fredag 30 april 2010

Flip the Frog

Då vi pratar tecknad film så minns jag när kabel-Teven kom och man plötsligt kunde se gamla klassiker som Flip the Frog av Ub Iwerks








Så sjukt bra!

Ika i rutan

Den generation som har barn som är födda på åttiotalet somnar reflexmässigt så fort de hör Bollibompasignaturen. Man hade en lucka på tjugofem minuter att ta igen förlorad sömn på och den statliga televisionen tillhandahöll godkänd barnkultur. Det här var innan internet så det fanns fortarande barn i sexårsåldern som ännu inte hade sett sin första gruppvåldtäkt med motorsåg.

Det fanns två saker som kunde förmå mej att hålla mej vaken, det ena var när Björne gästades av Robert. Robert Gustavsson var då, åtminstone för mej, ett helt nytt ansikte och jag gillade honom direkt. Det här tafatta lite fumliga och samtidigt välvilliga var så charmigt.

Det andra var Ika i rutan. Jag tyckte att den här figuren var fascinerande på något sätt. Jag minns speciellt en gång när hon gjorde något småelakt och accelererade upp elakheterna tills det blev helt bisarrt och så hamnar hon plötsligt i självrannsakelse "Oj, nu var jag rriktigt eelaak". Jag kände precis igen mej själv när jag som barn plågade en myra och greps av dåligt samvete och försökte återuppväcka myran. Möjligen var mina omsorger ännu plågsammare men jag kände precis igen mej själv som barn i den situationen.


När jag var barn så hade vi det inte särkskilt roligt med Teven. vi stannade uppe varje kväll på torsdag för att få se den lilla tecknade snutten med solens uppgång och nedgång. Så roligt hade vi det. Generationen strax efter mej fick roa sej med "Vilse i pannkakan" vilket tydligen möjliggjorde etableringen av privata psykologmottagningar i Sverige när folk skulle bearbeta sina barndomsminnen från Vilse i pannkakan.

Jag har pratat med en del personer födda på åttiotalen om "Ika i rutan" och det verkar som om den är den generationens "Vilse i pannkakan". Man uppfattade tydligen inte Ika som en barnliknande figur utan som en väldigt obehagligt galen vuxen. Men psykologerna ska väl ha något att leva av de också ...

torsdag 29 april 2010

DatorMagazin - Linuxtomtarna

Idag händer ingenting. Jag är fortfarande gripen efter att ha läst Robert Crumbs Genesis så det blir liksom inte så mycket gjort.

Men jag satt och bläddrade lite i "Datormagazin". En av favoritavdelningarna är "Linuxnyheter" där supertorra nördar sitter och har provat någon obskyr Linuxdistribution. En av deras favortisysselsättningar är att jämföra Linux och Windows, oftast genom att stapla upp ett par områden där Linux är att förerdra. "Går det att själv att kompilera om kärnan? - 1-0 till Linux".

I senaste numret så får vi en sneak peek på Fedora som alla antas veta är den fria varianten av Red Hat (Fedora är något sorts hattfilt eller nåt) och det är en läsning som kräver något av läsaren. Ibland är det någorlunda informativt som "ColorManagement - ett sessionsramverk som gör det möjligt att hantera, installera och generera förgprofiler i skrivbordsmiljön Gnome" där har man till och med kostat på sej att nämna att "Gnome" är en skrivbordsmiljö om någon händelsevis inte skulle veta det. Men jag blir lite frågande inför "Boost 1.41 Uplift - Den här funktionen medför att Fedora 13 får Boost 1.41.0. tillsammans med Boost.MPI. Som en sidoeffekt kommer Boost att byggas med CMake istället för BJam". Jag känner att jag får ta ställning till det senare ...

onsdag 28 april 2010

Björklöven hos Lyxfällan

Ordningen på Björklövens ekonomi verkar vara värre än vad man någonsin kunde föreställa sej. Är det dags för ett besök från Lyxfällan?

tisdag 27 april 2010

Premiepensionsjävlar!

De senaste veckorna så har telefonen gått varm. Det är olika PPM-förvaltare som försöker vinna över en till sina fonder. Nu på eftermiddagen var jag inbegripen i ett komplicerat göromål när telefonen ringer. Tidigare under dagen har det varit en idiot som försökt sälja rakhyvlar till en helskäggsman och två premiepensionsförvaltare. När nu den tredje förvaltaren för dagen ringer så flyger topplockspackningen på farbror Forsmark!

