söndag 31 oktober 2010

Där solen aldrig ler del 3 - Sjörövarna

Nästa gång jag skulle på filmstudion frågade Persson vad det var den här gången. "Det är en dokumentär om Jimi Hendrix" sade jag. Persson blev villrådig. Jimi Hendrix? Hur skulle det kunna gå fel?

När vi närmade oss bion blev vi varse att det var väldigt många bilvrak. Det var någon sådan där amerikanare som någon tänkt rusta upp men insett att det var roligare att åka runt och dricka öl. Eller ungefär vad som helst som gav en stunds fördunkling åt synapserna. Det stod några vanskötta PV:ar och Amazoner där också.

Inne på biografen så hade den redan börjat fyllas. Av Bodens fem intellektuella syntes inte en skymt men där var unga kåkfarare, rishögsburen ungdom och någon jag kände igen som gick på sjön direkt dom gick ut nian. Det var några som kvalificerat direkt till A-laget från nian också. Det var den värsta ansamling drägg man kunde uppbringa i hela Norrbottens län. Bion fylldes för andra gången i filmstudions historia till sista plats.Tre gånger i mitt liv har jag suttit i en fullsatt bio med bara män. Det var när jag såg "Långt ner i halsen", "Mannen med järnhanden" och denna.

Det var lite märkligt att de satt och rökte inne på bion men det var å andra sidan inte tobak de rökte. Persson satt som vanligt och drog mej i armen.


Det var en riktigt bra film - det fick till och med Persson erkänna efteråt.

lördag 30 oktober 2010

Där solen aldrig ler del 2 - En kärlekshistoria

Persson fortsatte att längta efter det täcka könet. När han hörde att jag skulle gå på filmstudion frågade han vad det var för film. ”En kärlekshistoria” sade jag. ”Är inte det en tjejfilm?” frågade Persson. ”Ja, absolut” sade jag och insåg att jag skulle kunna förföra honom att följa med en gång till. ”Bion är säkert fullsatt med tjejer” bredde jag på. Men det fanns ingen andledning för Persson började vädra mus och då fanns det inget som kunde vara för förnedrande.

Och jag hade rätt! Förutom jag, Persson och Bodens fem intellektuella så var det bara tjejer och salongen var fylld till sista plats. Problemet var bara att ingen av flickorna var över 14 år.



Persson var förtvivlad och ville gå därifrån. 

fredag 29 oktober 2010

Där solen aldrig ler del 1

Överallt på alla offentliga toaletter där värnpliktiga kunde komma åt stod det skrivet "Det finns en plats på jorden, där solen aldrig ler, den platsen heter Boden, dit vill jag aldrig mer".

Genom ödets allra bittersta nyck så hade vi placerats i Boden. Vi var flygsoldater, treveckorsgrundutbildade i Luleå, sjuveckors vidareutbildade i Halmstad. Gud hade varit god och placerat oss i Tylösand i augusti och jag tror inte att vi låg så hemskt långt efter den där skandalsåpan. Men nu hade vi hamnat i Boden.

Vi som kände till Boden visste att vi stod inför ett 9 månaders långt celibat. Boden är en rätt speciell plats. Kvinnorna kan läsa av en mans tjänstegrad genom en blick. Och ingen under överfurirs grad får doppa. Det är lagen.  De flesta av oss hade väl inte haft något översvallande kärleksliv innan så vi fann oss i vår lott, duschade i kallvatten, bar tagelskjorta och ägnade oss åt bön - eller i mitt fall kultur. Men Persson ville inte acceptera ödet. Jag tror rent att han hade gjort slut med flickvännen för att få röja under lumpen - och så hamnade stackarn i Boden.

Persson var en jagad man och visste inte vad han skulle ta sej till. Undertecknad köpte rabattbiljetter till Bion och det visade sej att det kostade bara några kronor att gå på filmstudion med rabattkort. Vanlig film blev lite dyrt även med rabattkort så Persson blev lite intresserad när han hörde talas om mina filmstudiobesök. Så han följde med.

Filmstudion visade intellektuell film. Gärna från östeuropa eller allmänt svår film. Jag minns inte vad det var för film som vi såg först men Persson såg skeptiskt på den övriga publiken som bestod av Bodens alla fem intellektuella. Efter tio minuter började Persson rycka i min arm och ville gå därifrån.


Men jag är inte den som går ut från en film bara för att den är osebar och Persson satt frustrerat och genomled filmen.

torsdag 28 oktober 2010

Full och naken igen

Jag går runt och pratsjunger. Det är Lundells gamla "Kär och galen" som lyckats stiga upp till ytan av senilvindlingarna. Plötsligt hör jag mej själv ha ändrat texten - jag går och sjunger "Full och naken igen". Hallå där! Var kom det ifrån?


Man får lite kalla kårar när man åminner sej åren inom äldrevården där senila ofta började fulprata. Värst var ofta predikanter och präster som efter ett liv av självförtryck och frustration kunde excellera i fulprat i senilitetens töcken.Var detta första tecknet?

