tisdag 26 april 2011

Oj, vad himlen är blå

Vi for inte till fjälls i år. Det har varit så varmt så snön torde väl inte bära och det ligger säkert vatten på isen. Så vi stannade i stan och det är alldeles hemskt mycket vår. Löven har inte kommit än men malboropaketen och hundbajset garnerar dikeskanten. Och himlen är alldeles fantastiskt blå.


Då slår det mej. Det måste vara ett år sedan jag senast uttalade namnet "Eylafjattlajökul". Märkligt. Jag saknar ordet men inte dess konsekvenser. Nu när jag slösurfar så står det om vulkanen i  Expressen . Undrar om det är så att jag på något sätt kände på mej att det var dags eller att någon reporter på Expressen också var ute och gick med hunden i helgen och såg hur blå himlen var?

onsdag 20 april 2011

Vargen

Nu har jag försökt diskutera vargfrågan på några ställen på nätet och kan konstatera att frågan inte öht går att diskutera. Vargmotståndarna är hysteriska, vägrar att ta in några motargument och beter sej som psykopater - och vargvännerna är ännu värre. Det svåra är att man antas tillhöra den andra lägret om man inte kompromisslöst bekänner sej till det första.


Jag är inne på en blogg och säger att man inte kan diskutera vargfrågan exklusivt utan man måste ta in alla rovdjur och tillgången på bytesdjur. Svaret blir att "Jaha, det är till att vara jägare". Det är inte en fråga  utan ett påstående. Dessutom ratar bloggaren mina svar då eftersom han då har "konstaterat" att jag är jägare (vilket jag inte är) och därmed irrelevant. Men man måste nog ta in jägarna i ekvationen också.

Själv är jag inte det minsta rädd för varg - för det finns inga. Det finns inte ett vargrevir i norra norrland. Alla reviren ligger i mellansverige - hos oss springer de bara genom. Däremot är jag lite rädd för björn för de går bakom stugknuten. Bara i Norrbottens län finns det 900 djur vilket känns lite mycket. Personligen så tror jag att vill man ha en större vargstam kanske man måste dra ner på björnstammen. Det är den fundering jag har och den går inte att diskutera.

Men naturligtvis är det i egen sak jag talar eftersom jag är entusiastisk älgätare. De sorgliga vakumpackade köttbitar av hormon- och antibiotika-späckade stackare som föds upp i Auswitschliknande anläggningar är liksom inte lika goda. Sist fick jag inte tag i någon älg och frysen gapar allt tommare.

Vilket leder till ett av internetargumenten. "Varför kan inte jägarna köpa sitt älgkött på ICA som alla andra?", jag trodde att det var ett stycke elegant ironi. Men det var nog så att vederbörande inte har en aning om var köttet på ICA kommer ifrån.

måndag 18 april 2011

Kan själv - groddar

Jag växte ju upp i skuggan av sextioåttagenerationen. Det fanns ju en ofta omotiverad tilltro till sin egen förmåga bland dem och en del saker nedärvdes. En frekvent sak som man kunde själv var att brygga vin. Otaliga vinsatser har bryggts därför att det är "nästan lika bra" och ganska billigt. Min kamrat Lasse bryggde ett vitt vin som nästan gick att dricka om man blandade det med fruktsoda. Själv bryggde jag ett mörkt öl som var bland de godaste jag druckit. De första två flaskorna. Sedan började en jästsmak växa fram  i brygden som till sist blev så påfrestande att jag hällde ut de sista åtta flaskorna.

Ja, sen har man ju provat och odla allt möjligt konstigt också med synnerligen blandat resultat.

Det mest lättodlade som finns är groddar. Man häller ner lite frön i en groddodlare och så vattnar man och efter några dagar så har man lite fina groddar att lägga på frukostmackan eller i en sallad. Kanongott. Men efter ett tag blir man less och groddodlaren läggs i förrådet brevid bakmaskinen.

