torsdag 21 juli 2011

Sommar på fejan

Det var en sån fin bild på min dotterdotter på fejan så jag måste dela med mej:


Det är inte alla dagar som det är så inspirerande på Facebook. Men så här på sommaren verkar alla vara på bra humör:


Till och med de som har slut på semestern verkar glada och nöjda:


För en gångs skull verkar folk nöjda med Facebooks olika funktioner:


Och de som är arga är det på ett inspirerat sätt:


Men allra bäst är ju den bildning man får sig till del:


det hade jag inte den blekaste aning om. Låt oss avnjuta en gammal favorit:

onsdag 20 juli 2011

Ventilator Blues

Man har varit en ganska bedrövlig människa det här året. Jag gjorde mej illa i axeln i november och har fortfarande ont. Det mesta har blivit liggande och alla mina briljanta projekt har gått i stå. Saker har väl blivit bättre - jag kan teckna någon dryg timme innan armen tröttnar och jag kan hjälpligt sköta mitt avlönade arbete.

Igår skulle jag sätta in en ventil. Husets ursprungliga ventilation har aldrig varit bra och förändringar man har gjort har försämrat ventilationen så nu har jag satt in en ventil för att utreda om väggventiler löser mitt problem. Det är skönt att arbeta med händerna igen men man har tappat lite av handlaget.


Det finns väl en Rolling Stones-låt för varje tillfälle brukar det heta. På en av deras bästa plattor - Exile on Main street - fanns den här:


tisdag 19 juli 2011

glad mun - ledsen mun - ska det vara så svårt att fatta?

Ett vanligt nybörjarfel när man lägger trall eller liknande är att man inte tänker på munnen. Om brädan är vändbar så ska det vara glad mun på ådringen. Annars så böjer brädan upp sej.  Jag gjorde en trallbotten till duschkabinen. Tror ni inte att jag har lagt brädrackarna huller om buller.


...och det är verkligen så att glad mun gör snickaren glad och ledsen mun gör snickaren ledsen.

måndag 18 juli 2011

Att läsa ledare

Jag är en av den tynande skaran som fortfarande läser ledare. I Västerbottenskuriren har man en extraledare under rubriken "Kommentaren" som inte sällan hämtar från "Liberala nyhetsbyrån" författade av en Karin Rebas. Hon är  Stockholmscentrerad och marknadstroende på ett sätt som får mej att läsa hennes inlägg med ett rest långfinger.


Nu är hon inne på den här frågan Naturvetenskap versus Humaniora. Så som själv ha ett ben i varje läger så rasade jag mot Svenskt Näringslivs hjärndöda idiotinlägg härmomsistens. Men idag får jag faktiskt ge Karin Rebas en viss poäng när hon skriver "Det tas för givet att naturvetare kan tjäna på att bredda sin kompetens och odla ett intresse för musik, politisk historia och litteratur - det tillhör allmänbildningen. Men samhällsvetenskapligt engagerade människor kan komma undan utan ett uns av kunskap och naturvetenskapliga eller tekniska ämnen".

Allt för ofta så hör man konstnärligt inriktade människor berömma sej själva för sin absoluta tekniska inkompetens. Vad är det för poäng med det?

Själv är jag gammal programmerare. Jag gillade tanken på att jag genom att systematisera saker i små steg kunde framställa ett system som fungerade på en högre nivå. Ta ett bildprogram som Photoshop till exempel, där har folk använt sej av tekniska algoritmer för att jag som bildskapare ska kunna sitta och teckna på en ritbräda som om det var penna och papper. Jag tror inte att det idag finns någon så uppenbar koppling mellan teknik och konst. Å ena sidan kan man resonera att systemet är en svart låda - jag som användare behöver inte veta mer än interfacet. Men gång på gång visar det sej att folk som inte sätter sej in i hur saker fungerar, skillnaden mellan CMY och RGB, skillnaden mellan bildförstörande format som jpeg och ickeförstörande som tiff och för mest av allt: inte begriper vikten av backupp kommer att trassla till det för sej förr eller senare.

lördag 16 juli 2011

Längtar efter Conan

Harry Potter och dödsreliker, Tintin, Bilbo och så vidare. Det finns så många filmer att längta efter just nu men den jag längtar efter mest av alla är Conan the Barbarian.


Okej, den här Conan ser lite mesig ut och som om han borde ha spenderat några fler timmar på gymmet men det övriga ser lagom spektakligt ut.

fredag 15 juli 2011

Rotar i soptunnan

När vi flyttade hit till området så skrattade folk när de hörde var man bodde. Våra hus var de billigaste och uslaste som fanns att uppbringa i Umeå. När man först började med glasåtervinning på området så blev det knappt några flaskor efter alkoholkonsumtion. Allt gick åt till att härbärgera hembryggt vin.

