torsdag 31 december 2009

Rosa Champagne

Som ung var jag ett UFO. Jag hade alltid lite svårt att finna en bra plats. Alkoholkulturen i Piteå var rätt märklig. Explorer och varm apelsinjuice var en okej kombination. Det var först när jag upptäckte ölen som jag fann en god kompromiss. Men folk var lite skeptiska mot att jag beställde hem exotiska öl. Som Heineken och Löwenbrau.

Så när jag fann ett rosa mousserande vin på bolagen så visste jag att det skulle få ett svalt mottagande. Entusiastiskt försökte jag övertyga folk bara att smaka. Några få gånger lyckade jag få några räddhågade att prova. De testade endast mot tystnadslöfte. Ingen ville att det skulle komma ut på stan att de druckit sådant. Men det var absolut en humörhöjare i de torftigaste sällskap.

En av mina kamrater var en fantastisk sunk-casanova. Vi kan kalla honom för Buster. Han var en märklig varelse, lite ungefär som en snäll Fritz the Cat. Jag önskar att jag skrivit ner några av alla de dråpliga berättelser han drog. Hade jag inte själv varit med på några av hans eskapader skulle jag avfärdat honom som mytoman. Som en svamp sög han upp alla unga kvinnor som sökt sej från Lahnajärvi, Palohuornas, Murjek och andra exotiska orter till Piteå i hopp om att finna den större världen. För en natt trodde de att Buster var deras väg dit. Och en natt var allt Buster behövde. Han hade också en fantastisk förmåga att finna slampiga kvinnor. Sådant existerade knappast i min värld. På Strömbackaskolan gick det 1000 unga damer. De var alla lika kyska som Julie Andrews i Sound of Music. Jag var livrädd för dem. Men Buster han grävde fram slampiga kvinnor han. De flesta hittade han på Pub Napoleon i Piteå. Nu var det inte lätt ens där för kvinnorna hade garden uppe, uttrycket ”Män är djur” har aldrig haft bättre täckning än på Pub Napoleon, men Buster arbetade målmedvetet och tålmodigt.

En dag så knackar han på. Han står utanför dörren med en mörk skönhet och frågar om jag har något att dricka hemma som han kunde få låna. Jag hade två flaskor rosa bubbel. Han såg på mej som om jag var en idiot. Efter en stund så tog han i alla fall flaskorna och gick iväg fylld av tvivel.

Nästa dag mötte jag honom. Han var lyrisk. Maken till musöppnare hade han aldrig varit med om!

Två veckor senare så dök han upp igen. Denna gången med en av de mer slampigare varianterna. Han frågade om jag hade några fler sådana där bubbelflaskor. Det enda jag hade hemma var en kvarting Bäska droppar. Han gick iväg med flaskan. Nästa gång jag träffade honom frågade jag honom hur det hade gått. Det enda jag fick ur honom var att de försökt grogga med Coca-Cola. Resten ville han inte berätta.

Bokslut 2009

Jahapp. Så var då ännu ett år till ända. Det går oroväckande fort mellan nyårsaftnarna. Denna afton är jag faktiskt ledig så grannarna är lite villrådiga. Deras mål för kvällen brukar vara att försöka hålla sej vakna tills dess jag kommer hem. Nu kommer väl alla att somna halv elva.

Man ska ju då dra sej till minnes vad som timat under året. Jag vet inte om jag just kan skilja det här året från de andra. Klimatmötet blev ett fiasko. Men går man och tittar i soprummet för att se hur folk sorterar sopor kan man bara stilla konstatera att vi förtjänar inget bättre.

På det personliga planet har det väl varit ett hyggligt år. Trots mina femtiotre år är jag en av de yngre på arbetsplatsen. Jag kommer att vara en vuxen arbetskraft under några få år innan jag blir ett eländigt fossil som alla vill bli av med. Ledningen är förstås överraskad av att så många kommer att gå i pension samtidigt. Men dessa tider får man vara glad för att man har ett heltidsarbete. Hustrun har faktiskt jobbat heltid för en gångs skull för hon är i exil från skolan. Skolledningen har ju konsekvent missbrukat sitt arbetsgivaransvar och medvetet erbjudit tjänstgöringar på 83% och liknande så det är ju kul att faktiskt få se en heltid för en gångs skull. Mina barn har i denna dystra arbetsmarknad lyckats krångla sej genom året ganska bra och håller sej med jobb. Man får faktiskt vara nöjd.