Men härom veckan var jag på Plantagen i ett annat ärende och hittade den här lilla raringen:


"Hot Mix"? Det låter ju hur spännande som helst! Det är en blandning av Rädisa, Rättika, Senap och Bockhornsklöver. Och det är verkligen en Hot mix. Hett och kryddigt.


Rekommenderas verkligen!

Edit: Dessvärre så är det så att "Hot Mix" innehåller sådan där "Bockhornsklöver" som man misstänker kan vara inblandad i den här allvarliga formen av Ehec-smitta.

lördag 16 april 2011

Nya tidens frestelser

När jag var på Coop Forum så hade de flyttat godishyllorna bort från kassorna. Just som jag bestämt mej för att falla för frestelsen. Istället så hade de hyllorna ersatts av ... receptfria läkemedel(!?).

torsdag 14 april 2011

Hej och hå - en lastbil med rom

När jag och Magnus Knutsson gjorde Gösta Grävling under krisåren på nittotalet hade vi problem med att hur korkade och kortsiktiga offentliga besparingar vi än försökte hitta på så överträffades vi hela tiden av verkligheten. Stundtals undrade jag om landets politiker lusläste Gösta Grävling för att finna opp nya felriktade besparingar.


Ett annat tema vi hade var att utsätta landshövdingen för äckliga saker. Vi har ett exempel här . Men som alltid är det svårt när verkligheten överträffar dikten. Igår lyckades en lastbil tappa 4 ton (!) torskrom över tre stackars bilister. Hur skulle man bara kunna hitta på något så vidrigt?

onsdag 13 april 2011

Apelsinmannen

Apelsiner är lite av en favoritfrukt - ja, bananer är förstås den absoluta favoritfrukten - men apelsiner är god tvåa. Men de smakar inte som när man var liten. De är ofta lite torra och tråkiga. De godaste apelsinerna nuförtiden tycker jag är Jaffa men det är ju lite känsligt i Umeå. På Coop Forum var det länge sedan jag såg några Jaffa. Jag antar att det är någon någonstans som genomför något slags bojkott åt mej så att jag ska slippa tänka själv. Man brukar ha några grekiska apesliner som har en anstrykning av hushållspapper både till smak och konsistens. Så det var inte utan att hjärtat slog en liten volt när jag fann Jaffa-apelsiner på Willys senast. Jag smög raskt ner ett gäng.


Men som vanlig ordning på Willys så var det si och så med märkningen. Det var både Maroc och något Egyptiskt märke som hette Al-Shams i högen. Jag tog några sådana också. Mubarak har väl varit alltför västvänlig för att fylla de svenska kriterierna men den nya militärregimen kanske kan bli en sådan där kramvänlig diktatur som vi i Sverige föredrar.

Men tyvärr, Egypten, ni förlorade det här kriget också. Det var en vattnig och tråkig historia.

tisdag 12 april 2011

Botniabanan är en bra idé

Nu mullrar det vilt i Stockholmspressen. Botniabanan har inte blivit en omedelbar succé och man tävlar i att håna bygget. DN har ju tagit på sej att vara en megafon för norrlandshatet i huvudstaden och nu kommer Aftonbladets kolumnist Staffan Heimerson med ett angrepp "Den tog elva år att bygga och invigdes av kungen för snart ett år sedan. Prislappen för spåret genom ödebygderna var ungefär den samma som för den revolutionerande Öresundsbron."  Heimerson är en journalist av den gamla kvällstidningsskolan som vet att faktakontroll kan förstöra en bra artikel. Nu skiljer det rätt många år så penningvärdet har förändrats och Öresundsbron var dyrare i reda pengar. Dessutom så är det få projekt som varit så ifrågasatta som Öresundsbron.

Sedan har man något slags luddiga begrepp om Norrland i Stockholm som förmodligen bygger på Pistvakt eller nåt. Norrland har ungefär en miljon invånare och nittio procent bor i kustområdet. Så det finns närmare en halv miljon personer efter den sträckning som nu har byggts. Fortsätter man bygget till Haparanda som kommer i stort sett hela Norrlands befolkning att finnas inom banans sträckning. Dessutom väl avpassade efter snabbtrafik eftersom befolkningscentrumena ligger  på ungefär tiomilsintervaller.



