Pokerkungen

Ja, vi var i Paris för några år sedan, jag och travkamraterna. Vi skulle se Prix d'Amerique. Eftersom vi är bildade pojkar så passade vi på att insupa fransk kultur. Lyckosamt hade vi fått tag på en lägenhet på rue Mouffetard där man spelade in Aristocats. Man tror att filmen är tecknad men det ser ut precis så där i verkligheten. Men katterna var nog tecknade.
Hursomhelst så brukade vi ta en vända poker på kvällen. Det var ett rätt speciellt spel där vi bjöd på allt som man brukar göra i glada vänners lag. Hålstegar och par i treor var nog för att trigga igång ett vilt budande. En tid senare tänkte jag att jag skulle förkovra mej i pokerspelet och försökte lite försiktigt spela på nätet. Det finns sådana där nybörjarbord där man kan spela för tioöringar. Det var betydligt mer mystiskt spel där. Det satt alltid några skumma figurer och spelade just ingenting. De kunde småspela lite på nåt triss eller två par, men alltid väldigt passivt. Efter ett tag insåg man att de satt och väntade på offer. Antingen någon som överskattade svaga händer som man långsamt plockade av tioöringarna tills dom plötsligt hade förlorat tjugan som var insatsen i spelet. Eller så kom det en någon vilde som uppenbart bluffspelade. En som satsar hårt för att slippa bli synad. Han brukade få vinna några händer tills någon av vargarna hade fått en stark hand och metodiskt lockade bluffaren att dra på en storbluff som man synade. Tjopp, sa det.

Jag försökte imitera vargarnas taktik och lyckades så småningom spela ihop 50 kronor. "Det här var ju lätt" tänkte undertecknad och la till en femtilapp till och gick ut för att möta de stora pojkarna på borden två snäpp upp. Min taktik var att jag på samma sätt skulle lugga de här figurerna på pengar tills jag fått kapital för att gå upp ytterligare ett snäpp. Lätt som en plätt. Jag började smida planer på att amortera av lånen på huset, ja varför inte en liten vingård i Frankrike. Jag har en liten lätt böjelse för det franska.

När jag tar mopeden till affären brukar jag alltid köpa en baugette och en purjolök för att det ser så rasande käckt ut. Jag skulle till och med kunna tänka mej att prata väder på franska. Jag gillar inte att prata väder på svenska. Det är så lätt att man kommer in i negativa tankar. Men det känns lite som jag kommit från ämnet. Jag höll på att spela poker.

Det var världens flyt på storbordet, min hundralapp hade växt till 130 på nolltid. Fast folk hette inte "Mumrik" och "Eva-Lotta" som de gjorde på tioöresborden utan de hette sådant som "Barracuda", "Orca" och "Blodörn". Så får jag två Ess på hand. Men snubben före mej höjde så jag smög bara lugnt och fint med. Lustigt nog så var alla på bordet med så det blev raskt en ordentlig pott. På floppen kommer två kungar och en dam. De flesta hänger med så jag antar att de försöker fylla på nån stege. När kort fyra kommer upp så är det ett Ess till! Jämosch! Den fetaste tänkbara kåken! Femte kortet är en tia och vi är tre kvar som bjuder. Jag tittar på bordet och det är omöjligt att någon ska få en straight flush. Vi är två kvar som bjuder och nu går det hejvilt till! Tror ni inte att fanskapet hade fyra kungar! Möjligheten slog mej inte ens. Sen strök jag pokerkarriären.

Men det finns ju andra sätt att skaffa pengar. Man kan gå ut tidigt på lördag och söndag morgon och plocka burkar. Dom ska väl höja panten nu, har jag för mej.