Seriebranchen har haft en märklig utveckling. Mainstreamserien är på utdöende. Nu försvinner tidningar som Larsson, Nemi, Pondus och Arne Anka. Men de alternativa serierna blir både fler och bättre för varje år. Egentligen borde man göra ett seriealbum men jag har liksom inte ork att leva utan pengar ett helt år. Bara för äran. Så det får väl bli ett bloggår till.

Ja. GOTT NYTT ÅR PÅ ER!

onsdag 30 december 2009

Hundbajsetikett

Jag undrar om jag inte begått någon form av etikettsbrott. Saken är den att jag är ute och går med pudeln Dennis. Även om mitt område är ett av stadens lugnaste så bor vi kant i kant med den fruktade Björnvägen där vare sej bilist, cyklist eller fotgängare är säker. Så bilister som kommer upp för Vargvägen har fortfarande storstadens puls när de väller fram. Dessutom har gatukontoret av någon märklig anledning gjort trottoarer som förleder fotgängare på väg mot Björnvägens affärsområde att gå efter Vargvägen där trottoarerna upplöses i tomma intet där fotgängarna får försöka ta sej över en gata med lynniga bilister utan att ha något övergångsställe att förlita sej till.

Genom stor skicklighet och sådan där streetsmartness lyckas jag än en gång ta mej helskinnad över gatan mot infarten till våran parkering. Just i detta ögonblick så möter jag en bilburen granne som bor ungefär 50 meter från mitt hus. Vi brukar vara mycket måna om att hälsa på varandra och kanske till och med säga något trevligt om vädret. Men nu är det möjligen så att jag kan ha missat att hälsa på honom nån gång på grund av den där jädrans MP3-spelaren. Ibland blir jag liksom fångad av vissa musikstycken. Jimi Hendrix "Voodo Chile - Slight return" kan få mej att vakna upp i ett annat bostadsområde utan att veta hur jag hamnat där. Så därför är det väldigt viktigt för mej att hälsa på honom trots den stressiga situation jag befann mej i. Så med Dennis i vänster hand slänger jag upp högern i en överdriven rörelse.


I just detta ögonblick inser jag att jag i högerhanden har en ilsket blå hundbajspåse i handen. Är det verkligen god etikett att vifta med en hundbajspåse åt folk?

tisdag 29 december 2009

Omnämnd i Knasen


Min blogg omnämns i Knasen 27/2009. Märkligt nog så är redaktören för Knasen en av mina läsare, så han frågade om jag hade något mot att han skulle nämna mej i en text i tidningen. Så nu gick jag och köpte tidningen. Numrets höjdpunkt är Fröken Fröjds kalender. Jag är självklart upprörd över kalenderns sexistiska innehåll och imponerad av hur snygg den var. Vem har tecknat den?


De som nämns i texten är sådana som Povel Ramel, Thorwald Gahlin och Torsten Ehrenmark. Dom snubbarna var ju min modersmjölk så utan varje form av jämförelse så är det klart att jag är påverkad av dem.

Lite kul att läsa Knasen igen. Jag har inte köpt den så mycket på senare år. Jag var en trogen läsare de 20 första åren. Jag köpte det första numret som 13-åring. Det var en fräsch och spännande tidning, tyckte jag. Jag skrev faktiskt ett brev till tidningen och ställde en del frågor om vilka ritverktyg som användes och hur sådana där raster egentligen funkade. Jag fick svar från en ung tecknare som väl antagligen gjorde layouten för tidningen även om jag inte riktigt hade en sån koll på saker och ting då. Den unge tecknaren hette Alf Thorsjö och kom senare att bli redaktör för Knasen och gjorde den till en av de mest genomarbetade humortidningarna man sett. Han satte en helt ny nivå för hur serietidningar skulle göras.


Tidningen närmar sej alltså 40-årsjubiléet!