För banans stora poäng är inte resan till och från Stockholm, även om man får förstå att huvudstadens invånvare har svårt att förstå att någon skulle behöva någon annanstans, utan det är om man verkligen vill skapa en region i norra Sverige. Idag så finns det kontakter mellan den närmaste staden i princip men mellan Umeå och Sundsvall, mellan Skellefteå och Ö-vik, mellan Umeå och Luleå så är det svårare att ta sej. Med flygets lätthet är det lättare att knyta nätverk med Stockholm. Men med Botniabanan, och framförallt om även Norrbotniabanan byggs, så blir det lättare att knyta kontakter sinsemellan. Idag är Norrlandsstäderna något av isolerade öar.

måndag 11 april 2011

Hellre lyss till det språk som brister ...

Det är lustigt hur allt liksom verkar hänga ihop fast det inte alls gör det. Först så ska jag hitta ett vattenpass och mitt favoritvattenpass ser ut så här:


Så här ser alla vattenpass i Laisvall ut. De är nämligen offer för kreativt tänkande. Pappa använde oftast verktyg till annat än de var avsedda till så hans vattenpass fick ofta tjäna som bräckjärn eller hävstänger, vilket de inte var anpassade för. Sedan går jag och skriver en text på Flashback och ibland så häpnar jag över hur kreativt jag använder det svenska språket men på något ställe så blev det ungefär som vattenpasset ovan. I skolan vägrade jag grammatik. Jag avskydde blotta tanken på att man skulle strukturera språket på det där sättet.

Från filmen "Hets"

Så läser jag en artikel av Maciej Zaremba (eller nåt sånt) som skriver en hyllningsartikel till Minervaskolan i Umeå. Jag har vissa reservationer både mot Zaremba och Minervaskolan men artikeln är väl värd att läsa. Minervaskolans rektor Hans Jansson är på många sätt en fantastisk man som vågar gå sin egen väg och Minervaskolan kombinerar väl både det sämsta och det bästa med friskolesystemet. Man håller stenhårt på sin pedagogik och kör verkligen sin egen linje även om det blåser hårt runt öronen - särskilt om det blåser hårt om öronen. Men man behöver aldrig vara orolig att Hans Janson inte ska kunna försörja sej om man säger så.

Min son Viktor gick gymnasiet på Minervaskolan och det var nog ett bra val för hans del. Osökt kommer jag att tänka på hans namne och farfarsfarfar som anlade hemmanet i Laisvall. Han var inte alls oäven på att skriva och hans tre söner var mycket duktiga skribenter fast de hade skral bildning. De gick i något slags fattigskola i Racksund där den mesta av pedagogiken lär ha ägnats åt vedhuggning och andra sysslor för att hålla huset igång. Det var väl något slags internat tror jag. Men som sagt var kunde dessa bröder läsa och räkna på ett sätt som knappast existerar idag. Och då är dagens pedagogik ändå så oerhört utvecklad och avancerad jämfört dåtidens. Hur kan det komma sej att man på så många år ändå inte kan lära barnen någonting idag? Det är en gåta.

Så irrar jag in på en blogg där en språkpolis pedagogisk angriper olika språkliga övergrepp med hjälp av serieteckningar (nåja). Jag rekommenderar bloggen varmt: http://www.syftningsfel.se/ . Jag nämnde i början av texten att allt hänger ihop utan att göra det. Språkpolisen är född i Sri Lanka men är uppfödd i Kramfors. Kastar man om bokstäverna i Kramfors får man Forsmark. Vi tar lite Ceylon-thé på det.

fredag 8 april 2011

Stegräknarterrorn

På senare tid känns det lite märkligt när man träffar någon kollega från Psykiatrin. De joggar på stället, flackar med blicken och vill avsluta konversationen så fort som mönligt. Och så fort de fått tyst på mej rusar de iväg som vettvillingar. Vi har nämligen stegräknartävling. När det kom på tal så anmälde jag mej dumt nog. Jag går ju jämt tyckte jag så att jag kan nog bidra.