Numer har läget gjort våra hus riktigt attraktiva. Området har gjort en ordentlig klassresa. När man idag tittar i tunnan för glasåtervinning är de bara de finaste sorterna man finner. Single-malt-flaskorna ligger i drivor.


Ja, en del flaskor är faktiskt av det slaget att man nästan vill försöka smaka den sista droppen som finns kvar där. Men jag är rädd att mitt rykte på området ytterligare skulle försämras om någon ertappade mej slickandes droppar ur återvinningsflaskorna ...

torsdag 14 juli 2011

En vändpunkt

Som ung var jag en entusiastisk vänstertomte. På något sätt hade jag kommit fram till att vänster var bra och således måste det parti som låg längst till vänster vara det bästa. Vid den tiden fanns det fantastiskt många vänsteralternativ så jag ägnade stor möda åt att räkna ut vilket av dem som var det vänstraste. Jag uppfattades som en sökare så en del av grupperingarna ägnade mej visst intresse vid sidan om två herrar från Lutheranska bekännelsekyrkan som brukade besöka mej. Men jag lyckades aldrig riktigt räkna ut vilket parti jag skulle ägna mej åt. Dessutom så hade de åsikter om mitt leverne och mina intressen. På något sätt kom det fram att jag innehade ett antal exemplar av dem amerikanska tidningen Captain America vilket ansågs som ytterst suspekt - "Men det är ju Kirby" sade jag förklarande men de förstod inte alls att detta övertrumfade varje form av ideologiskt olämpligt innehåll. Redan där borde man ju begripigt att de inte var riktigt riktiga i huvet.

En intressant sak så här i efterhand var när vi skulle försöka räkna ut vilka kommuntiska länder som låg närmast att förverkliga det kommunistiska samhället. Vi kom fram till att det var Rumänien och Albanien. Det är möjligt att vi på sätt och vis hade rätt men hur vi kunde få dem till att vara något slags ideal är lite svårt att förstå så här när man blickar tillbaka.

Nåväl. Vändpunkten kom för mej när Vietnamkriget tog slut. Jag träffade en revolutionär kamrat och utropade ett hurra över att kriget var slut. Men kamraten var nästan förbannad.


Han menade på att kriget var slut var ett misslyckande. Det skulle leda till att ungdomar i västvärlden skulle tappa intresset för revolutionen. "Men det är väl bra att kriget är slut och att folk inte längre kommer att dö". Men han menade att det ändå var ett billigt offer för att världsrevolutionen skulle komma till stånd. "Man kan inte göra en omelett utan att knäcka några ägg".

Nu skulle det dröja flera år efter detta innan jag slutligen skulle ge upp vänstertomteskapet men just det här mötet kom för mej någon gång då och då. I princip så var det just där och just då som jag började förlora tron.

onsdag 13 juli 2011

Pterodactylen

Det finns väl inget djur som fascinerar så som Pterodactylen. En av landets stora tänkare lär ha yttrat att "Alla män har någon gång velat vara en stålpterodactyl".

Finns det ingen sådan där "Internationella Pterodactyl-dagen" då man kan hylla Pterodactylen?

tisdag 12 juli 2011

Ur minnets dunklaste vrår...

Helt plötsligt kommer jag att tänka på Terry Dactyl and the Dinosaurs. Det är ju alldeles för sällan man får höra dem nuförtiden.





När vi ändå är inne på löjlig brittisk musik så är det svårt att undvika "the Scaffold". Killen längst till vänster är förresten Paul McCartneys brorsa.



Och den här som jag faktiskt älskade som barn:

lördag 9 juli 2011

Transformers 3

Jag hade lite kvalitetstid med min son igår. Man är ju inget vidare som förälder heller. Normalt sett brukar min kvalitetstid med sonen vara att försöka få honom att utföra någon form av arbete eller att dricka konstiga öl. Med det senare har jag lyckats bättre än det förra.

Men igår tog vi cykeln för att se Transformers 3. Egentligen skulle jag ha försökt övertala hustrun också men så här i retrospektiv kan det ha varit lika bra att det var familjens män som gick på den filmen.