För de som råkat irra in hit via Knasen och undrar var de kåserande inläggen finns får ett par lästips här:
It´s (Not always) a mans world!
Nazipudeln
Drama i radhusområde - Man dräper pudel!
Nätverkstekniker och intelligent design
Grattis Piratpartiet
Navelluddets gåta

Jag påminner mej förresten en lite incident vid tiden för första numret av Knasen. Jag skulle prenummerera på tidningen X9 som då var en normal och ganska okänd tidning. Så jag ringde till Semics prenummerationsservice. Men jag måste ha slagit fel nummer för personen i växeln var väldigt avvaktande och undrande när jag ville ha tag på X9. Av någon anledning var jag väldigt påstridig. Så småningom så kom det fram att det var Försvarets forskningsanstalt jag hade lyckats ringa till. Jag undrar om Säpo upprättade en mapp på mej redan då ...

Trängtan efter platt-TV

Jag var hos några grannar igår. Det är inte ofta jag förfaller till avund men de har nu köpt en 40-tums platt-TV till barnen. Som komplement till deras egen 42-tummare. Vi var ett helt gäng som satt och konverserade så de hade satt på en sådan där DVD-brasa. Jag satt som förhäxad. Det var så härligt att få se vad som faktiskt försegick på TV:n, även om det bara var en brasa.

Själva har vi en en sådan där tjock-TV. Jag vet inte riktigt om det är en 25-tummare eller vad det kan vara. Men allt widescreen blir ohyggligt litet. Det förtar liksom det mesta av upplevelsen. Själv vill jag ha stor bild och stort ljud medan hustrun tycker att det är mycket bättre med en sådan här gammal TV än en sådan där ful modern sak.


Dessutom så är ju TV:n i stort sett ny. Den är från 1995.

måndag 28 december 2009

Träningsdjävulen

En sak som jag har haft väldigt lite problem med under mitt liv är träningsnarkomani. Mitt förhållande till träning är absolutistens: Jag smakar icke! Men på senare tid så har jag haft lite problem med axlarna så jag gör ett antal övningar varje dag. Det är ett hopkok av sådant jag lärt mej av en sjukgymnast och mina egna teorier. Jag använder gummisnoddar och hantlar och gör varje övning 25 gånger. Det är ganska motigt att ta sej för men har man hållit på ett tag så går det lättare. Men vid några tillfällen så har jag råkat ut för ett märkligt fenomen. Plötsligt så är jag inte nöjd med de där 25 gångerna. Jag vill sätta på tyngre vikter på hantlarna och kan inte sluta! Jag bara gnetar på och gnetar på för det är så skönt att känna musklerna arbeta. Dagen efter kan jag inte lyfta morgontidningen och jag är ofärdig för veckor framåt och får äta värktabletter. Uppenbarligen har jag drabbats av träningsdjävulen!

För ganska många år sedan så är jag ute och går med hunden på annandagens eftermiddag. Jag går efter cykelbanan ovanför giraffhusen. På slaget två så börjar det plötsligt komma skidåkare springade över cykelbanan för att ta sej till skidspåret på Gammlia. Först trodde jag att det var ett gäng som skulle åka tillsammans men det kommer bara fler och fler skidåkare. Jag insåg att jag betraktade någon form av fenomen men jag kunde inte komma på någon rimlig förklaring.



Någon dag senare sitter jag på fikarasten och diskuterar julen med några arbetskamrater. En kvinna är väldigt stolt för att hon har sagt ifrån. Tydligen var det så förra julen att hennes man hade åkt dubbla skidpass under juldagarna för att komma igång med träningen. Själv hade hon blivit ståendes med markservicen och däremellan sittande konverserandes med svärmor som tydligen hade haft väl mycket att säga när hon fick sin svärdotter för sej själv. Så den här julen så hade min arbetskamrat sagt ifrån! maken skulle inte få åka skidor förrän klockan två på annandagen. Han hade varit fullständigt oförstående för hennes bevekelsegrunder men på något sätt ändå insett att det var bäst att acceptera. På sekunden klockan två på annandagen hade han rusat ut genom ytterdörren och farit iväg på skidorna.

Det var alltså träningsdjävulen som varit framme!

söndag 27 december 2009

Oj, vad det snöar!

Det har vräkt ner snö hela natten. Snöröjningen förmår inte att få bort ens hjälpligt. Jag var lite bekymrad hur jag skulle ta mej hem från jobbet utan att bli dyngsur. Nöden är ju oppfinningarnas moder så jag konstruerade två snölås av plastkassar. De blev riktigt bra enligt mitt förmenande.