Högljutt talade jag om för vederbörande att det var fan i mej inte konstigt att förvaltningskostnaderna åt upp vårat pensionssparande då de ringde mej flera gånger om dagen! Köp aktier för pengarna istället för att tvinga stackars arbetslösa ungdomar att sitta och trakassera vanligt hederligt folk!


Sedan tryckte jag ilsket på lägga-på-luren-knappen! Vad jag saknar att få slänga på luren på en rejäl bakelittelefon med snurrskiva.

Sen fick jag dåligt samvete för stackaren som ringde mej. Det var väl bara någon telemarketingstackare som fick ta emot det där för usel timlön. De som är ansvariga sitter någon annanstans och investerar sina feta bonusar på något mer lukrativt ställe än i deras pissiga PPM-fonder.

En ordentlig gubbe plankar

När vi skulle åka hem på lördagkvällen (eller snarare på söndagmorgonen) så fanns det inga spärrvakter på T-centralen. Jag stod länge och tvekade för man vill ju vara en ordentlig gubbe men till sist så fann jag ingen annan råd än att helt enkelt krångla mej förbi spärrarna.

Nere på perrongen så hamnade vi brevid något slags automat med diverse frestelser. Min håg stod genast till en Snickers som utlovade extra mycket nötter. Jag stoppade in mina 15 kronor och slog koden, 34 om jag inte minns fel, och något slags skruvmanick föste fram en bit Snickers mot kanten så att den skulle ramla ner. Men det elaka chokladstycket vägrade ramla ner och klöste sej på det mest förargliga sätt uppe på hyllan och vägrade att ramla ner. Först ruskade jag varsamt på automaten utan att nämvärt hota chokladbitens upphöjda position. Mina ruskningar blev lite våldsammare med samma uteblivna resultat. Jag satte då in en rejäl hockeytackling och chockladbiten föll till sist till föga. När jag ivrigt stack in handen för att fånga den nu hett eftertraktade kaloribomben så rasslade det till i myntreturen. Jag fick både Snickersen och pengarna jag hade stoppat in. Jag kände mej som en usling.


När vi så kom fram till vår destination så satt det en spärrvakt. En kort stund funderade jag om jag skulle be honom att stämpla på min remsa så att jag kunde göra rätt för mej men det kändes som om det skulle kunna bli komplicerat att förklara. Ibland måste man välja mellan att göra det rätta och att göra det enkla.

Dessutom så insåg jag när jag sökte mej bort från underjorden att jag förra gången råkade bläddra med två remsor vid en övergång och missade på så sätt att jag kunde åka vidare på samma biljett - så att nu är vi kvitt, SL.

måndag 26 april 2010

Galago-festen

För att komplettera upplevelsen så gick jag på Galago-festen och tog med mej min son och hans kusin så att de skulle få insupa lite kulturelit. Själva festen anordnades i en utrangerad butikslokal. Lokalen var rå och oinredd. Det kändes som något slags rejv-fest från nittiotalet ungefär. Pojkarna sa "herregud, det är som studentbalen. Det enda som fattas är baja-major" varpå jag pekade ut toalettfasiliteterna som bestod just av bajamajor. Pojkarna gjorde high-five och hojtade "Studentbal!".

Jag hamnade i diskussion med några gamla uvar, bland andra Peter Madsen, som först pratade mycket fin och begriplig dansk-svenska. Men när jag frågade om hans fortsatta tankar nu när Valhalla går mot sitt slut så blev han snabbt engagerad och gick över till gröt-danska vilket är svårtolkat i en högljudd lokal. Det lilla jag förstod lät väldigt intressant.

Plötsligt var klockan rätt mycket och pojkarna var försvunna. När jag funnit igen dem så var de rejält dragna. De hade varit till Vodka-baren och beställt "Tequila och nånting bögigt" och bartendern hade svarat med karakteristisk stockholmsk bögröst "Då vet jag pressiis vad ni ska ha" man ska ha tur om man tar sej levande ur någonting sådant. Ungefär där så hittar jag igen en kränkt Johan Wanloo (känd Göteborgstecknare), tydligen hade min son dragit Göteborgsvitsar för Wanloo av typen

- Vet du hur många tyskar det bor i Götebörj?
- Nä.
- De e la gôr-many!

eller- Vet du hur många kanadensare det bor i Götebörj?
- Nä.
- De e la åtta va?

