torsdag 30 juni 2011

Svenskt näringsliv drar revolvern



Svenskt näringsliv har basunerat ut att man borde sänka studiestödet för humaniora. Man inser inte att svårigheten att få ett välavlönat arbete är nog för att avhålla många som borde ägna sig åt humaniora utan att man behöver ta till extra anti-stimulans.

Sedan så är det väl också så att om man ser på de grunkor som vi använder och lägger ner pengar på idag så är det minst pengar i själva tekniken. Alla goda idéer kopieras och görs sedermera bättre av Kina till priser som vi inte kan konkurrera med ens om vi inför slaveri. Men det viktiga med alla datorer och mobiler är det innehåll som de har och hur innehållet presenteras. Det är här som Sverige har konkurrensfördelar. Det är inte krig mellan teknik och kultur vi ska ha utan samarbete och sammansmältning.

Bockhornsklöver

Larmen om Ehec fortsätter. Efter att ha skrämt folk från att äta gurka och sänkt hela den europeiska gurkodlingen så ger man sej nu på groddarna. Nu tror man att det är Bockhornsklöver som är boven i dramat.

Låter inte bockhornsklöver lite spännande? Man får associationer till rackarns själv som sprider en särskilt förförisk klöver på ängarna som förleder unga oskulder i skörlevnad och fördärv?


Själv har jag ägnat våren åt groddodling och min favorit har varit "Hot mix" som bland annat innehåller bockhornsklöver. Jag har tvingat samtliga som besökt mitt hem att provsmaka. Förlåt.

onsdag 29 juni 2011

Mina idoler: Peps

Jag träffade på Peps första gången när hans första skiva kom. Då hette han "Linkin´Louisiana Peps". Jag tror inte ens jag uppfattade hur fånigt det lät. Jag har inte hört skivan på åratal men jag minns den som umbärlig. Nästa skiva "Sweet Mary Jane" var lite bättre och tredje albumet "The week Peps came to Chicago" var riktigt bra. Så långt var det blues på amerikanska som gällde.

Eftersom undertecknad är bluestaliban så var naturligtvis svårt med en svensk som sjöng blues. Bevisligen så var alla riktigt bra blueslåtar inspelade av svarta, gravt alkoholiserade sydstatare. Således skulle blues endast framföras av sådana.


Men så kom Blodsband med något slags lättprogg baserad på blues. Det var ju fint för mej som purist som slapp ta ställning till om det var rätt eller fel. Nästa skiva "Hög standard" var ett slags milstolpe. Dels med det fräcka humoristiska omslaget som är en parafras på ett ABBA-album (ABBA var ju djävulens avföda på den tiden) och Peps introducerade Reggae på svenska. Man var ju inte bortskämd med reggae över huvudtaget så man tyckte att det var fräscht. Men redan då tyckte jag att "Styr den opp" var en ganska dålig låt. När jag råkade höra den häromdagen insåg jag att den knappast blivit bättre genom åren ...Marleys original var lite sensuell men Peps låter bara trött och gnällig. Nuförtiden så tänker man snarare att han antagligen skulle ha mindre sjå att hålla fyr på spaken om han rökte lite mindre jazztobak - och då skulle flickebarnet inte behöva jobba så för att få fyr på brasan.


På nästa skiva "Droppen urholkar stenen" börjar det gå utför. Sentenser som "dom vill sno min braja för dom är så rädda för vad jag kan haja" och det fruktansvärda pekoralet "varför blev jag terrorist" var lite i pinsammaste laget. Jag tror att en orsak till att Peps följde med mej så länge var att han på något sätt följde samma utveckling som mej själv. På plattan "spår" så tar han in alltmer afrikanska influenser. Men det blir inte riktigt bra.

Ungefär där gick jag och Peps skilda vägar.

                                       

lördag 25 juni 2011

Världssmurfdagen

Idag är det internationella smurfdagen. Det smurfar vi för.

