lördag 24 juli 2010

Kändisspotting i Gammliaskogen

Besöket i Mensträsk och minnet av de tungsinta myrarna får mej att tillminnesdraga ett möte jag hade i Gammliaskogen för ett antal år sedan.

Jag kommer där och spatserar efter stigen då jag ser en märklig syn. På håll ser det ut som om två sådana där ställ med färggranna sjalar som brukar stå vid torgstånden blivit ställda på stigen. När jag kommer närmare så ser jag att de rör sej. Det är två små damer som iklätt sej lager på lager av de färggrannaste tygstycken man kan tänka sej. Den ena damen gormar på den andra damen som är märkbart blek, närmast färglös. Kvinnorna går så långsamt att de knappast rör sej.


Den skörare och ditills tysta damen såg ut att lämna in när som helst. Men efter ett tag hade hon tröttnat på den andra damens gormande och hävde upp en mäktig stämma som mässade som en predikant. Det var omisskännligt Sara Lidmans stämma. Jag kände ett intensivt behov att säga något fyndigt men kom inte på något att säga. Sara Lidman passerade rätt genom mej som om jag var dimrök. Det var en märklig upplevelse men jag har varit med om det en gång tidigare. Då var det Kerstin Ekman som passerade rätt genom mej i en flygplanskö. Det är väl nåt stora författarinnor lär sej.

Kort efteråt så dog Sara Lidman.

fredag 23 juli 2010

Jag tecknarmördade Olof Palme

Mats Alm hittades förvirrad på en skogsväg. En bit in i skogen låg Linda Chens förkolnade kropp. Man kunde konstatera att Alm flyttat på hennes kropp och att han hade försökt bränna upp kroppen. Man har också kunnat konstatera att han ljuger om det mesta. Likväl kunde man inte bortom varje tvivel bevisa att han bragt henne om livet varför han inte kunde fällas för dråp eller mord. Rättsäkerheten är viktig.

1980 infördes i Sverige ett förbud mot innehav av barnpornografi. Trots att det var en inskränkning i yttrandefriheten så resonerade man att det gick inte att framställa barnporr utan att något barn någonstans for illa, även om man inte exakt kunde peka ut vilket barnet var och vem som begått övergreppet. Det hela blev lite luddigt om man jämför med rättsäkerhetskraven när man talar om grova våldsbrott och mord men med tanke på hur litet värdet för yttrandefriheten som barnporren hade så kunde man väl acceptera det.

Men 1999 infördes en något märklig lag in som jämställde tecknade barnpornografibilder med fotograferade dito. Riktigt varför har jag inte fått någon begriplig förklaring på för det finns ju inget brottsoffer någonstans. Det enda argumentet jag har hört är ”barnporr som barnporr” men det resonemang som låg bakom förbudet mot fotograferad och filmad barnpornografi gäller ju inte teckningar. Men hursomhelst så har lagen varit för korkad för att någonsin användas så alla har glömt bort att den fanns.

Men så i en ful vårdnadstvist så kom någon på att använda den här lagen. Den åtalade, som är översättare av japanska Mangaserier, och en av landets ledande experter på området, hade 51 tecknade mangabilder på hårddisken där figurerna kunde tolkas som underåriga. Det här är ingen ovanlighet bland japanska serier och en av orsakerna till att jag ogillar Manga. Men frånvaron av annan barnpornografi och den rikliga förekomsten av annan Manga borde ju göra att Polisen redan från början skulle ha insett att denna person inte är en sådan som lagen avser att infånga. Och hade nu Polisen varit så insiktslös så borde tingsrätten kunnat inse detta. Men mannen dömdes till böter i Tingsrätten. Straffet är försumbart med det riktiga straffet: att hamna i belastningsregistret som barnpornografibrottsling.

Nu har Polisen tydligen fått en Kafka-beundrare i leden och formulerar vad som gäller med tecknade figurer att ”Varje tecknad bild är ett dokumenterat övergrepp”. Ett övergrepp på en tecknad figur? Det där är inte en text värdig en svensk statlig myndighet – det är en text värdig en anonym religiös stolle på Internet!