Som straff så gjorde Wanloo en teckning av pojken.
Wanloo vägrade också erkänna att "Glenn" är det vanligaste namnet i Göteborg. Jag visade Wanloos teckning för Mikael Sol som avslöjade att hans första-namn var Glenn. Han visade sitt leg för mej (man använder tydligen inte körkort i Stockholm) och där stod det tydligt "Glenn Mikael Sol". Det var nog klokt att använda andranamnet. "Glenn Sol" låter inget vidare.

Pojkarna hade under tiden försvunnit ut på dansgolvet som var en förgård till helvetet.


Som min son var efter besöket på vodkabaren så insåg jag att det var min plikt som far att få hem ättelägget i någorlunda samlade bitar så jag stod där och pimplade Pellegrino medans pojkarna skuttade orytmiskt på dansgolvet. Enda roliga under den tiden var en trevlig pratstund med Johannes Klenell.

Det var inte alls så obehagligt som jag föreställde mej att åka tunnelbana 3 på lördagsnatten och det gick jättebra. Men jag var lite trött på söndagsmorgonen och fick mitt schema kraftigt försenat.

Söndagen firade jag senare med tio timmar på en Y-buss.

lördag 24 april 2010

SPX

Direkt från jobbet, sätta sej på en Y-buss i nio timmar och så lyckas leta reda på sonen tog reda på en gammal man. Idag så tog jag mej så till SPX som verkligen är ett kapitel för sej. Hur många bord som helst med hur många fanzines som helst och en massa alternativförlag.

Innan vi hade åkt dit så hade fått ta över sonens gamla mobil med en något bättre kamera än min så jag såg framför mej att jag skulle fota mej tillsammans med en massa seriekändisar.

Som pedagogisk far så hade jag tagit med mej sonen för att visa på lite riktig kultur. Han frågade om några kända serietecknare skulle vara där och frågade vilka han kände till. Det visade sej vara Kellerman, Christenssen och Wanloo. Jag var tveksam till om någon av dem skulle vara där särskilt Wanloo. Ungefär den första vi träffar när vi är där är just Wanloo. Sedan träffar jag allehanda seriefigurer av varierande valör. Ta en sådan som Göran Ribe som var redaktör för den första serietidningen jag var med i på allvar - Elitserien. Eller en "handbok i sex, våld och knark" som en polis och någon föräldraförening kallade den när de reste runt i landet för att varna folk för den. Eller Johan Andreasson vars största intryck på den svenska kulturen är "dassboken". Just när jag skulle gå så träffade jag åttiotalets superförläggare Horst Schröder, han som gav ut Epix, Pox och Elixir. Snacka om levande legender.

Men inte rackarn kom jag ihåg att ta några bilder inte.

fredag 23 april 2010

Stukad Skandinavist

Jag har alltid varit intresserad av det nordiska. Hade det inte varit så besudlat så skulle jag kallat mej för Skandinavist. Så på något sätt så tar jag till mej inverkan från den Isländska vulkanen som ett slags styrkebesked. "Vi är minsann inte att leka med". Även om jag inte begriper just någon isländska äver huvudtaget så känner jag starkt för släktskapen med våra språk. Och jag vet ju vad vulkanen heter även om jag inte kan stava till det. Därför var jag också övertygad om att jag kunde uttala namnet. När vulkanen kommer på tal så försöker jag säga dess namn men det som kommer ut ur min mun låter som "Ejlafjuttlafjuttlajäkul". Plötsligt inser jag varför alla säger "den isländska vulkanen".

Nu far jag till Stockholm för att besöka SPX.

onsdag 21 april 2010

Dennis - Jakthunden

För någon vecka sedan gick min hustru och handlade alldeles själv - hungrig och stressad - det gick som det brukar gå med de förutsättningarna. Ett kylskåp sprängfyllt av godsaker. Mina vanliga sunkluncher, bullägg och hopkläggade rester har fått stryka på foten för chevrégratinerade rödbetor, kräftsjtärtsfärstimbaler och gravlaxpimpinetter. Men allt har ett slut och det var dags att fylla på lite grann.

Undertecknad gick på Willys tämligen ostressad så jag gick mest runt och strosade. Men när jag gick där passerade jag falukorvarna. Det måste vara ett år sedan jag åt falukorv sist. Och den här korven stod det mitt namn på. Min lycka var obeskrivlig.