Stolt över min konstruktion knatade jag iväg mot hemmets varma härd. Det måste ha snöat minst 30 cm inatt. Där det drevat var det meterhöga drivor. Jag fick snabb konstatera att jag borde varit finurlig med sopsäckar istället.


Nu väntar sängen för en god dags sömn.

onsdag 23 december 2009

God Jul på er

De närmaste dagarna vet man aldrig hur det blir så jag passar på att önska en riktigt God Jul!


tisdag 22 december 2009

Stylistens klagan

Jag hörde något på radion. Det var en bloggare i sextonårsåldern som beskrev sitt tunga slit som bloggare. Hon nämnde också något om sin stödpersonal som olika rådgivare och stylister. Reportern hördes lite frågande men självklart är det så att alla vi bloggare med självaktning har en stylist!

Min stylist har varit missnöjd med mej under hösten. Normalt brukar jag av bekvämlighetsskäl hålla min hårväxt undet herrans tukt och förmaning eftersom min hårkvalité är typ fisklina för tyngre havsfiske. Den enda hårklippningsmaskin som fungerar på mej är också en specialmodell för strävhåriga terrier. Men på grund av mitt späckade schema så har sådana där saker blivit lite eftersatta. Efter ett tag började jag tycka det var lite roligt att se håret växa. (Frågar du min stylist om mitt späckade schema så menar hon att mycket av det går åt just åt sådant som att sitta och se på när håret växer) Men så hände något över en natt. Plötsligt var jag väldigt lurvig. Mitt skägg drog lite grann åt det gammaltestamentliga hållet.



Saker bör ju lanseras med ett snyggt namn så jag föreslog för min stylist att jag skulle kalla det för "patriark-skägg". Min stylist kontrade med "uteliggar-skägg" vilket i mina öron lät betydligt mindre säljbart.

Men riktigt hur illa det var ställt förstod jag inte förrän jag och stylisten skulle ut och handla julklappar på stan. Jag fick inte gå närmare henne än tio meter och jag fick bara kommunicera med mobil.


Men nu är jag ansad och fin igen. Min stylist är nöjd.

måndag 21 december 2009

Grävlings Volvo

När jag gjorde serien Gösta Grävling tillsammans med Magnus Knutsson så behövde vi en skåpbil till vaktmästeriet. Jag hittade på en Volvovan i brist på riktig vara. Nu hittade jag ett klipp från Volvo-tidningen Ratten.


När man nu ser dödsryckningarna från den svenska fordonsindustrin så blir man lite nostalgisk. Egentligen så borde väl den svenska bilindustrin lämnat in redan på sjuttiotalet men med lite tur så lyckades man satsa på rätt häst och gjorde lagom feta bilar. Men det är klart att det inte kommer att gå i längden. Hur ska vi kunna konkurrera med länder där folk arbetar 18 timmar per dygn för några kronor timmen utan pension och sånt tjafs och där man kan släppa ut miljöfarligt avfall utan rening ?

söndag 20 december 2009

lördag 19 december 2009

Julstress

Svårt att hinna med något vettigt den här tiden på året. Jag skulle behövt skriva ett långt inlägg om klimatet men nu är det som det är så ni får några gamla skabbiga teckningar från skissblocket istället.

Här är en sådan där kulspetsteckning jag gör på små lappar när jag inte har nåt block med mej.


Och här är ett gulligt djur från det vanliga skissblocket.




fredag 18 december 2009

torsdag 17 december 2009

Advenstskalendern 2007

Kalendern 2007 såg ut så här. De där två som står längst fram är de som var ansvariga för ansökan till kulturhuvudstadsåret.


Dagens outfit

Det blir axelklaffar med bjällror, sparkcykel, svärmorstungekrage, skitastor medaljong, kvastfrisyr, Stalinmustascher och fluffkjol.


Eller så kanske det blir blåjeans och svart t-shirt idag igen.

Här är förresten en vy från ... öh ... jag tror att jag börjar bli lite trött av alla nätterna jag jobbat ...

onsdag 16 december 2009

Allt är relativt

Det går någon sån där ihärdig reklamkampanj i reklam-TV:n där något pensionssparande försöker inbilla oss att de på något sätt skulle vara bättre än de andra genom att spela upp företeelser från 1994: "Vi har haft högst avkastning av alla sedan ..." och så kommer Loket i Bingo-lotto eller Dr Alban så att man ska förstå att det gått väldigt lång tid.