Men se där bedrog jag mej. Jag snittar på 3,5 kilometer per dag så jag drar ner snittet något oerhört för gruppen. De som ligger främst till snittar på en 20-25 kilometer per dag. Det där är typisk idrottspedagogik. Man konstruerar situationer där de som borde motionera drar sej för att delta och de som springer en halvmara om dagen sporras att öka träningsdosen ytterligare.

När jag funderar på hur jag ska göra för att inte dra ner gruppen i träsket så ser jag väggklockan. Jag undrar om jag inte har kommit på en strategi.

tisdag 5 april 2011

Religiösa grubblerier

Det är lite märkligt. Ju mer sekulariserad och avkristnad den svenska allmänheten blir desto mer börjar religionen krångla sej in i våra liv bakvägen. Globaliseringen har med sej märkliga bieffekter. När en stollig pastor i USA bränner en bok så blir det upplopp i Afganistan och en svensk FN-tjänsteman blir halshuggen.

Nu i något nummer av Bamse så utbrister Bamse "milde Muhammed!" vilket fick Flashbackhögern att gå i taket. (Haha! Flahsbackhögern läser Bamse!) Det om inte annat var det slutgiltiga beviset på att den svenska PK-eliten vänder ändalykten i vädret för musslorna. Emellertid är inte Flashbackhögerns särskilt noga med källgranskning för om man bara läste i rutan ovanför så stod det "repris från 1973". 1973 så var det ganska glest mellan muslimerna i Sverige. De enda vi överhuvudtaget såg i det lilla samhälle jag bodde var den aldrig sinande ström av unga nordafrikanska män som var inneboende hos en framgångsrik egenföretagare.

Från Bamse 9/1973

Det hela kom i alla fall till att leda till en diskussion på Serieforum där vi kom in på Kristendom, Islam och Judendom. Och jag skriver följande: "Egentligen så är både Kristendomen och Islam varianter av Judendomen och det är väl därför rivaliteten stundom är så infernaliskt bitter. Att tillbe helt olika gudar är betydligt mindre konfliktfyllt än att tillbe samma gud på olika sätt." Det var kanske djupare än vad jag tänkt det men sedan spinner tankarna vidare. Det är ju också så att inom de olika religionerna så fortsätter splittringen. Sunnimuslimer och Shiamuslimer spränger varandra i luften, Katoliker och Protestanter spränger varandra i luften, min koll på Judendomen är ganska begränsad men jag antar att de också är arga på varandra. Och det är här jag börjar grubbla.


Det är alltså så att man tror att mänskligheten en gång föddes i Afrika och att ett hundratal individer vandrade över den lilla landbryggan vid Sinaiöken och spred sej över Världen. Sedermera föds civilisationerna i flodrikena runt Nilen, Eufrat och Tigris. Här någonstans börjar vi skriva ner våra tankar och här någonstans så formaliseras religionerna.

Förra året kom ett fantastiskt seriealbum - Genesis av Robert Crumb. Minituöst så skildrar han i serieform den första Moseboken. Det är ett enastående verk och extremt intressant. Inte minst är det kul att läsa Crumbs kommentarer och funderingar. Bland annat så är det så att exempelvis syndafloden återkommer i flera andra religiösa skrifter från tiden. Det finns andra intressanta frågor som att man inte säkert kan följa de här historierna om exilen i Egypten och sådant. Jag får för mej att de tidigare delarna av Gamla Testamentet är hoplånade lite varstans ifrån. Om de redovisade händelserna verkligen har hänt så kan de mycket väl ha hänt någon annanstans.

Jag får en bild av att många religioner smälts samman till en som existerar i några hundra år och sedan splittras den upp i flera olika som sprids över hela världen. Wow, liksom.