Jag skulle äta middag ensam den dagen och jag kokade makaroner till korven. Korv och makaroner, hur kan man glömma bort att äta sånt? När jag skulle skiva upp korven så rullade en av de grövre skivorna i väg. Jag försökte fånga den men råkade istället puffa på den så den rullade iväg i en hiskelig fart över bänkkanten, ner på golvet och vidare. Men Dennis uppfattade situationen och infångade den förrymda korvskivan i ett nafs. Äntligen fick han valuta för alla dessa timmar han tränat på att man kastar tennisboll! Vilken hund! Han satt och vaktade noga så att inga fler korvskivor skulle få för sej att försöka rymma. Jag mötte hans fokuserade blick.


Det var ett stort ögonblick. Det djupa samförståndet mellan en man och hans jakthund.

tisdag 20 april 2010

De stora fina bloggarna

Ni stackare som dväljs i dessa bloggosfärens allra yttersta träskmarker måste ju fundera över hur det ser ut bland de stora bloggdrakarna. Minnie ger en kärnfull sammanfattning:


En kort sammanfattning är väl att Kissie säger att Jackie Ferm har kallat henne för hora medan Jackie Ferm säger att det var inte alls så utan att det i själva verket var Kissie som kallat henne för hora. Marie Plogsjö säger att hon inte vet men har allt på film.

Det är klart att man känner sej lite futtig. Vad har jag att komma med för något egentligen? Vi får se efter Umåkerhelgen om jag kan prestera något "juicy gossip" om Ralle.

Rökarjävlar

I takt med att jag blivit alltmer allergisk så mår jag allt mer dåligt av att drabbas av tobaksrök. Det är en ren plåga att måsta passera in på någon arbetsplats där rökarna numer står som en dyster babianflock utanför ingången eller friskluftsuttaget (gör dom det för att djävlas eller förstår de inte hur det drar in?)

I helgen hade jag ett loppisbord på Nolia. Det är liksom ingen större fräschör över de här tillställningarna. Det vilar en air av unket förråd, vattenskador, katturin och inrökthet över loppis-människorna. Men det funkar rätt okej. En tablett Kestine innan brukar räcka. Men man måste ut och röka. Jag sitter hur långt som helst från ingången, jag tror att det blir en sjutti meter minst, men det drar rök som en riktad vindtunner efter väggen där jag sitter. Stundtals blir det nästan jobbigt.


Nu skriver en sådan där kvälltidningskrönikör, deras syfte är väl att reta folk - det är därför de skriver så mycket dumheter, en krönika "Jakten på ett perfekt folk" där hon driver tesen att orsaken att man försöker göra arbetsplatser rökfria endast är en moralisk fråga. Jag ogillar inte rökning för att jag på något sätt gör anspråk på att vara en perfekt människa, tvärtom så är det ju mina brister, min allergi, som gör att jag vill ha rökfria arbetsplatser.

måndag 19 april 2010

Lördagens outfit

Våren har kommit plötsligt och inte helt stringent. Jag skrattade lite för mej själv över alla som stod i snöfallet och bytte till sommardäck. Jag var ute på söndagmorgonen och tackade Gud för min försumlighet när jag var ute och slirade runt på glashalkan. Men det är i all fall såpass mycket vår att toppluvan känns lite passé. Jag hittade inte igen min jubileumskeps från Jula eller min Clas-Ohlsonkeps. Det enda jag fann var en hiskelig sak med texten "Monstertruck". Jag tror att det var sonen och hans vänner som skulle roa sej i något WT-sammanhang och på nåt sånt där modernt ironiskt sätt köpte sej diverse kepsar.

Nåja, på kvällen så träffade jag och Dennis en yngre kvinnlig släkting. Vi pratade om ditten och datten och hon tråkade mej för min monstertruckkeps. "Det är för att kompensera för pudeln i leopardklädsel" försökte jag lite lamt.

"Du", sade hon, "Det finns INGENTING som kompenserar en pudel i leopardklädsel!"


Serietecknare i Västerbotten

ag tittar, som sagts tidigare, en del på sökordsstatistiken för bloggen. Jag har bland annat vittjat fällor för att fånga in blondinbloggsläsare genom avsiktliga felstavningar. Med viss tillfredsställelse så konstaterade jag att någon irrade in hit på sökordet "smingk" häromdagen.