Okej, de grabbarna kanske känns lite daterade men Ravelli? Är det inte bara 5 år sedan han slutade? Det var Ravelli och sedan Isaksson, har det varit någon däremellan? Och TV-serien tre kronor, det måste väl vara 25 år sedan? Tydligen upplever man tid olika beroende på vad det gäller för något.

För en tid sedan fick jag ett mejl från Per, lillebrorsan till en gammal klasskamrat. Han skrev om ditten och datten och Vidsel och min pappa. Det som var egendomligt var att han skrev att jag introducerat honom för Sugarcubes. Jag vet med säker att jag inte träffat Per sedan 1978 och det lät konstigt att Björk skulle ha varit i farten redan då. Men de där åren är lite i ett töcken för mej så okej. Genom lite olika omständigheter kom jag att leta fram Sugarcubes gamla hit "Regina".




Fruktansvärt vad fräscht den lät för att vara 1978! Det är ju 31 år sedan! Gå 31 år till så hamnar man på 1947. Då var det Ulla Billquist och Sven-Olof Sandberg som gällde och det första numret av Kalle Anka hade inte kommit ut än. Men det där har gått och malt i mej hela natten. Kunde det vara möjligt så nu googlade jag fram deras diskografi. Den kom 1989! Per måste ha pratat i nattmössan! Så jag letade fram Pers mejl. Så står det "Satt vid datorn och tittade på Björks hemsida (den där Isländska sångerskan), när jag kom att tänka på den märkliga musik du förde in mig på i din lilla 1:a i Piteå. (Hur fick du själv rum med alla hundratals obskyra LP skivor?)" . Det var SÅ det var. Jag hade lett in honom på spåret som ledde honom till Sugarcubes! Låten var bara från 1989 så den är praktiskt taget ny! Bara ... öh ... 20 år ...plötsligt börjar jag känna mej gammal.

tisdag 15 december 2009

Tack svenska folk

Det som verkligen är något att se fram emot så här i jultider är den obligatoriska Aladdin-asken. Nu hotade man med att plocka bort körsbärslikören, den godaste av alla pralinerna. Man lät svenska folket rösta och den som de allra flesta ville ha kvar var körsbärspralinen! För en gångs skull röstade svenska folket rätt. Jag är så lycklig.

Äntligen

Det har snöat av och till hela natten. När jag gick ut för att skotta lite på gården så var jag tvungen att bara stå stilla en stund och titta på snöflingorna som föll. Det är så vackert.

måndag 14 december 2009

Vem var det som kasta?

Nä jag bara skojar. Det var ingen som kastade. Jag skulle skura ett golv inatt där golvmattan är slut sedan många år och smuts samlas i den allt ruggigare ytan. Man får ta i ganska ordentligt för att få upp någonting. Inatt blev jag tvärless och använde muskler istället för hjärna. Efter någon timme så fick jag något slags kramp i ryggen. Muskulaturen runt skulderbladen drog ihop sej så när jag skulle gå hem så var den enda bekväma gångstilen att gå med uppspänd bröstkorg och armarna snett bakåt. Efter ett tag insåg jag att jag måste se ut som den där "skogsturken". Men som tur har det gått över nu.

Kausalitetens besynnerliga natur

Jag har tidigare varit inne på den intressanta frågan om hur man ljuger genom att tala sanning. Häromdagen så presenterade några forskare på KTH en forskningsrapport som säger sig visa att artisterna har fått ökade inkomster efter fildelningen. Detta publiceras i DN och Aftonbladet . Nu har jag inte läst själva rapporten utan har bara andrahandskällor men så verkar det vara med de flesta andra tyckare också. Det verkar som forskningsrapporten är ett sådant där politiskt debattinlägg nödtorftigt till forskning, men det är väl inte mycket att säga om det för det är ju så det går till nuförtiden.