Det går kalla kårar efter ryggen på en gammal serietecknare. Vilka hemskheter har inte jag tecknat genom åren? Jag inser att jag en gång i en satirtidning lät en av bröderna Dupont mörda statsminister Olof Palme – innebär det att det var ett dokumenterat mord på tecknad statsminister? När går nästa flyg till Brasilien?


Den förra lagen var tänkt att ”täta hål i nätet” men det verkar som om det nya nätet fångar in fiskar man inte ska ha. Hur många pedofiler har man dömt med teckningslagen? Inga! Hur många av de dömda med teckningslagen är inte pedofiler? Alla! Efter 11 år med lagen så borde det väl bevisa bortom varje rimligt tvivel att lagen inte är bra.

Men som det inte räckte med detta. Nu har man utvidgat lagen med en massa diffusa tillägg. Numer räcker det med att den tecknade figuren kan tyckas se ut att vara under arton år, och man har infört ett nytt Kafka-begrepp med ”tittbrott”. Eftersom mycket av den moderna tecknade serien är självbiografisk och gärna beskriver tidiga sexuella erfarenheter så blir plötsligt hundratals utgåvor möjligt olagliga att inneha. Ingen kan rimligen tolka dessa nya regler på ett rättsäkert sätt utan mycket av den moderna seriekonsten kan plötsligt betraktas som barnpornografi.

Men, invänder någon, vi måste väl ändå lita på att Polis och Rättsväsende kan skilja på vad som är barnpornografi eller inte. Den nya domen visar att vi inte kan lita på dem. Rättsäkerheten befinner sej på ett brant lutande plan i det här sammanhanget.

Alltså, jag tycker att fotograferad barnporr ska vara förbjuden och att vi ska skydda våra barn men det här är riktigt, riktigt dåliga lagar.

onsdag 21 juli 2010

Turista i Mensträsk

Vi har ett lokalt gnällbälte som ligger i gränstrakterna mellan Norrbottens och Västerbottens län. Och det är inte svårt att förstå när man passerar. Det är som om naturen hela tiden spjärnar mot. På myrarna kämpar tallar i hundra år för att bli kanske fyra meter höga och på sin höjd duga som gärdsgårdsvirke, den möjligen uppodlingsbara marken är fylld av sten och det enda liv som egentligen trivs där är insekter som inte tycker om människor.

Och ortsnamnen vittnar om eländet. Blisterliden, Lidträsk, Misärträsk, Lidmyrliden, Snödbränna och Mensträsk.


Under kriget blev det stor kopparbrist i landet och det fanns gott om koppar och annat smått och gott i de här markerna. Problemet var bara att få fram malmen till Boliden. Det var svårt att anlägga vägar som tålde den tunga lastbilstrafiken så av den anledningen så kom man att bygga världens längsta linbana. Linbanan var i drift ända fram till 1987. Man har sparat en liten rest mellan Mensträsk och Örträsk som man kan åka i behagliga liftkorgar.


Man kan köpa med sej en riktigt angenäm måltid och i stilla ro betrakta landskapet lite från ovan. Det är mycket intressantare än man kan tro.


Titta på de här tallskuggorna som exempel. Man ser inte hur lustiga skuggorna ter sej när man går nere på marken.

Eller de små sjöarna med näckrosor och andra vattenväxter.

Man får se trädtopparna på bara någon meters avstånd och vissa kottäta granar ser topparna ut som rastaflätor.

Det tar lite drygt en timme och är en meditativ och behaglig form av turism.

fredag 16 juli 2010

Allt var av sand ...

Internet är märkligt. Helt plötsligt så befinner jag mej på en blogg utan att ha en aning om hur jag kommit dit och ser någonting som fascinerar mej oerhört. Det är tydligen en sandskulpturfestival i Danmark med Egypten som tema.


torsdag 8 juli 2010

Mina idoler - Hoss

Den första idol som jag själv minns att jag hade var Hoss. Det är svårt att förstå bröderna Cartwrights popularitet men det här var i svensk televisions barndom. Allt som sändes var gjort i studio, väldigt övertydligt och i ett tempo som får Tarkovskijs filmer att framstå som rockvideos. Allt var väldigt våldsfritt och egentligen ganska tråkigt men det förstod vi inte eftersom vi inte visste av något annat. Jag har suttit och applåderat åt en suddig trana som lyfte vid hornborgarsjön.