Men så ser jag att någon sökt på "Serietecknare Västerbotten" och dirigerats till mitt inlägg om Per Demervall, som gjorde de snygga teckningarna till melodifestivalen. Han är något slags Stockholmschauvinist, en slags seriernas Slas, så det var ju illa visat av Google. Så jag listar de som jag kommer på på rak arm, rätta mig gärna, så att den som googlar efter sådant kommer rätt.

Kommersiellt störst är Nicklas Eriksson med sin "Carpe Diem" och en del kul politiska teckningar i VK. Han har förekommit i diverse Svenska humorserietidningar men jag har inte riktigt koll just nu eftersom det varit viss turbulens där.


Den som haft de största konstnärliga framgångarna är Anneli Furmark som gett ut flera album och vunnit seriepriset "Urhunden".

Sedan har vi unge begåvade Oskar Forsgren som tecknat i Bamse och lite här och där.

Åsså jag då. Åke Forsmark, som numer är något slags amatörkonstnär fast jag gör serier istället för tavlor.

fredag 16 april 2010

Wanja petas

Nu har jag skällt på Alliansen så i sann SVT-anda så ska jag nu skälla på sossarna så att det blir rättvist. Man har beslutat sej för att peta Wanja Lunby-Wedin eftersom man tror att hon ska vara en belastning. Det är nog rätt tänkt. Förra årets pensionsskandal och lite genande genom bostadsköerna är liksom inte var den gammaldags gråsossen jublar över.


Men resten av uppställningen? Mona Sahlin har jag inte skuggan av förtroende för. Carin Jämtin är väl kanske OK som utfyllnad men inte särskilt karismatisk. Thomas Bodström är ett dåligt skämt. Ibbe är också OK som utfyllnad han gjorde väl inte uppenbart bort sej som utbildningsminister. Leif Pagrotsky är väl den som för mej känns minst dåligt, han brukar vara något så när påläst. Thomas Östros är inte rolig att se, det är lika olustigt att se honom vinna en debatt som att förlora den. Apropå okarismatisk så måste väl Sven-Erik Österberg vara något slags rekordhållare. Han har befunnit sej i politikens centrum hur länge som helst men ingen har överhuvudtaget lagt märke till honom. Ja, förutom jag då men jag är ju en sån där som fortfarande kan nämna fem ministrar ur Ola Ullstenministären. Ylva Johansson är också en sådan där som är OK, hon är i alla fall stor och fet vilket håller på att vara en bristvara inom S.

Ser man på det här i stort så är det nog det här den sämsta uppställning man sett i någonting sen vi skickade Forbes till melodifestivalen.

Politiska argument

Ibland har man lite svårt att förstå politisk argumentation. Häromdagen så enas sossar och moderater i Stockholm att stänga ute SD från det politiska samarbetet. Det är bra att man har en strategi och det finns en uppsjö olika anledningar att hålla SD utanför. Men man använder argumentet att man vill utestänga SD eftersom de har en "exkluderande människosyn". Är det bara min aspergersjäl som uppfattar det som en självmotsägelse?

Men egendomligast var Kulturministerns uttalande om vilket som var Alliansens viktigaste kulturpolitiska strategi. "Det allra viktigaste är skattesänkningar för om folk får sänkt skatt så kan de konsumera mer kultur". Det var så pinsamt grovt så hon hade allt sjå i världen att inte börja toksskratta framför TV-kameran.


Nu är det ingen hemlighet att Alliansen anser att kultur är skadligt för folket och att folket helst bör skyddas så mycket från den som möjligt. För att sammanfatta Alliansens omfördelningspolitik så kan man säga att försäljarna av båtar över tio meter och tillverkarna av blodpudding har glada dagar. All kulturutövning går tillbaka förutom TV-program som "Hollywoodfruar" och olika tävlingar där man ska rösta ut folk.

Lustigt pärlhalsband förresten. Är det en kompromiss med moderaternas dresscode att bara ha var tredje pärla i pärlhalsbandet?

torsdag 15 april 2010

Dagens fråga

Dagens fråga:

Är det vulkanaska eller är det bara gammaldags hederligt svenskt skitväder?

onsdag 14 april 2010

Progressiva glasögon

Jag har bytt glasögon. Det är sådana där progressiva glasögon och de är starkare än de förra. Det har blivt större skillnad mellan fjärrseendet och närseendet så när jag rör huvudet så rör sej hela rummet på ett kaotiskt sätt. Första dagen hade jag svårt att ställa ner glas och muggar och att gå i trappen var ett äventyr.