Nä, det som är intressant är reaktionerna på nätet. Bloggare efter bloggare drar slutsatsen att fildelning är bra för artisterna. Riktigt hur man har konstaterat att det råder någon form av kausalitet framgår aldrig, jag kan inte läsa något som tyder på att man i själva rapporten hävdar något sådant heller. Många av bloggarna verkar också ha högre bildning är undertecknad så de ska väl inte ha problem med att dra slutsatser?

Tittar man på artisternas inkomster så är det tydligen så att livespelningsinkomsterna har ökat. Man verkar inte ha gjort någon ingående analys av vilka det är som tjänar mer pengar vilket naturligtvis varit intressant att veta. Är det så att man turnerar mer därför att skivintäkterna minskar eller är det bara så att det nyvaknade intresset för dansbandsmusiken slagit genom i statistiken? En av de saker som också ökat i andel av artisternas inkomster är avgifterna på brännskivor. Jag är själv skeptisk till en sådan avgift för hur ska man veta vilka artister som verkligen bränns ner och sedan så är det nästan obsolet eftersom den mesta nedladdade musiken går direkt till mp3spelaren utan att brännas ner på någon skiva. Dessutom så har jag en känsla av att de bloggare som plötsligt hyllar artisternas inkomster hör till dem som yttrat sej mest negativt om den avgiften.

söndag 13 december 2009

Idol2009

Jag och hustrun skulle se idolfinalen. Ingen av oss har följt ett helt program utan vi har hållit på med annat och idol är mycket bättre om man ser det med ett halvt öga.


Men när man ser det från början till slut så är det hemskt många reklampauser. Och Cirkus Möller. Så nu har vi sett finalen. Undrar vem som vann? (Jag har tagit reda på det sen via nättidningarna så nu vet jag.)

fredag 11 december 2009

Attans jul

Så här års blir jag så trött. Väck mej i januari när allt det här är över.

torsdag 10 december 2009

Den nya Lisbet Salander

Den här nya bilden på Lisbet Salander. Den har gått och malt i bakhuvudet på mej ett tag. Det ser så bekant ut men jag kan inte sätta fingret på det ... Men så inser jag: det är ju jag som har designat Lisbet Salander!


Det var så för många år sedan att man var orolig för hur ungdomarna skulle hänfalla till våld av alla hemska videofilmer. För att stävja detta så hämtade man vanartiga ungdomar från storstädernas förorter runt till gymnasierna runt om i landet för att lära välartade ungdomar som aldrig någonsin skulle använda våld att inte använda våld av ungdomar som just använde våld. Själv hade jag lite svårt att förstå resonemanget och vi gjorde ett avsnitt av Gösta Grävling där man skulle ha ett sådant framträdande men i brist på våldsverkande ungdomar fick man klä ut Gösta Grävling till en våldsverkande punkare.

Det är ju klockrent Lisbet Salanders kostymering! Kan jag få nån sort royalty?

onsdag 9 december 2009

Advenstskalendern 2006

Och här är då år 2006 års kalender:

Det allra needrigaste!

Nu är det vild kalabalik i kändssvärlden. Paul Anka vill skiljas från sin Anna, Elin, en svensk tigrinna, jagar sin Tiger med golfklubba, Angelina Jolie har problem med sin Pitt. Till och med svenska småkändisar pucklar på varandra till höger och vänster.

Men det allra lägsta var i alla fall Hulk Hogans fru. Hon snodde hans toasits.

tisdag 8 december 2009

Klimatdum

Vad är egentligen sant om klimatet? En debattartikel i DN har tröstefulla ord. Det finns helt enkelt inte som mycket olja och kol så att vi kan uppfylla FN:s värsta scenario!



Vi har alltså två gigantiska problem framför oss och lustigt nog så ligger lösningarna på bägge problemen i samma riktning. Vi måste förbruka mindre energi, vi måste gå över till förnyelsebara energikällor och vi måste tänka på vad vi släpper ut. För ofta så har det visat sej att när fabriker gått genom hur de ska minska sina utsläpp och minska sin energiförbrukning så har det ofta funnits lösningar som egentligen är mer ekonomiskt fördelaktiga än vad det hade varit att köra på som vanligt. Jag tror att de länder som redan nu ställer om kommer att vara de som kommer att ha ekonomiska fördelar i framtiden och de länder som knaprar åt sej av världshandeln genom att strunta i miljöutsläpp och och har en planlös energiförbrukning kommer att bittert få betala.