Men det var någon artikel i VK:s nätupplaga som jag skulle tvärögna på och så ser jag ovanför tidningens logga en braskande rubrik "Full och naken" - det var därifrån jag fick det! Det var Charlie Sheens senaste upptåg det handlade om.

Jeff Goldblum

Jag har haft ett halvt gott öga till Jeff Goldblum alltsedan han förvandlades till en fluga på åttiotalet. Sedan har han räddat världen från utomjordlingar och dinosaurier med den äran.Men på senare tid har det varit tyst om honom. Men så dyker han plötsligt upp i Law&Order Criminal intent - en epig och billig kriminalare.


Först blev jag förskräckt. Law&Order måste ju vara sista stadiet innan man får jobba för TV-Shop. Vad har hänt egentligen? Men han funkar skitbra som kriminalare. Både lite egen och lite tuff. Jag har hitintills undvikit Law&Order men hädanefter ska jag kollla när den går ...

onsdag 27 oktober 2010

Glädjelös alkhol

Det finns så mycket fin alkohol. Visserligen anser jag att man ska bruka sådant med respekt. Man har sett allför många som dukat under. Men jag fullständigt älskar öl i alla dess former. Vrålstarka belgiska brygder, konstiga engelska ales, weissbier, en kall heineken en sommardag, outalbara tjeckiskna pilsnrar, svenska blasköl, allt skulle kunna slinka ner. Rödvin är också fint. Jag kan lätt se mej själv åka med en vespa och inhandla mat i en brun pappåse där en baugett och en purjolök med ett par pavor rött i en nätkasse för att slinka upp i en vindsatelje i Paris där jag målar oljor av nakna fruntimmer. En god whisky eller konjak framför en brasa när vinterstormen rasar utanför.

Ja, det finns så mycket fint. Problemet är bara att jag inte mår riktigt bra på sånt nuförtiden. Efter någon pilsner kan jag drabbas av migränliknande huvudvärk. Samma med rödvin och färgad starksprit. Den enda alkohol jag mår riktigt bra på är vitt vin. Men finns det någon mer glädjelös form av alkohol?

Yttrandefriheten krymper

Alltsedan Nils Bejerots bok "Barn, serier och samhälle" från 1954 så har samhällets goda krafter jagat den tecknade serien med blåslampa. Oftast har man försökt använda lagar som är tänkta till helt annat där det värsta exemplet var när någon resonerad fram att erotiska serier var barnporr eftersom "serier är för barn, innehåller de sex så är det porr för barn -alltså barnporr" utan att ta hänsyn till att tidningen hade angett rekommenderat läsarålder från 15 år på omslaget. Men hitintills har det mesta slagit slint.

Men plötsligt har moralens väktare fått oväntat gott grepp. På nittiotalet så lyckades man utvidga barnporrbegreppet till att gälla även tecknade alster och nu har Ask-regimen utvidgat det hela åldersmässigt så att det numer räcker med att en medverkande seriefigur "kan tänkas vara under 18" vilket i princip omöjliggör skildrig av ung kärlek då de flesta i dagens samhälle har sin sexuella debut innan 18 års ålder och japanska erotiska Mangaserier där alla figurer ser ut att vara under 18. Detta har gjort att barnporr inte längre bara handlar om vuxna som utnyttjar barn utan har gjort i princip alla seriesamlare till barnpornografibrottslingar.


Detta framgick med obehaglig tydlighet då man beslagtog en Mangaöversättares dator i ett annat ärende och hittade Mangabilder på hans dator och fällde honom för barnpornografiinnehav.


Nu har de goda krafterna funnit en annan angreppspunkt på den tecknade serien. Nämmeligen "antisemitism". Seriefrämjandet inbjöd ett antal serieskapare att göra sin egen hyllning/pastish/kommentar till Art Spiegelmans strålande förintelsekskildring "Maus" så var det ett av bidragen som satte en bild av tyska soldater som dirigerade några judar med ett gevär under andra världskriget vid en bild där en israelisk soldat dirigerar några palestiner i Palestina 2010. Det andra var en serie där den koleriske "Arga Kaninen" orerade om att det var andra grupper än judar, som exempelvis zigienare och homosexuella, som sattes i läger under andra världskriget. Det är två mycket duktiga serieskapare. Visserligen kan man som någorlunda påläst om konflikten i mellanöstern tycka att serierna förenklar sammanhang och är något ensidiga men det är svårt att se att de på något sätt skulle vara "antisemitiska". Det har pågått en sådan där bloggbävning om detta under en tid där många kräver att de utpekade verken ska plockas ner.


För det är alltså så att yttrandefriheten är inte total. Man får inte sprida barnporr, idka hets mot folkgrupp och ägna sig åt förtal. Problemet är bara att man utvidgar begreppen för vad som är barnporr och vad som är hets mot folkgrupp långt bortom begriplighetens gränser.särskilt när det gäller tecknade serier som tydligen ska placeras i en särskild strykklass.