Midsommar i Laisvall

Vädret är lite blandat men vi fick besök av två älgar



Midsommarälgen kom på midsommarhelgen :)



onsdag 22 juni 2011

När man blir en sur pensionär

Jag var upprörd igår. Jag läste en artikel i DI där man fick veta att tredje AP-fonden av storägare i grekiska statspapper. Egendomligt nog så verkade innehavet öka från att årsskiftet 09/10 legat på noll, gått till 180 miljoner euro i juni och årsskiftet 10/11 legat på 308 miljoner euro. Eftersom situationen i Grekland var känd då så låter det hela som någon form av stödköp.

Och det är väl fint att våra sparpengar används till något vettigt istället för Bingolotto som pensionärsdjävlarna använder sina pengar till. Sparpengarna används ju också för att dela ut några miljarder till bankchefer. Man får ju förstå att det är mycket roligare att lämna pengar till dem än till morgondagens pensionärer. Där finns nog inget annat än sura miner att vänta...


Men nu läser jag artikeln i DI igen och det verkar som om tredje AP-fonden verkar ha gjort sej av med det innehavet. Man undrar vad man satsar på nu? Portugal? Libyen?

Smingk

Jag läste en rätt märklig kolumn i Aftonbladet. Det var Natalia Kazmierska som konstaterade att "Trashbloggaren är den nya gubbmagneten". Som ivrig försvarare av den svenske Gubben så kände jag det som viktigt att utreda vad det var frågan om den här gången. Det hela visade sig handla om supermegabloggaren Kissie. Den kraftfulla slutsatsen i rubriken visade sej vara utan varje grund i något annat än Kazmierkas egen fantasi. Hennes logiska slutledning lyder "Men hur vet vi att det är just unga tonårstjejer som kollar Kissies blogg? Har det gjorts någon Sifo på hennes cirka en miljon läsare? Med tanke på hennes förkärlek för överdimensionerade sillisar skulle bloggen lika gärna kunna fylla den funktion som Slitz och andra herrblaskor hade för tio år sedan. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om Kissie har blivit den nya gubbmagneten.". Såsom varande gubbe så invänder jag kraftigt. Är jag ett enda uns representativ för gubbar så är Kissie tämligen oattraktiv. När jag gjorde en snabb genombläddring med anledning av denna text så såg jag faktiskt mest bilder på unga, rejält slemmiga yngre män. Dessutom så tror jag att få gubbar skulle uthärda alla felstavningar och särskrivningar.

Just detta var anledningen till att jag för något år sedan läste ett antal inlägg i Kissies blogg. Jag hade en tes om att orsaken till att så många hittade till hennes blogg var att hon och de som googlade stavade så fruktansvärt illa så att de på så sätt fann igen varandra. Så jag skrev ett inlägg där jag blandade autentiska felstavningar från Kissies blogg med egna konstruktioner och gjorde ett Googletest. Bara häromdan så var det någon som sökte sej hit genom sökordet "smingk".

Länkande webplatser

De trogna läsarna vet att jag är statistikmissbrukare. När man tittar på vilka som besöker den här bloggen och försöker gissa varför så blir man ibland förbluffad. På senare del så får man egendomliga länkningar som man undrar varför de skulle länka hit. Länkningar som slutar på .ru ska man undvika. Men så fanns det en som jag inte kände igen senast:


Christianboots? Vad kan det vara? Låter som något religöst. Jag får en fantasi att jag fått en sådan där mystisk amerikansk sekt på halsen och klickar glatt och visst är det en form av religiös upplevelse. Några av Junis produkter ser ut så här:


Men jag lyckas aldrig finna var de skulle länka till min blogg ...

lördag 18 juni 2011

Självrannsakan ...

Efter larmrapporten om hur många seriefigurer i Asterix som drabbats av sådant våld mot huvudet att de förmodligen fått hjärnskador så är det klart att man rannsakar sin egen serieproduktion. Jag vet att jag har halshuggit en häst, styckat två securitasvakter till Pytt-i-panna storlek, dödat en jättegorilla och en jättekyckling men i övrigt så verkar min serieproduktion i det närmaste våldsfri ...

Det enda fallet av våld mot huvudet var när Greger donkade John Hinckley i skallen för att rädda John Lennon.


Möjligen kan Karl den tolfte ha spöat upp Jesus också ...