Rådjurshuvud och choklad

Min dotter har två sådana där Cairneterrier, små kompakta grävlingsliknande saker. Man brukar beskriva dem som en stor hund i liten förpackning. De här två hundarna har ganska olika karaktär. Tuva är lite reserverad och skulle nog helst trivas framför en varm brasa. Hilma är entusiastisk och äventyrslysten och väjer inte för något. När dottern var i skogen häromdan försvann Hilma glatt. Hon hade visst sjå att kalla tillbaka Hilma. När Hilma efter många om och men slutligen dök upp hade hon ett flått rådjurshuvud i munnen.


Nallebjörn lär väl ha gått och lagt sej vid det här laget så det borde väl vara en lo som varit framme. Som vanligt när Hilma har funnit något riktigt fint så blir folk sura.

Hilma ger ett inte speciellt begåvat intryck om jag ska vara ärlig. Hon har samma fånigt lyckliga uppsyn vad hon än gör. Vilket mest är att springa fram och tillbaka och ställa till ofog. Men på något konstigt märkligt sätt så har hon lärt sej att dra upp dragkedjor. Igår blev det spännande fyndet en chokladkaka. Cairneterrier har en märklig förmåga att sortera saker i munnen så när dottern fann handväskan så hittade och en halv chokladkaka med nötterna från den andra halvan liggande i den uppslitna förpackningen. Chocklad är ju inte nyttigt för hundar så dottern var lite stressad igårkväll. Men alla veterinärer var upptagna. Vi får hoppas att det gick bra.

Men rådjurshuvud med choklad? Låter inte det som någon sådan där chic gourmetmaträtt som man skulle kunna få på en finare restaurang?

måndag 7 december 2009

Kakmonstret

När jag bodde i Piteå hände något märkligt. En dag när jag passerade ett dagis så stod det ett gäng småkillar vid staketet och hängde. När dom såg mej skrek dom "Kakmonstret" och så sprang de skrattande iväg och gömde sej. Det där upprepade sej vid ett par tillfällen. Hur kunde de veta vem jag var?


En gång om året får jag chansen att visa vad jag går för. Min syster bjuder på adventsfika. Det går liksom inte att beskriva omfånget av det kakbordet. Sådana där uppläggningar i Allt om Mat är klåparverk jämfört med detta. Leilas kök är ett torrskorpbageri i jämförelse. Skulle en konditor bara smaka på de små saffranssemlorna skulle de bums omskola sej till betongarbetare.

Det är ett av de få tillfällen jag får erkänna mej besegrad. Inte ens jag pallar för att ta en av varje sort!

söndag 6 december 2009

Adventskalender 2005

Jag fick en fråga på gamla adventskalendrar. Det här var kalendern från 2005 och det ska vara Gammlia.

Nattens nötter

Har ni hört de där nidingarnas bilar? De som dundrar som åskan när de kör förbi? Av någon anledning så sätter de in oproportionerligt stora baselement som dessutom verkar vara huvudsakligen riktade utåt. Jag kan väl ha ett mikrogram förståelse för att man kör runt på stan och mullrar för att imponera på fjortonåriga flickor eller varför man nu har stoppat in ett sådant elände i bilen. Men varför i fridens namn kör man in i ett bostadsområde halv tre på natten?


Jag trodde att fönsterrutorna skulle hoppa ur sina fästen och det gick vågor på golvet att det tunga bumpet!

lördag 5 december 2009

Försiktigt snöfall

Inatt snöande det lite grann tidigt på natten. Nu på morgonen när jag gick hem från jobbet så snöade det jätteförsiktigt. Men det summerade i alla fall ihop så man såg sina spår i snön.


Man få vara glad för det lilla ...

fredag 4 december 2009

Göran Elwin och videogramvåldet

Filminstitutets VD Cissi Elwin Frenkel går i DN till attack mot Jan Guillou som i sin senaste bok anklagar hennes far för att ha begått mened. "Den felaktiga bild Jan Guillou ger av min pappa får inte stå oemotsagd, säger Cissi Elwin Frenkel". Jag undrar om det inte varit bättre att lämna alltihop därhän. Det är så få som läser ordentligt och de glömmer fort det som de läst. Jag tror att det är fler som får en sämre bild av Elwin av den här debatten hon har dragit igång.