Men nu har det gått några dagar och man vänjer sej tydligen med allt.

tisdag 13 april 2010

Skippa näthatet - läs bloggubbar

När man cirklar runt i bloggosfären så fascineras man över hur arga alla är. Man är upprörda över både det ena och det andra och hatet verkar alltid ologiskt och omotiverat.

Då är det en lisa för själen att sitta och läsa mina bloggubbar. Titta på Mattias underbara bilder, läs Piddes vettiga filmrecensioner, de enda i branchen. Och framför allt - läs David Nessles initierade djupdykningar i både fin- och ful-kultur. Det senaste inlägget fick mej nästan att ramla av min överdimensionerade data-stol: tysk hårdrock med Cindy & Bert. Nu fick jag gå lycklig från datorn ...

Vi blir alla gubbar när vi blir äldre

Det var i mittersta sjuttiotalet. Vi var några i Piteå som ville starta en proggresiv musikförening men vi visste inte hur man skulle göra. Den som var lite äldre av oss var teaterpedagog och kände en kille i Luleå som minsann hade koll på sånt där. Vi anordnade ett möte och den här killen tog mej med storm. Han och teaterpedagogen nojsade och kelade fast det var uppenbart att de inte var tillsammans utan bara kompisar. Bara en sån sak var välgörande i en livsperiod där ihop eller inte ihop var en fråga om liv och död. Och vad han kunde prata den killen! Han var full av vänsterfloskler och sade alla de rätta fraserna. Den här mannen var verkligen en förebild. Både alfahanne och jämnställd och feministisk på samma gång. Han hette Kjell Sundvall och jag beundrade honom.


Med tiden så blev han demonregissör och uttalade sej häromdagen om kvinnliga regissörer: "Det är ju inte mitt eller Colin Nutleys fel att de gjort dåliga filmer som inte attraherar. Det får de ta ansvar för själva". Låter inte det lite gubbigt?

måndag 12 april 2010

Fåglar

När jag gick runt med Dennis så hörde jag ett märkligt ljud. Det var som om två Reanulttolvor med melodihorn tutade unisont ovanför mig. Det var två fåglar som var långhalsade. Det såg ut som två svanar ungefär.

Mina kunskaper i Ornitologi är synnerligen ringa. Jag kan möjligen ta igen en skata och en duva. Resten är bara som ett töcken för mej. Men jag tror att det var två Kanadagäss. Jag antar att det betyder att det är något slags vår på gång ...

söndag 11 april 2010

Vardagens hjältar - Karmskruvsmannen

Medans vanliga människor bara går runt och tar saker för givna - som att dörren sittter fast i en karm. Men ingen tänker på vem som skruvat fast karmen och vilka itdiotiska och ovärda verktyg som karmskruvarna måste användas.

fredag 9 april 2010

Parkeringsbråk

Den där incidenten i Landskrona då en kvinna miste livet i ett bråk om en parkeringsplats stämmer till eftertanke på många sätt. Den parkering i Umeå där smockan hänger närmast i luften är parkeringen på Coop Forum (vad är det för idiot som sätter namn på kooperationens butiker?) . Jag förstår inte riktigt varför för på Willys-parkeringen på andra sidan gatan lyser friden och folk nickar vänligt till varandra men på Coop Forum -parkeringen där vibrerar känslorna.

Jag och hustrun kom in på två hjul som vanligt, vi hade bråttom till någonting och skulle göra några ärenden. Ett av ärendena var på bolaget för jag släpptes av där och hustrun körde för att parkera. Jag slängde en blick och såg att hustrun hade funnit en plats där en bil just skulle köra iväg. Men just när det bilen lämnat sin plats som kommer en bil i full careta från andra hållet, platsen bakom var tom, och tar den plats som hustrun siktat in sej på. Kvinnan i den bilen kliver ut med en död blick och hustrun försöker med gester fråga om de inte kunde backa tillbaka så att hon kunde ta den plats som hon siktat på. Kvinnan gjorde en fnysande rörelse och vände sej bort. Just då tittar den bilförande mannen fram lagom för att få fingret från min hustru.