Edit:
När jag tänker på det så var det nog någon form av våld i just en Asterix-parodi jag gjorde:


Åtminstone borde det ha upplevts som kränkande av piraterna om de insett vad som hänt. Förlåt, kära seriefigurer.

fredag 17 juni 2011

704 hjärnskadade i Asterix

Sveriges radios Kulturnytt meddelar att "European Journal of Neurosurgery" har räknat ut att 704 personer drabbas av allvarligt våld mot huvudet som skulle kunna medföra hjärnskador i seriealbumen om Asterix. 






Nu ska vi skydda tecknade figurer från att utsättas för våld också.


Edit: Det är rätt intressant. Små barn får lära sej att skilja mellan fantasi och verklighet. Man kan inte flyga i luften i blå långkalsonger och röd mantel. Det är påhitt. Man kan inte lyfta prickiga hästar. Men när man blir vuxen verkar man förlora den där insikten. I alla fall om man hör till de i samhället som ska tala om för andra i samhället hur de ska bete sig. "Det kan ju vara avtecknat från riktigt våld", "det kan vara foton av  riktigt våld som man använt ett program som man laddar ner från internet och gör teckningar av fotografier".

Att vara ny i världen

Nåja ... hon har ju varit med några månader nu men det måste vara en märkligt värld att komma till fylld av leende gubbar. Kolla morbrors uppsyn...


Och morfar ...


...och varför har morfar så mycket hår i näsan?

torsdag 16 juni 2011

Man kan inte lite på nån nuförtiden ...

När jag letade serietidningsomslag som var okej en gång i tiden men numer är upprörande så tog jag ett exempel som jag sett flera gånger på nätet.



Problemet är att den är manipulerad som den gode herr Semb påpekade. Men serietidningsomslag är inte svåra att finna på nätet (de anses väl lite opensource eftersom de ofta används för att sälja begagnade tidningar etc). Så här såg det ut i original:


Rätt ska dock vara rätt så jag plockade bort det manipulerade omslaget ur mitt resonemang...

Läst: Slutet på Mr. Y

Det är sällan man läser böcker nuförtiden. Det blir någon svensk deckare, någon kallhamrad amerikanare och lite biografier och faktaböcker. Men det är inte mycket som gjort mej glad på senare år. När jag skulle resa senast så köpte jag på flygplatsen en bok som jag tyckte såg lite rolig ut. Den hette "Slutet på Mr. Y" av en Scarlett Thomas.


Det var en liten tröskel till att börja med. Jag började med boken två gånger men la bort den. Jag erbjöd till och med hustrun att läsa den då jag aldrig verkade komma igång med den. Men tredje gången så sögs jag plötsligt in i den här världen och hade svårt att lägga bort boken i tid på kvällen. Handlingen låter sej inte komprimeras på något sätt men huvudpersonen som är doktorand i något med litteratur. Hon har fastnat för en mer än obskyr artonhundratalsförfattare vid namn Thomas E Lumas. Dennes sista bok lär bara existera i ett enda känt exemplar som ligger i ett bankfack i Tyskland. Märkligt nog så finner huvudpersonen ett exemplar i det lokala antikvariatet. Ryktet säger att det vilar en förbannelse över boken.

I boken så beskrivs hur denna bokens huvudperson reser in i något slags dunkel värld - Troposfären - och i boken beskrivs hur man blandar den dekokt som gör att man kan resa dit. Sedan dignar boken av referenser till Darwin, Neston, Einstein och någotsånär populärvetenskapliga resonemang om filosofi, relativitetsteori, kvantteori hopblandat med homeopati och teologi och lyckas samtidigt vara väldigt spännande.

Det är vädligt intressant. Rekommenderas.

Dom äter sej in i våra hjärnor

Nej, det är inte några mystiska parasiter jag pratar om utan moralisterna.

När Snake Plisskin torkade upp sköljmedlet insåg han att den lilla energidepå han hade redan var uttömd. I vanföreställningen att man på något plan vilade när man såg på TV sjönk han ner i favoritfåtöljen. Då intet intressant fanns hos Public Service började han planlöst zappa mellan kanalerna. Ungefär kommen en tredjedel i kanalutbudet så råkade han på ett avsnitt av "Bones" som just hade börjat.