Transformers var alltså det här små leksakerna som pojken hade på dagis. Jag brukade vika ihop och ut dem men önskade alltid att det hade varit lite mer. Och i den här filmen är det mer. Det är mer av allt. Det är jättemycket jättemer av jätteallt. Det exploderar, viks ut och ihop bilar till gubbar och gubbar till bilar och det är hur mycket mekaniska saker som snurrar, saker som går sönder går jättesönder, saker som exploderar jätteexploderar. I timmar.

Det tredimensionella är här bättre än nånsin. Datagrafiken är bättre än nånsin. Historien är mer korkad och enfaldig än nånsin.

Det enda jag hade lite svårt med är när filmen i korta sekvenser påminner om någon fysisk verklighet. Den kvarten som de befinner sig i en glasbyggnad får mej att vilja krypa ur skinnet. Ni vet hur det är. Man kliver på en lite glasbit och foten skivas upp som en fläskfilé skivas av en filékniv. Här turboblästras huvudpersonerna i en kvart med en massiv tornado av glassplitter utan att ta nämnvärd skada.

Men nåja. Kan man köpa premissen att det kommer en ras av mekaniska varelser från en fjärran planet som verkar ha bildäck i genuppsättningen så kanske man kan bortse från det här också. Filmen har en del humoristiska inslag som ändå funkar rätt hyggligt också ...



Jag ger den lätt tre dimensioner av fem.

Mustaschkampen

När de tre kanditaterna till att bli ordförande för S-kvinnorna hade ett seminarium så gick Ylva Johansson till frontalangrepp mot partiledaren. Orsaken är att han bär mustasch. "Mustaschen är en manlighetssymbol" heter det. Nu tycker jag förstås att Juholts mustasch mest ser ut som en uttjänt potatisborste som någon rengjort grillen med.

I det stora hela känns det väl inte som det angelägnaste ämnet i jämnställdhetsdebatten. När jag läser om ämnet i Internets avträdeshög Flashback så skriver någon:
"Det roliga är att Ylva ser ut som en karl trots läppstift och örhängen. Det tyder på att könsmarkörer inte alltid fungerar."


Det är märkligt att elakhet kan vara så roligt. Jag satte upp deras bilder bredvid varann och det är faktiskt rätt lika varandra.




Öh .. väldigt lika faktiskt. Är det någon som sett dem på bild tillsammans?

fredag 8 juli 2011

Svensk humor - ett skämt!

En sommar behöver muntras upp med lite bråk. En som gärna står till tjänst som bråkmakare är estradören Peter Wahlbeck (det tar emot att kalla honom komiker). Det är den så kallade stå-upp-humorn som han anser förfaller så därför "rasar" han på kvällstidningsvis.


Nu är jag själv ganska tveksam till stå-upp-humorn i allmänhet och till Peter Wahlbeck i synnerhet. Allt är liksom gjort i samma stuk och när samma lustigkurrar dyker upp överallt - i Parlamentet, komediserier och - värst av allt - Roast på Berns. Dessutom så verkar alla vara stöpta i samma form och det verkar finnas en  åsiktskonformitet som är tröttande.

Men faktum är ändå att svensk humor har blivit roligare. Nu kan man tro att allt var roligare förr när man ser Povel, Martin Ljung och Hasse&Tage men de var små lysande humorbloss i ett mörker. Dessutom så fanns det mycket med de herrarna som inte var alldeles roligt heller.

Edit:
Aftonbladet har prisuppgifter på en 45minuters ståupp. Den toppas av Johan Reborg, Henrik Schyffert och Magnus Bettnér som alla tar mer än 60 000. Att Johan Rheborg ligger i topp kan jag förstå. Nästan Henrik Schyffert men Magnus Bettnér? Vad är det jag har missat? Är inte det tjugutietalets Janne Bylund?

Skiktet under innehåller Babben, Johan Glans och Mårten Andersson. Johan Glans kan jag förstå. 50 000 ska de ha för trekvart.

Men det är nästan soporna som förbryllar mest. Hur kan man betala såna pengar för så mediokra figurer.

torsdag 7 juli 2011

Fjäderägg - Människors lämningar

De mest uppenbara spåren av människa på fjäderägg är förstås fyren med tillhörande byggnader.



En något märklig sak som hör till fyren är ett kummel som står nere vid stranden. Den ser inte så stor ut men när man kommer fram till den så är den rätt maffig.


Fyren uppfördes först 1851 men det har kommit och gått folk på ön sedan urminnes tider. Det är framförallt fiske men även säljakt som dragit folk till ön. De flesta spår av människa på ön består av olika stenarrangemang. Lite här och där så hittar man runda stenformationer.


Tydligen har det här varit något slags husgrunder för tillfälliga hyddor eller andra enkla bostäder.

