den bilen. Lätt och meka var den också, det fanns nästan inga rörliga delar och det satt något slags gräsklipparmotor i den så man kom åt överallt i det överdimensionerade motorrummet. Om jag minns rätt så var motorn på 47 hästkrafter, inga problem att hålla hastighetsgränserna alltså. Men motorn skar av någon anledning och jag köpte en Renault 12 TS. De var i stort sett identiska förutom att man hade satt på en Weberförgasare så man kunde skrämma ut 55 hästkrafter ur motorn. Det kändes faktiskt skillnad. Hursomhelst så skulle vi avliva den gamla TL:en och jag skulle plocka någon del ur den som faktiskt var i bättre skick. Så jag stod på en parkering med båda bilarnas motorhuv öpnna och bägge backluckorna.

Det kanske såg lite lustigt ut och en liten pojke ropar högt till sin far "Titta pappa! Två likadana bilar som båda har motorhuvarna och bakluckorna öppna!"


Pappan tillrättavisar sonen: "Dom är inte likadana. Dom har olika förgasare."

Vad är det som hundar ser?

De säger att hundar saknar färgseende. Man undrar hur de vet det? I förrgår lade jag märke till en egendomlighet. Dennis har ibland hoppat till och blivit väldigt ivrig. Eftersom jag har haft hund i många år brukar jag ignorera sånt. Det brukar bara betyda att nånting ligger och ruttnar någonstans och att som hund är det ens plikt att rulla sej i sånt. Men Dennis är ju inte sån förstås.

Plötsligt så inser jag vad det är. Det finns några andra på området som också har en grå Peugeout 307 SW. Det finns 307:or i andra färger och icke-kombisar men de reagerar han inte på utan det är just den som är av samma sort som våran som han reagerar på.


Hur är det möjligt? Det går ju inte att skilja åt dagens bilar. Allihop ser ju likadana ut.

Moderaternas nya Dresscode

Enligt Aftonbladet så ska Moderaterna ha en ny dresscode till valrörelsen. Man ska klä sej som vanligt folk!


Och varför inte? Gick folk på det där om det nya arbetarpartiet, varför skulle de inte gå på det här?

Hotad målbild

Vi skottade taket igår. Jag höll på någon halvtimme först och sedan kom hustrun. Det blev faktiskt ett rätt drygt arbete så jag skapade mej en sådan där målbild. När jag gjort arbetet så skulle jag få klättra ner och gå in i duschen och njuta ordentligt. När vi hade gjort ungefär det vi tänkt oss (eller rättare sagt: när våra respektive vänsterarmar gett upp) så klättrade vi ner. Jag tog ihop spadar och fällde ihop stegen. Lungt och metodiskt med min inre målbild framför mej.

När jag står två meter från min målbilds uppfyllande säger hustrun: "Oj, jag glömde handskarna på taket". Jag mötte hustruns blick och insåg att det innebar att jag skulle klä på mej igen, plocka fram stegen och klättra upp och hämta dem.


Det är märkligt. För att vara en kvinna som aldrig lider på brist av ord så är hennes paradgren att kommunicera icke-verbalt. Problemet att använda sej av målbilder är när de inte blir uppfyllda eller saboterade på ett eller annat sätt så blir man mer besviken än vad man varit annars.

Men som tur var så lyckades jag nå handskarna genom fönstret på övervåningen med en grip-pinne. Det gav säkert mindre pluspoäng men jag fick i alla fall uppfylla min målbild.

Och i morse unnade jag mej en macka med feta-ost och fefferoni. Livet har sina goda stunder.

Hellre lyssna till den spade som brast än att aldrig skotta någon snö

Det verkar aldrig sluta snöa. Taken på mitt område är relativt platta. "Dansk arkitekt" säger folk förklarande när saken kommer på tal. För ett antal år sedan bytte vi ut de helt platta taken mot lätt lutande sk "dasstak". Hitintills har det fungerat bra. Det brukar alltid vara några plusgradersdagar så att det smälter bort lite grann, men i år ligger alltihop kvar.
Jag har iaktagit en lite lustig detalj. Det är männen som står på taket och skottar medans kvinnorna forslar bort snön till närmaste snöhög. Jag antar att det är en höjdräddhetsfråga men nu är det så att man kan inte längre trilla av taken. Ska man av dem får man hoppa upp på en snöhög bredvid huset.