Ungefär just där försvann Snake Plisskin och Åke Forsmark återinträdde. Som en sidohistoria så har tydligen den forensiska artisten Angela Montenegro av nåt slags terapeuts inrådan ingått ett sex månaders celibat. Hennes vurm för gulliga djur börjar dock närma sej ett tillstånd där det skadar hennes relationer med omgivande människor så hon får rådet av terapeuten att avsluta celibatet. Dock gör hon inte det med min favoritkonspirationsteoretiker - Dr Jack Hodgins -utan med Dr Brennans praktikant. Ja, det hela följer väl något slags logik i TV-serien. Men jag reagerade lite på hur vi fick veta att något hände. Först så ser vi Montenegro och praktikanten kyssas ...


Scenen tonas över till en sådan där miljöbild över Washington som man ibland slänger in i serien. Men just där mannen i kyssakten befinner sej i bilden tonas över till ett falliskt monument:


Är dom serieösa? Är det så vi ska förstå att det bidde sex? Det här med falliska symboler är lite komplicerat. Det finns en man i USA som ägnar sitt liv åt att kartlägga alla falliska symboler på Denvers internationella flygplats. Riktigt vad syftet med det hela har gått mej förbi men det hela är oavsiktligt underhållande.




Min favorit är när han försöker visa hur själva översiktsskissen är falliskt till sin karaktär:



Den gamle serieförläggaren Horst Schröder håller mer eller mindre i smyg fortfarande på att ge ut fantastiska serier på svenska. På något sätt har han lyckats knyta till sig duktiga serieskaperskan Tinet Elmgren. Tinet har gjort en omslagslayout som hon är nöjd med och visar för Horst som frågar "har du verkligen tänkt att förlagsloggan ska sitta där?". Hon flyttar loggan - det hela finns beskrivet med hennes ord här.


Man inser hur hela vårat bildseende har förryckts när man ser på gamla serietidningsomslag som med våra nya ögon får helt nytt och förmodligen  icke avsett innehåll.





Det hela toppas av att ett plakat med en sådan där studentbild där man får se studenten som spädbarn blivit anmäld för att vara barnpornografi. Nu blev det hela gudskelov avskrivet direkt men som åklagaren sade innan att "det hela är lite lurigt efter det att vi fick en ny lag". Man reagerar lite på att anmälaren skriver att det är en bild på ett barn i en "olämplig ställning" - för ett spädbarn finns i det här sammanhanget inga olämpliga ställningar - det finns i så fall i betraktarens öga.

Det är väl det man känner att Beatrice Ask, Thomas Bodström, Drottning Silvia och stollen på Denvers internationella flygplatshar förvänt allas våran syn till den snuskige betraktarens. Den krassa verkligheten är den att polisen inte hinner utreda riktiga barnpornografibrott med riktigt barnpornografi samtidigt som lagskrivarna vill innefatta lite godtyckligt vadsomhelst som barnpornografi ...

onsdag 15 juni 2011

Being Snake Plisskin

Jag råkade ut för något obehagligt. Plötsligt så började det blixtra i det ena ögat. Ilskna zik-zak-mönster flimrade runt synfältet. Rädsla för näthinneavlossning fick mej att söka mej till akuten. Nu var det den betydligt mildare glaskroppsavlossningen jag hade råkat ut för. Det är tydligen så att med stigande ålder så krymper glaskroppen och släpper till sist från näthinnan.

Alla onda ting är förstås tre och jag har jädrans starka progressiva glasögon och är dyngförkyld. Vad som är det ena och vad som är det andra är svårt att säga men jag har ont i ögat och det hänger liksom efter en tiondels sekund när man byter fokus. Det är fruktansvärt tröttande. Nu sover jag visserligen större delen av dyngnet men den stund jag är uppe så blir jag så trött i huvudet.

Så för att få lite vila så tänkte jag täcka över vänsterögat. Men jag har ingen sådan där svart lapp så jag tar sådana där ögonskydd som ger mörker ljusa sommarnätter när man ska sova och drar liksom tvärsöver skallen så att den bara täcker vänsterögat.