Hustrun drog iväg och parkerade någonstans längre bort och jag knallade in på bolaget. Då kommer paret i bilen i butiken. Mannen är uppenbart någon form av moderniserad bilburen ungdom, storväxt rågblond med något slags väst med olika dekaler av raggartyp och kvinnan såg håglös och glädjelös ut. Mannen var mycket upprörd: "Hon gav mej fingret!" malde han om och om igen. Kvinnan försökte i görligaste mån ignorera hans kränkta vrede. Uppenbarligen fann hon det viktigare att få tag på helgens bag-in-box och när jag senare råkar på paret i kassan har han fått tag på en platta Kung-öl och maler fortfarande på om det där fingret.

Det är märkligt att parkeringsplatser är en av de frågor som fortfarande kan väcka passioner inom oss.

torsdag 8 april 2010

Som jag har jobbat inatt ...

Igår eftermiddag hände något. Jag höll på att krångla med karmskruvarna på en dörr. Vilket idiotiskt system! Och det var så fruktansvärt svettigt och gjorde ont i hela kroppen. Ungefär vid karmskruv två så började jag ha svårt att hålla balansen så jag gick och vilade på min träningsmatta. Det är meningen att jag ska träna och hålla mej i form på den men den funkar faktiskt bäst att ligga och vila på. När hustrun kom hem var jag långt borta i sömnens värld.

När jag försökte krångla mej upp från träningsmattan så hade jag ont i hela kroppen och kände mej lätt illamående. Efter diverse förvecklingar så hamnade jag på den vita stolen med en hink mellan knäna. Vem har sagt att vi män inte kan multitaska? Det var uppenbart att jag var sjuk på något sätt.

När natten kom erbjöd hustrun gentilt att jag skulle få sova i gästrummet så att jag inte skulle bli störd. Uppriktigt sagt så kunde jag inte intressera mej mindre över var jag låg, Jag hade lika gärna kunnat lega på garagegolvet.

Men sedan började nattens bekymmer. Jag var fullt medveten om att jag var sjuk men på något sätt så fick jag för mej att jag skulle vittna för rätten nu på morgonen. Det var bara jag som hade sett hela händelseförloppet och förstått hela sammanhanget. Men det var så fullt av bisarra detaljer och konstiga samband så jag var så bekymrad över att jag liksom inte kunde tänka klart när det var så viktigt att jag skulle kunna redogöra för allt.

Till sist hade jag rett ut allting så jag var nöjd och tog en stunds tupplur nu på morgonsidan. När jag vaknade så insåg jag att allt var feberyrsel. Men jag var besviken att jag inte fick vittna nu när jag till sist hade allt klart för mej.

onsdag 7 april 2010

Män som hatar män

Facebook är tämligen prövande mellan varven. Vi får veta om lille Hebbe är förkyld och vem som spelar innebandy. Och så detta förbaskade Farmville. Fiktiva kor springer bort. Det ska visst gå att filtrera bort men vem orkar?

Men så kommer små pärlor. En bekant har via Facebook informerat sina prövade vänner om inköp av en möbel på IKEA, transport, planering och så vidare. Det kanske finns ett IKEA-filter men vem orkar? Och så när den stora hopsättningsdagen kommer så utrustar sej den bekante med erfoderliga verktyg och den medföljande sexkantsmanicken. Det är länge tyst med uppdateringar om möbeln tills denna lilla pärla plötsligt dyker upp:



Vi har alla varit där.

Folket är olydigt

Det var så att jag försökte diskutera det så kallade pigavdraget med någon på nätet. Jag är skeptisk till avdraget och min kombattant försöker hela tiden anspela till sånt som "Det är bara vänsterteknokrater som tänker så om andra människor. Du har ett viktigt arbete men inte du för du städar. Vi har nämligen bestämt på den 8:e partikongressen att det är en ovärdig och oönskad arbetsuppgift." för det anses så att är man för pigavdraget så hör man till högerblocket och är man mot hör man till vänsterblocket. Men jag definierar mej inte som en blocktillhörande människa och jag bryr mej inte ett dugg om vad någon beslutat på någon partikongress. Det känns på något sätt som ett väldigt daterat tänkande.