Men nu var det inte det som jag skulle avhandla här. På samma sätt som Guillous cred som journalist kommer sej från att han gick i fängelse för IB-affären så är Göran Elwins cred bygg på egentligen en enda insats och det var hans avslöjande av videovåldet i Studio S.

Det var ett rätt märkligt program. Man hade samlat ihop en hoper upprörda människor, visade några darriga klipp av outtydbara skeenden som man för säkerhet påtalar att de är väldigt hemska och så har man inbjudit två politiker som ska slingra sej. Den tålmodige kan se programmet i sju delar på youtube: del1, del2, del3, del4, del5, del6 och del7.

Först blir man lite chockad över hur ålderdomligt allt verkar. Pastellmodet något år senare var inte bara dålig smak - det måste ha varit en desperat besvärjelse mot det kvardröjande sjuttiotalet. Folk pratar konstigt. Jan-Erik Wikström pratar som om det vore sena femtiotalet och alla verkar lite corny (eller säger man inte så längre?). Men man får lite nostalgikänslor när man ser vilka kroppskrafter Elwin får använda för att få in videogrammet i apparaten. Videogram är alltså en VHS-kasett med en inspelad film på om ni inte minns.

Vi får se ett gäng barn på en skolgård som skryter över vilka hemska filmer som de sett. Men sedan får vi se två barn berätta om hur de sover dåligt och är rädda på nätterna för de hemska filmer som de sett. Det berättar särskilt om några scener ur filmen "Motorsågsmassakern". När filmkrönikan 20 år senare söker upp barnen för att höra hur de mår idag så berättar de en ganska märklig historia. De har förts iväg från skolgården, blivit satta framför en TV och sett några scener ur Motorsågsmassakern blivit instruerade ungefär vad de skulle säga. Sedan fick de 200 kronor var och blev bjudna på McDonalds. Föräldrarna blev inte vidtalade vare sej förr eller senare.

Programledarna Göran Elwin och Pelle Bergdahl är ganska gåpåiga, man anar Janne Josefssons förebilder, och egentligen ganska ojusta, man anar ännu mer Janne Josefssons förebilder. Man försöker snärja Videogramutredaren PO Sundman att ställa ultimatum till sin förläggare som händelsevis råkar vara ägare till en videogramdistributör. Pelle Bergdahl går på Jan-Erik Wikström som tappert försöker reda ut vilka omständigheter som råder gällande yttrandefriheten och grundlagen och frågan gång på gång "Vem är det som behöver den HÄR yttrandefriheten?". Det är förresten ett argument som framkommer flera gånger att yttrandefriheten bara ska gälla rätta yttranden eller hur man nu ska uttrycka det.

Nu har det gått snart trettio år sedan det här. Numer ser man brutalare våld i vilken TV-serie som helst på prime-time. Inte för att jag vet om det är en odelat positiv utveckling. Men den enda sak som egentligen höll i programmet var kritiken mot att butikerna slarvade med att hyra ut filmer med femtonårsgräns till betydligt yngre.

tisdag 1 december 2009

Tannu Tuva - 1927

Trots att min frimärkssamling ligger i träda sedan 40 år kunde jag inte låta bli att köpa de här märkena när jag såg dem på Tradera. Det är en serie från 1927 och om jag förstått det hela rätt så har dessa märken faktiskt använts på riktigt. Det är inte lätt att säkert veta eftersom all dokumentation från Tuva beslagtogs när landet införlivades med Sovjetunionen.


Det är en märklig bildvärld. Det påminner lite grann om serietecknaren Kolbein Karlssons besynnerliga värld. Frimärkena är formgivna av Olga Amosova och är väl gjorda i Sovjet. Man kan väl förmoda att Amosova utgått från fotografier från Tuva.

I brist på uppgifter om postmästaren i Kyzyl kan jag inte undanhålla er ett fotografi på postmästaren i Lop-Noor (i Mongoliet alltså) som ju trots allt är i grannskapet.

Årets adventskalender

Jag brukar göra bilden till adventskalender på umea.se. Det har varit bilder på marknaden på gammliga och liknande. I år ville man något med det nya resecentrat man håller på att bygga. Bilden blev väl rörigare än normalt men det är alltid roligt att teckna bilder från Umeå.