Det ser förstås väldigt idiotiskt ut men jag behöver inte mer stimuli för att förvandlas till Snake Plisskin. Men jag undrar hur han gör när han hoppar och slåss på det där sättet. Jag klarar inte ens av att hälla sköljmedel i tvättmaskin ....

söndag 12 juni 2011

Deep Feeling vs Albatross

Igår hade diskussionsklubben möte igen. Vi avhandlade som vanligt ett stort antal ämnen. Vi berörde till exempel fejden Tamara Spiric(V) och Lennart Holmlund(S) - där undertecknad med bestämdhet hävdade att Spiric inte vet mer om Kungens porrklubbsbesök än vad vi gör och får motfrågan - "Hur vet du att hon inte vet? Hon är ju också jugge". Där blev jag svaret skyldig.

Men ett av mina favoritämnen kom upp. Nämmeligen den påtagliga likheten mellan Fleetwood Macs brottarhit "Albatross" och Chuck Berrys obskyra b-sida "Deep feeling". Inte ens en såpass påläst person som Ralle kände till "Deep Feeling" så vi lyssnar på det igen:



och:



Det är skönt när diskussioner handlar om viktiga och angelägna ting.

fredag 10 juni 2011

Nu är det sommar igen ...

...och det märks inte minst på nyhetsinslagen. Vårat kommunalråd i Umeå, Lennart Holmlund är en sådan där gammaldags sossepamp av det slaget som retar gallfeber på media - han är sällan politiskt korrekt men gör aldrig de där övertrampen som media desperat söker efter. Hans bristande vilja att hålla ett finger i luften för att känna åt vilket håll vinden blåser åt gör att han lustigt nog jagas extra hårt av socialdemokratiska Västerbottens folkblad. Nu vittrar man blod. Frågan är om Holmlund har gått med i en olämplig Facebookgrupp.

I svarta rubriker tutar man ut "Lennart Holmund stödjer Kungens strippklubbsbesök" , detta då genom att "gilla" gruppen "Vafan, låt Kungen gå på strippklubb". Orkar man läsa hela artikeln så ser man att Holmlund nekar till att ha gillat en sådan grupp. Med sin sedvanliga smidighet säger Holmlund "Jag skiter fullständigt i Kungen och vad han gör". Tamara Spiric från vänsterpartiet har sin uppfattning klar: "Att man inte orkar bry sig är inte så konstigt men det är väldigt osmakligt och bekymmersamt om man tycker att det är okej att kungen och andra män går på strippklubb" att Kungen faktiskt har nekat till detta är inget som bekymrar vare sej Västerbottens Folkblad eller Tamara Spiric. Att sedan Holmlund nekar till att ha tryckt på "gilla"-knappen bekymrar inte heller. I Öviks allehanda har både Kungens strippklubbsbesök och Holmlunds gillande förvandlats till oomtvistliga fastslagna fakta. .






Lustigt nog så är det Västerbottenskuriren som representerar det andra politiska lägret som försöker reda ut hur det egentligen ligger till. Där visar Holmlund för journalisten att han kan gå med och ur andra grupper men inte den här. Jag tror på Holmlund i det här läget. Inte på grund av hans in i märgen politiskt korrekta åsiktspaket utan för att han är för slipad och rävaktig för att gå på en sån här sak. 


Lennart har förresten förärats en egen grupp "Vafan, låt Lennart Holmlund gilla vilka sidor han vill!"

torsdag 9 juni 2011

Nazareth i Umeå

Jo, jag var er skyldig något slags närmare redogörelse för Nazarethkonserten. Det hela skulle alltså äga rum i Scharinska villan i Umeå. Det handlar om en ohyggligt liten lokal som med lite optimism och vaselin rymmer 230 personer. I ett sådant här läge så handlar det om förväntingar och farhågor. Jag stod för farhågorna och den övriga publiken verkade stå för förväntningarna. För förväntansfulla var dom. Det är lite rörande men också något skrämmande att se överviktiga män i sextioårsåldern spela luftgitarr.


Lokalen är kanske 100 kvadratmeter. Scenen och mixerbordet tog kanske upp 25 kvadratmeter. Det hela kändes väldigt lite hårdrock. När det var dags att dra igång så kom det först ett sådant där ljudspektakel som vissa band brukar ha innan och en liten rökmaskin och några kulörta lampor skulle piska upp stämningen. Bandet kom in och såg väl ut ungefär som något gammalt proggband eller coverband.