Jag läser lite i medias reaktioner på händelsen i Landskrona. Den så kalllade "gammelmedian" är uppenbart frustrerade. Man kan inte längre styra vilken information som släpps ut utan allt och alla hängs ut på nätet. Som vanligt är det värst på Flashback men det sprids även på bloggar. Gammelmedianerna verkar på något sätt uppleva att det hela styrs av någon, de främlingsfientliga, Sverigedemokraterna ungefär. Eller läs artikeln : Populisterna vill utnyttja tragedien . Men det är inte någon som styr, det kanske är någon som springer runt och häller lite bensin på någon lovande brasa men ingen har någon kontroll över internetpöblarna. Det är frustrerade men förmodligen väldigt vanliga männniskor som sitter och skriver sådant där.


Den tiden är förbi när tidningarna och radio/TV kunde styra informationen som kom medborgarna till del. Nu sprids information och tio gånger så mycket desinformation med blixtens hastighet.

På ett sätt är det lite spännande men samtidigt väldigt oroande. En sanningskommission står sig väldigt slätt mot horder av galna konspirationsteorier. Ju vettlösare teorier desto större chans att få gehör på internet.

tisdag 6 april 2010

Kameltår

Den förlorade sonen besökte Umeå i helgen. Det verkar inte finnas mat i Stockholm för det var ett magert stycke som besökte oss. Vi gjorde vårat bästa för att göda honom, blan annat med en omfattande lammiddag. Vi hade införskaffat den här lilla pärlan som kom fram på bordet efter middagen. Gamla dansbandsbilder är ju ett diskussionsämne som berör och fascinerar.


Det är svårt att förstå hur ett mode uppkommer. När det gäller dansband så var den bisarra klädstilen tydligen ett resultat av skatteregler som krävde att man kunde bevisa att man inte använde sina scenkläder privat och därför utvecklades en speciell stil. Många damer som gick ut och dansade sökte efter "en snäll och mysig kille" vilket med tiden blommade ut till att man eftersträvade en närmast enfaldig uppsyn.


Plötsligt började alla ungdomarna intressera sej för något i boken. Jag förstår först inte vad det handlar om men de börjar prata om "kameltår". Saken förhöll sej så vid denna tid att man tyckte att det var fint med åtsittande byxor. Som alla andra moden så gick även detta överstyr och hur man draperade benämndes "PTV", "PTH" eller "PU". Som synes så var PTV det vanligaste.


Men en del draperingar förstår man inte riktigt hur de gick till. Kan det vara "PI" eller "PB"


Själv var jag en föregångare för de här jättestora hängbyxorna. Jag trivdes aldrig med att knöla in familjelyckan på det där sättet. Till sist föll jag till föga och köpte ett par V_jeans. Dagen efter dog modet fullständigt ut.

lördag 3 april 2010

Det som göms i snö ...

Så här års när det börjar tina på allvar så inser man att inte alla hundägare plockar upp. En tecknarkollega beskrev vårpromenaden som en "quick-step". Jag drar mej till minnes att fordomdags i fjärran östern, på den tiden man inte hade någon form av avloppssystem utan slängde att träck ut på gatan, hade en slags styltsandaler som höjde upp en någon decimeter ovan det värsta.

Kanske vore något att ta efter.

fredag 2 april 2010

Bollar i luften

Umeå kommun har ett litet följebrev som följer med lönekuvertet som heter "Insidan". Jag har gjort några små skämtteckningar till dem som anknyter till olika teman som är aktuella. Den här teckningen var gjort till något tema typ kurser och utbildning.


(Om du klickar på bilden så kanske den blir läsbar...)

torsdag 1 april 2010

Flashbacksvinen


Författaren Carina Rydberg har något slags kampanj mot Flashback. Av någon anledning skulle hon besöka sajten och fann genast länkar till barnporr och prostitution. Nu har jag aldrig råkat på något sådant men jag håller ju mest till bland data-, kultur- och samhäll/politik- delarna.

Man måste ju orientera sej så jag tittade på prostitutionsdelen och ...öh...det är klart att när man läser trådämnena så blir man mörkrädd. Men känner man flashbackarna så vet man att det mesta är fejk. Jag fastnade för en tråd med en kille som inte kunde hitta prostituerade som ville knäa honom i skrevet. Han får raskt en massa goda råd. De brittiska kvinnorna ansågs ha särskild skicklighet i detta så han rekommenderades dit.

Men av en fick han rådet "Starta en tråd i Feminism och jämställdhet där du på något sätt förargar kvinnor, så kan det finnas en öppning". Det var ju faktiskt lite roligt. Fast inte helt trovärdigt för det finns inte något feministforum som så totalt domineras av bittra män.