torsdag 14 februari 2013

Slaktdata

Det blir lite lustigt när släktforskare huserar på nätet så försvinner de små prickarna och man får konstiga adresser som "slaktdata", "slaktforskning" osv vilket lett till en del tämligen långsökta vitsar i bakvattnet efter hästskandalen.

Nu tittade jag bland sökorden på min blogg och bland de vanliga sökningarna som "håriga underliv", "svenska män mesiga" och "lesbiska skogshuggare" så kom det en sökning på "släkten Kramer i Sorsele".

Tyvärr så fick de inget vettigt svar på min blogg men det leder tillbaka till farfars farmor Sara Albertina Månsdotter som jag nämnt tidigare.

Det var så att Sara Albertina Månsdotter (Kårek) föddes i Grans sameby 1832 som dotter till Måns Månsson Kårek (1779) och Anna Magdalena Ersdotter (1802)

I första äktenskapet med Nils Persson (1836) fick hon dottern Anna Maria Nilsdotter (1860) Nils Persson drunknade 1863,

Sedan fick hon oäkta sonen Viktor (1867) troligen med Karl Forsmark i Forsbacka. Det är min farfarsfar alltså.

Sedan då en oäkta son som fick namnet Johan Herman Kramer (1868) som sedan blev någon form av affärsidkare. Jag minns inte om namnet Kramer kom från den förmodade fadern.

Sedan gifte hon sig med Karl Johan Wikström i Staggträsk och fick där
Oscar Wikström 1871
Carl Oscar Wikström 1872
Helena Albertina Wikström 1874
Eva Margareta Wikström 1874
Sigismund Wikström 1876




onsdag 13 februari 2013

Merabs skönhet

När min svärfar till sist accepterat mig så visade han mig stenen. Tydligen är det så att varje västerbottnisk man har en sten som han har utsett till sin fiende. Den ligger på fel ställe och ska nödvändigtvis flyttas på.

Inuiterna lär ska 243 olika ord för snö. Västerbottningarna har säkert 343 ord för latmask. Vet inte riktigt vad de ska ha dem till för det är lite som att har 343 ord för snömannen. Skulle det vara så illa att en lat person verkligen fanns så tar det generationer att botgöra. När jag började inom vården hade jag en kollega vars far inte ansågs idog nog. En patient strax under hundra sade inte mycket men när han såg kollegan skrek han förtjust "Hä jär laat-Lundmarks laatpojkn från Laatvattnet!"

Nedströms vårat hemman finns en gudsförgäten plats som hetter Dellikvallen. En Antonsson från Norsjö kom dit någon gång för att bryta mark för en gård. Idag finns det spångad väg dit men som barn brukade vi gå något som pappa kallade för sommarvägen. Stigen var brant, på sina ställen sank och ibland på sommaren kan det vara så mycket mygg att sikten bara är tio meter. Där mitt i backen möts man av något som ser ut som en småländs stengärdsgård. Det är stenar som han grävt ur en liten äng på strax över hundra kvadratmeter.

Det finns ingen som kan skildra den västerbottniska folksjälen som Torgny Lindgren,


När jag var hos svågern så hade han en hylla med böcker som han konstaterade att han aldrig skulle läsa. "Ta vad ni vill ha" - sade han. Det mesta var umbärligt. Stora romaner från sjuttio- och åttio-talet känns förskräckligt daterade. Men det fanns tre Lindgren-böcker så dem tog jag med mig.

Det är möjligt att jag läst "Merabs skönhet" någon gång tidigare. Men i så fall var jag nog inte mogen.

Det är en bok med de mest fantastiska noveller. En sån där svensk deckare läser jag på två timmar. Vem som är mördaren framgår i kapitel ett men jag kan inte låta bli att plåga mig genom dem i alla fall. Merabs skönhet fick jag ägna två veckor åt. Varenda mening är liksom komprimerad och kan vecklas ut till sin tiofaldiga storlek - som en ZIP-fil ungefär.

Så man kan förundras över ordens skönhet och inte minst Merabs skönhet.


tisdag 12 februari 2013

De vita älgarna

Debattens vågor går höga när det gäller näthatet. Det finns en sak i detta som gnager min själ så det är väl bästa jag försöker få det ur mitt system. Det var i Katarina Mazettis krönika i ICA-Kuriren som liksom var startskottet till detta.

"En statistiker i bekantskapskretsen säger att det är mycket svårt att finna en ”svensk” som i tre generationer inte har en enda utlänning. Som att hitta en vit älg i skogen ungefär. De finns, men få har sett en."


Antingen så är den statistikern Sveriges mest inkompetenta yrkesman, har Mazetti fullständigt missförstått densamme eller så har Mazetti hittat på dennes existens för att ge sin text mer tyngd.

Själv är jag en vit älg, min hustru är en vit älg och vad jag förstår så är åtminstone de grannar jag umgås med vita älgar och merparten av de släktträd jag kommit i kontakt med i min släktforskning består av vita älgar.

Nu är det svårt att bedöma men jag skulle säga att allraminst 25% av Sveriges befolkning är att karakterisera som vita älgar, förmodligen över hälften.

Jag diskuterade det här på några ställen på nätet. På Flashback kom man fram till att Mazetti var ful, fet och gammal. Om så vore så vad har det med saken att göra? De som har ordning på sina fakta brukar vara just fula, feta och gamla.

Sedan försökte jag diskutera med de politiskt korrekta på Facebook. De frågade varför man skulle vara en sämre människa för att man har invandrare inom tre generationer bakåt. Vad har det med saken att göra? Frågan är ju om hon har rätt eller inte. Eller den mystiske statisktikern kanske? Man kan väl vara bra eller dålig var än man kommer ifrån. Och vad är "bra" och "dålig" förresten?

måndag 11 februari 2013

Telefonkopplingsblues

Den där vita kåpan över telefonuttaget gick sönder för nåt år sen. Plast blir ju skört med åren och splittras till småsmulor. Sen dess har telefonkontakten suttit i råkontakten och sett så där fult och försummat ut. Jag har gått och tittat på nya uttag men jag ser inget som ens liknar det som sitter i väggen. Det finns liksom ingenting att skruva i nuförtiden utan man ska bara sticka in trådar i gudvetvad.

Till sist köpte jag nån skit på Jula och täntke väl att det löser sig. Innan jag började - vis av erfarenhet så gjorde jag en liten teckning av hur det såg ut. (Man tar ju mobiltelefonen och fotar - skriker ni - men jag är lite av traditionalist.)

 Allt sånt här är så svårt nuförtiden eftersom progressiva glas gör att man ser skarpt nere vid magen. Allt elkopplingsarbete sker därför i blindo. Så småningom så fick jag väl ihop det. Telefonen funkar men man drömmer sig tillbaka till den tid det fanns rejäla skruvar att dra fast sladdar med. Jag litar inte på de här snabbkopplingarna.

Men när jag med min suddiga blick ska försöka finna igen min anteckning ser jag bara en konstig gubbe. Det tar en stund innan jag förstår att det är min anteckning.




Så det blev ju en återkoppling till min telefonkoppling och då kommer jag osökt att tänka på Jemerton Jönssons.





Den hör man inte varje dag nuförtiden.

fredag 8 februari 2013

Näthatstoppen

När jag med anledning av den aktuella debatten googlade på "näthat" så tittade jag också på bilder - jag är ju trots allt någon form av bildskapare - och fann till min överraskning att jag hade två bilder på topp 20. Den här fanns på nionde plats:


och på tolfte plats fanns denna:


Först på femtonde plats kom Adolf Hitler.