Men så kom bröderna Cartwright! Det var sagolikt fantastiskt, storslagna scenerier och ohyggligt spännande. Pappa Ben var en fantastiskt rekorderlig karl. Bröderna Adam och Joe var väl okej när de pangade med pistolerna men de höll mest på och larvade sej med tjejer. Joe var värst. Men Hoss .. ja, jösses. I Vilda Västern mättes en karl efter hur stor hatt han hade och Hoss hatt var ett monstrum. Hoss var en och nittiotvå - två och tjugo med hatt! Hoss höll aldrig på och larvade sej med tjejer, han använde knappt pangaren, eller ens knytnävarna, oftast lyfte han bara upp skurkarna och stoppade dem i en vattentunna eller något annat skojigt.

Jag har sett ett antal avsnitt på senare tid och blir lite förvånad över många saker. Mest över att Hoss mest framstår som fet och stundtals lite efterbliven. Men än idag blir jag lite lycklig över vilken tillit som Pappa Ben har till Hoss. "Herregud, Sheriff, inte kan ni ta ett banditband på 20 personer med bara två vicesheriffer, ni får ta Hoss med er!"

Hoss spelades av Dan Blocker som hade en del roller både här och där före Bonanza men Hoss var hans stora roll. Men han dog alldeles för ung. Fullständigt onödigt så googlade jag när jag skulle skriva det här. Helt värdelöst är ändå inte Internet för jag fick veta att alla Dan Blockers fyra barn haft Chuck Norris som karatelärare. Snacka om värdefullt värdelöst vetande! Han var född i DeKalb, Texas, ni som kan er americana vet förstås att Leadbelly spelade in en sång som hette "DeKalb Blues". När jag googlade runt så fick jag intrycket att det skulle finnas ett Dan Blocker-museum i DeKalb så jag började strax fantisera om hur jag skulle övertala hustrun till att vi skulle fara till USA (så långt borde det gå bra), ta en biltur (där kan det bli lite svårare, det har gjorts alldeles för många filmer om folk som råkat ut för hemskheter på vischan) men det stora logistiska problemet blir förstås hur jag ska konstruera en logisk anledning att passera DeKalb, Texas. "Har du sett? Ett Dan Blocker-museum!". Men när jag läser om museet så kan det lika gärna vara ...

tisdag 6 juli 2010

Norrbyskär

På midsommar var vi alldeles vid Norrbyskär så vi tog båten dit för att fika. Norrbyskär är ett gammalt industriområde som skulle bli ett mönstersamhälle där arbetarna fick bo i fina bostäder. Nuförtiden används arbetarbostäderna som pittoreska sommarvistelser för besuttna västerbottningar.

Eftersom vi kom från den sidan av ön gick vi i land i gästhamnen. Där påmindes vi att klassamhället trots allt lever kvar ...

måndag 5 juli 2010

Motorcyklisten - avklädd

De första motorcyklisterna hade en motorcykel eftersom de inte hade råd med en bil. De satt som på en cykel - upprätt och prydlig. Den här stilen var förhärskande fram till Marlon Brandos "the Wild ones" eller vad den hette.



Fram till "Easy Rider" hände något. Det myckna öldrickandet ledde till att motorcyklisterna fick inta en mer tillbakalutad ställning.

Allteftersom motorcyklisten blev allt äldre så verkade han falla längre tillbaka. I extremfallen så installerades ett tredje hjul.

Motorcyklistens barnbarn har alltid varit förståndig och köpt krocksäkra familjebilar. Men i förtioårsålden infaller plötsligt en längtan till de två hjulen och han införskaffar något japanskt färgsatt av en psykotisk smågodisdesigner. Det feta motorcykelmullret är ersatt av ett enerverande högvarvigt tjut. Man får känslan av att han hellre sätter på hojen än frun ...