Ni stackare som följt bloggen vet vilka spadproblem jag har haft i år. Det hela fortsatte med att jag skulle skotta bort lite fluffsnö med min nyinköpta spade då handaget sprack i småflisor. Det kan inte ha varit två kilo på spaden ...


Det går tydligen inte att köpa reservhandtag så jag fick köpa en ny spade igen.

Pokerkungen

Ja, vi var i Paris för några år sedan, jag och travkamraterna. Vi skulle se Prix d'Amerique. Eftersom vi är bildade pojkar så passade vi på att insupa fransk kultur. Lyckosamt hade vi fått tag på en lägenhet på rue Mouffetard där man spelade in Aristocats. Man tror att filmen är tecknad men det ser ut precis så där i verkligheten. Men katterna var nog tecknade.
Hursomhelst så brukade vi ta en vända poker på kvällen. Det var ett rätt speciellt spel där vi bjöd på allt som man brukar göra i glada vänners lag. Hålstegar och par i treor var nog för att trigga igång ett vilt budande. En tid senare tänkte jag att jag skulle förkovra mej i pokerspelet och försökte lite försiktigt spela på nätet. Det finns sådana där nybörjarbord där man kan spela för tioöringar. Det var betydligt mer mystiskt spel där. Det satt alltid några skumma figurer och spelade just ingenting. De kunde småspela lite på nåt triss eller två par, men alltid väldigt passivt. Efter ett tag insåg man att de satt och väntade på offer. Antingen någon som överskattade svaga händer som man långsamt plockade av tioöringarna tills dom plötsligt hade förlorat tjugan som var insatsen i spelet. Eller så kom det en någon vilde som uppenbart bluffspelade. En som satsar hårt för att slippa bli synad. Han brukade få vinna några händer tills någon av vargarna hade fått en stark hand och metodiskt lockade bluffaren att dra på en storbluff som man synade. Tjopp, sa det.

Jag försökte imitera vargarnas taktik och lyckades så småningom spela ihop 50 kronor. "Det här var ju lätt" tänkte undertecknad och la till en femtilapp till och gick ut för att möta de stora pojkarna på borden två snäpp upp. Min taktik var att jag på samma sätt skulle lugga de här figurerna på pengar tills jag fått kapital för att gå upp ytterligare ett snäpp. Lätt som en plätt. Jag började smida planer på att amortera av lånen på huset, ja varför inte en liten vingård i Frankrike. Jag har en liten lätt böjelse för det franska.

När jag tar mopeden till affären brukar jag alltid köpa en baugette och en purjolök för att det ser så rasande käckt ut. Jag skulle till och med kunna tänka mej att prata väder på franska. Jag gillar inte att prata väder på svenska. Det är så lätt att man kommer in i negativa tankar. Men det känns lite som jag kommit från ämnet. Jag höll på att spela poker.

Det var världens flyt på storbordet, min hundralapp hade växt till 130 på nolltid. Fast folk hette inte "Mumrik" och "Eva-Lotta" som de gjorde på tioöresborden utan de hette sådant som "Barracuda", "Orca" och "Blodörn". Så får jag två Ess på hand. Men snubben före mej höjde så jag smög bara lugnt och fint med. Lustigt nog så var alla på bordet med så det blev raskt en ordentlig pott. På floppen kommer två kungar och en dam. De flesta hänger med så jag antar att de försöker fylla på nån stege. När kort fyra kommer upp så är det ett Ess till! Jämosch! Den fetaste tänkbara kåken! Femte kortet är en tia och vi är tre kvar som bjuder. Jag tittar på bordet och det är omöjligt att någon ska få en straight flush. Vi är två kvar som bjuder och nu går det hejvilt till! Tror ni inte att fanskapet hade fyra kungar! Möjligheten slog mej inte ens. Sen strök jag pokerkarriären.

Men det finns ju andra sätt att skaffa pengar. Man kan gå ut tidigt på lördag och söndag morgon och plocka burkar. Dom ska väl höja panten nu, har jag för mej.