På några ställen finner man också kompassrosor.


Man hittar också rester av labyrinter. Man vet väl inte riktigt vad syfte de kan ha haft men det kan ha varit rekreation eller något rituellt som hörde fisket till.


Men det som fascinerade mej mest var de omfattande linjer av stenhögar som man finner. Det är gigantiska anläggningar som måste ha krävt ordentligt med arbete får att få ihop. Jag fick genast fantasier om mystiska hedniska helgedomar som gav ledning för odling och fruktsamhet.


Men det visar sej bara att stenhögarna har varit till för att ställa upp stolpar så att man kunnat hänga upp fiskenät för att reda ut dem och torka dem.

onsdag 6 juli 2011

Fjäderägg - naturen

Naturen är karg men ändå ganska lättgådd. Stora delar av ön består av klipphällar med låg växtlighet.


Det finns också stenar i alla format. De flesta är mjukt rundade. På vissa ställen ser det ut som på en öde planet.


Men västligheten kämpar mot oddsen överallt.


Fjäderägg är en populär plats bland fågelskådare. Ornitologerna har själva fyrmästarbostaden som sin. Man får visa respekt för fåglarna när man vandrar runt så man inte stör deras verksamheter.

Själv kan jag inte skilja mellan mås och örn så det är lite pärlor för svin - men jag såg två harar, ett par grodor och rackarns om det inte fanns älgbajs där också - hur de nu kommit dit.


Sedan är det fascinerande att se naturens raseri när det blåser. Det blåste så att vi  blev faktiskt strandsatta ett dygn extra.

Stora Fjäderägg

Alldeles nordväst om Holmön så ligger Stora Fjäderägg - en märklig och spännande ö. Nu är det verkligen turistläge att besöka ön eftersom man kan få åka "Slupen" från Holmön till Fjäderägg. Nu var ödet mot oss så vi fick åka motorbåt istället men med tanke på hur blåsigt det var så var vi ändå nästan tackamma för att det blev som det blev.


Färden från Holmön till Fjäderägg tar ungefär en kvart och man kryssar mellan små skär och sternar.


Väl framme på Stora Fjäderägg så får man gå till vandrarhemmet på en märklig cementgång som byggdes för fyrens räkning.


Det är knappt en kilometer från hamnen till vandrarhemmet som ligger i de gamla bostäderna som hörde till fyren.


Vi hade lyxat till det lite och bodde ett par i varje sovrum. Annars så finns det fyra bäddar per rum. Standarden är riktigt bra och det är rent och trevligt.


Man bör förstås vara medveten om att det är lite primitivt. Dricksvatten fås från en brunn, tvättvatten tar man ur regnvattentunnor. Det finns ingen slaskho utan man får ha en speciell slakshink och gå och hälla ut det på ett speciellt anonrdnat ställe.


Hygienfaciliteterna är av klassiskt svenskt snitt ...


Men man är ju inte sämre än att man kan ordna en aura av lyx omkring sig ändå...

måndag 4 juli 2011

Närturism: Holmön

Man är ju uppvuxen i Norrbotten och har väl med minnet av Norrbottens fantastiska skärgårdar rynkat lite på näsan åt Västerbottens skärgård som egentligen bara består av Norrbyskär och Holmön. Norrbyskär är en trevlig sommarupplevelse och är värd en dagsutflykt. Men av någon anledning så har jag aldrig tagit mej ut på Holmön.

Färjan över till Holmön är en respektingivande gammal sak:


Hamnområdet på Holmön är rätt mysigt och jag antar att det är ett populärt strandhugg för båtturister. I direkt anslutning till hamnen finns Båtmuseum och affär.


Som vi blivit rekommenderade så valde vi att hyra cyklar på "panget". De erbjuder också en riktigt rekommenderbar picknickkorg som man får med sej med kaffe och allt.


Känslan på Holmön är litegrann som ett mini-Gotland. Det är lite karg, speciell natur. Det är små vägar med måttlig trafik som kryllar av semestercyklister.


Det finns några kvarvarande jordbruk kvar vilket bidrar till den speciella lantliga känslan. Min kokunskap är begränsad men det här borde väl vara SSÖB - Svensk Smålurvig Ö-Boskap.


Det är ju en fiske-ö och sjöfarts-ö så det finns ju mycket sjöfartssaker som den här gamla fina fyren:


Det är väldigt speciell natur som exempelvis  nerslipade klipphällar:


På det hela taget så var det en trevlig upplevelse. Nu hade vi för kort tid på oss för att ta vara på alla saker som finns på Holmön så det lär väl bli fler besök.