Och så äntrar sångaren scenen. Han är en av de två kvarvarande ursprungsmedlemmarna. Hade jag inte haft farhågor innan så fick jag det nu. Det var en liten karl som såg ut som en förlupen sjörövare eller möjligen en sån där figur som står i ett tält på Kiviks marknad där man ska skjuta prick och vinna en rosa nalle. Jag tror att jag i min förtvivlan åkallade en något mer känd Nazarethbo. På något sätt måste jag ha blivit bönhörd för när den skabbige figuren börjar sjunga så låter det precis som på de gamla skivorna. Rösten verkan inte ha mattats alls. Bandet i övrigt ger jag inte mycket för men det var mäktigt att höra Dan MacCafferty sjunga.

Den hysteriskt minimala lokalen blir plötsligt en fantastisk poäng. MacCafferty står bara en sex-sju meter framför mej fast jag befinner mej mitt i  lokalen. Jag ser varje min, varje gest och varje blinkning med ögat. För det här är en riktig charmknutte. Ljudet är riktigt, riktigt bra. Hade han inte varit skotte hade man hört varenda ord han sa.


Bandet river av ett gäng låtar, många gamla hits som Razzamanazz och liknande. Tre låtar också från någon ny skiva som jag inte har hört. Sedan kom den sedvanliga förnerdrande ritualen när man måste klappa in bandet. Som extranummer hade man bland annat "Love Hurts", MacCafferty försökte dra igång lite allsång men publiken var oförstående. Vad de än var där för så var det inte "Love Hurts". En stackare framför mej försökte vagga med en tändare men han blev en ohörd ropande i öknen.

Jädrar vad bra det var.

Fyra grävlingar:

Edit:
Ryktet säger att bandets kravlista innehöll en leg sjuksköterska och syrgasutrustning. Vi blir alla äldre.

onsdag 8 juni 2011

Gurkkrisen

En ny märklig kris har åter uppstått i EU. Återigen är det gurkan som hamnat i fokus. Man misstänkte att det var spanska gurkor som spred ehecsmittan i Tyskland. Jag vet inte om jag inbillar mej men är det inte så att EU verkar mer konfliktbenäget för avlånga saker än för runda. Vi hade ju den märkliga diskussionen om bananer vid EU-inträdet och vi hade också den märkliga diskussionen om gurkans krökningsvinkel.



Hursomhelst så är folk skräckslagna för gurkor på blotta misstanken att att de tio som dött smittats av gurka. Samtidigt så dör 600 000 medborgare av rökning och 200 000 av alkohol per år i EU. Men i det läget har EU-medborgarna betydligt mer mod i barm.

lördag 4 juni 2011

I´m a bad bad boy

Nu far morfar ner på hårdrockskonsert med Nazareth. På Scharinska. Den lokalen var i alla fall på min tid klädd med orientaliskt kakel så man kände sej som om man var på en pissoar i Kairo. Den är ungefär lika stor också.


Nu far jag iväg väl preparerad. Jag har allergitabletter, migräntabletter och hörselskydd. Rock ´n Rollen är inte riktigt vad den varit. Jag har för tillfället köpt mej en hallickskjorta på Dressman. Jag hoppas att bandet tror att det är jag som fixat brudarna så jag får vara med på efterfesten.

fredag 3 juni 2011

Big in Russia

Ibland så tittar jag på statistiken på vad som verkar bli mest läst och vilka som verkar läsa mest på bloggen. En lustighet är att det verkar bli alltfler ryssar som läser. Hur kan det komma sej?


När jag nagelfar statistiken närmare så ser det ut som om hälften av de ryska läsarna egentligen är skumma sajter som försöker locka aningslösa bloggägare att klicka på deras mystiska sajter för att se vilka som läser deras blogg. Men jag har lyckats härleda att många av de ryska läsarna söker sej till inlägget som ligger som nummer 5 på topplistan:


Nu kan jag inte särskilja vilka som är riktiga läsare och vilka som är ondsinta internetskurkar. Visserligen KAN det förstås vara så att det är ordet "Lesbiska" som lockar till sig internetparasiterna men jag föredrar att se det så att jag berört den ryska folksjälen med inlägget "Lesbiska skogshuggare".

