Loppis

Jag hade ett bord på Nolias loppis i lördags. Jag skulle sälja en del av mina alldeles för många serietidningar. Det var riktigt roligt men man blir utsatt för en del prövningar också. Där sitter jag med ett bord fyllt av det bästa som finns i serieväg och så frågar folk:


Jag var nära att få ett sånt där Basil Fawlty-anfall. Men man ska inte uppfostra folk.

Jag blev av med ungefär en tredjedel av det jag hade med mej. Lustigt nog så var det James Bond som gick bäst. Den som jag trodde var osäljbar.

Men den stora prövningen var när man skulle packa ihop. Sex bastanta flyttkartonger med serietidningar väger en del och man vill inte ha mycket saker i vägen när man bär dem. Speciellt när man är trött efter åtskilliga timmars försäljande och att jag burit dit ännu fler kartonger. Och då är det nåra tennisungdomar som står och tränar i gången. Där står en korkad tränare och instruerar ungdomarna att göra armhävningar tvärs över gången där alla loppismänskorna som satt på vår sida skulle gå. När man så lyckats kliva över armhävande ungdomar med en trettio kilos flyttkartong, lyckats ragla nerför trappen så kommer den största prövningen: rökarna! Nu har de varit utan cigaretter i fyra timmar så de är så desperata att de inte orkar gå längre än precis utanför tröskeln. Rökare förstår av någon outgrundlig anledning inte att rök dras in om man står i en dörröppning. Ett tiotal kedjerökande människor i en dörröppning blir som att gå genom en vindtunnel av rök. Plus att vi som bär kartonger ska kryssa mellan rökarna som inte heller kan förstå hur man kan vara i vägen bara för att man ställer sej i en stor grupp i en dörröppning.