Edit: En annan märklighet verkar ha inträffat klockan 15 den 27:de Maj. Helt plötsligt så finns det en oförklarbar spik i grafen över sidvyer. Det finns inte motvarande spik när det gäller antal besökare så antingen är det en person som kommit in 372 gånger på raken och läst samma inlägg eller så är det en bugg i statistiksystemet.

torsdag 2 juni 2011

Men låt Kungastackaren vara ifred...

Numer tävlar media om att framställa Kungen i dålig dager. Värsta hyckleriet är förstås när journalister rasar "Om  Kungen ljuger måste han avgå" - och det kommer från en yrkeskår där den patologiska lögnen ingår i arbetsbeskrivningen.


På sätt och vis så är det väl konstigt att rikets främsta ämbete ska ärvas men ser man på jubelpuckot som har rikets näst högsta ämbete och är tillsatt i demokratisk ordning så behöver det ju inte bli bättre eller ens lika bra. Sen så funderar man ju hur en annan ordning skulle tillsättas. Vi verkar ju idag trötta på att delta i det demokratiska valen. Ska vi förutom Riksdags, landstings, kommun, kyrko och EU-val dessutom välja en president så undrar jag om vi orkar eller de andra frågorna kommer i skymundan för att vi ska engagera oss i personval för att finna någon som kan klippa band och  skaka hand med folk.

Men det som kanske förbryllar mej mest är att kritiken mot monarki i första hand verkar handla om moralisk handel och vandel. Har han kuckilurat med en fet mulatt? Finns det ett fotografi där han är onykter med en cigarr i munnen med bar överkropp? Det är lite lustigt också att vår moraliska indignation verkar så selektiv. Att gamle V-Gurra kurtiserade unga manliga "poeter" ses idag som nästan lite tjusigt. Att Palme möjligen då vänslats med Shirley McClain antagligen sörplandes årgångsviner alltmedan man antaglien diskuterat vikten av solidaritet med tredje världen är också lite tjusigare än en bedagad pophoppa.

Men sedan så är det ju tveksamt hur sexualmoral och skicklighet i ämbetet går ihop. Tänk på spännande statsmän som Kennedy och Clinton och jämför med antagligen oantastlige George W Bush ...

Expressen, DN, Aftonbladet

Edit: Basses syn på saken

onsdag 1 juni 2011

Dennis i Bild och Bubbla

Jag var med för ett tag sedan i en bok om Fantomen - "Fantomen - från lila hjälte till blågul vålnad" en sådan där trevlig coffetablebok med små intressanta inslag med allehanda figurer som på ett eller annat sätt haft något med Fantomen att göra eller kändisar som har någon relation till Fantomen. Själv deltog jag som "kändis" ("känd från seriefanzines" är ungefär likvärdigt med "känd från frimärksklubbar i Nordmalingstrakten" men kör för det)

Hursomhelst så har boken recenserats i senaste Bild och Bubbla - Sveriges främsta tidskrift om tecknade serier. Recensionen var lite ljum men mitt bidrag till boken fick illustrera.


Dennis fick förstås vara med på ett hörn och såvitt jag vet så är detta Dennis debut i Bild & Bubbla. Så här ser hans insats ut i närmare betraktelse:


Jo, jag började färglägga sidan för ett tag sedan och fullföljde färgläggningen nu. Usch, vad jag skulle vilja rita mer serier. Det är så sanslöst kul. Här kommer hela sidan i färg för den intresserade:


Det handlar alltså om min egen relation till Fantomen. Den Fantomenkunnige begriper väl ungefär vad det går ut på. Det är tecknat med tuschpensel och färglagt i datorn som är brukligt nuförtiden. Arbetsprocessen ser väl ut ungefär så att jag gör en lös skiss som jag fyller i en sorts riktlinje med vanlig filtpenna av något slag. Sedan tuschar jag med pensel på ljusbordet.


Sedan så använder jag den billigaste wacombrädan för att lägga på färgen:


Vad säger Dennis då? Ja, han tar sin berömmelse med ro. Enligt honom så borde han vara med i Se&Hör varje vecka med en ny löptik ...