Några inlägg:
Även konsten ska ha gränser för hets mot folkgrupp
Varför upprepas det fullständigt påhittade angreppet mot yttrandefriheten som ett mantra
Bidragsdriven propaganda ingen yttrandefrihetsfråga

måndag 25 oktober 2010

Skifs i Örnsköldsvik

Min hustru är en entusiastisk Skifs-anhängare. Så av den anledningen så var jag på en Björn Skifs-konsert på lördagen - ja, faktiskt mitt på blanka lördagseftermiddagen. Några minuter innan 15 bänkade man sej i Fjällräven Arena, Modos hemmaarena, för att avnjuta lite musik tillsammans med en försvarlig del av Ångemanlands befolkning.


Om han fyllde ishallen fyra gånger om. Väldigt märkligt att han blivit en sådan publikmagnet.


Konserten började på slaget 15:00, Skifs kör inte med några divalater han. Konserten är ohyggligt proffsig, ljud, ljus och scenbygge är så bra som det kan bli i Sverige. Han har med sej dansare och luftakrobater(!?) och en rejält tilltagen orkester. Har var det ett aber för våran del därför att en del av luftakrobatiken försvann ur vårt synfält eftersom vi satt så långt ut på kanten. Dessutom skymde högtalarna en del av den luftakrobatiken som vi kunde se.


Finns det någon konsert där man kan alla låtarna så är det på en Skifs-konsert. Han varvar högt och lågt, mjukt och hårt, högstämt och vulgärt på ett sätt som jag inte vet om någon annan artist överhuvudtaget är mäktig. Det är sextitalspop, femtitalsrock, sjuttiotalsdisco, revybuskis, melodifestival och kungliga bröllopssånger - allt klanderfritt utfört ofta i halsbrytande arrangemang. Ordet arenarock känns lite missvisande så vi får mynta uttrycket "arenasvensktopp". När "Michelangelo" ljöd i en mäktig ös-version så styrde publiken bort rullatorerna och gav stående ovationer.

Ja, för detta var den märkligaste konsert-publik jag suttit bland. Oftast så är jag numer ett gammalt fossil på konserter som ensam vithåring brukar jag stå bland larmande ungdomar. Denna gången var det omvänt. Det var den mest ålderstigna publik jag varit med om och då såg jag en av Harry Brandelius sista konserter. Det är sällan man ser stora mängder 80- och 90-åringar på konsert men där var de. Och de var glada.


Navelluddssamlare

Återigen så engagerar sej kvällspressen i de viktiga frågorna. En Australisk bibliotikarie har samlat sitt navelludd i 26 år. Stackarn har inte fått ihop mer än 22,1 gram. Nu har jag faktiskt engagerat mej själv i frågan eftersom jag också är intresserad av spjutspetsforskning och för en två år sedan så kom det en forskningsrapport som visade att håriga personer producerar mer navelludd. Det intressanta var den slutsats man drog var att det bildades "stigar i kroppsbehåringen så att ludd transporterades från underlivet" Jag skrev om det här i februari 2009 . Det var min första relativa succé här på bloggen. Jag fick massor av besökare som använt sökorden "håriga underliv".



Själv funderar jag om det hela har med hårvirvlar runt naveln att göra - att det liksom bildas magnetiska och elektrostatiska mönster. Uppenbart behövs det mer forskning på området.

(Nätets språkpoliser brukar vredgas över särskrivning men jag funderar ibland på hopskrivningskonsekvenser. Ett sammansatt ord som "Navelluddssamlare" får ett par märkliga dubbelkonsonanter.)

fredag 22 oktober 2010

Akta er för fula gummor!

En något märklig barnporr-sammanslutning har sprängts av Polisen - märklig såtillvida att 20 av de 23 inblandade är kvinnor. Hade siffrorna varit omvända hade man kunnat förstå men detta? Först tänkte jag att man kanske trålat in alla svenska Mangatecknare men ingen verkar ha försvunnit från facebook och andra sociala medier.

Vi kommer säkert att få en förklaring de närmaste dagarna hur det kan vara möjligt. Det måste vi få - jag gillar inte att få mina fördomar omkullkastade.


Men det ger ordet "tantsnusk" en ny dimension.

DN ,

onsdag 20 oktober 2010

Oroande utveckling

Det är flera olika faktorer som förändras över tid, alla i olycklig riktning. Dels har vi det här med midjemåttet - ekonomer brukar diskutera om oändlig tillväxt verkligen är möjlig - med mitt midjemått håller jag på att bevisa det.

Mitt tal har blivit långrandigt och lite osammanhängande. Det blir många och snåriga utvikningar och det följer inte alltid en röd tråd. Det är lite som en Bob Dylan-text. Själva den exakta ordalydelsen är snudd på obegriplig men det målas liksom upp en bild av brottstyckena - lite impressionistiskt sådär.

Sedan har vi det där med håret. För att se nåt så när ut så måsta jag friseras en gång i månaden. Men av någon anledning så går tiden så fort nuförtiden så hinner det plötsligt gå fyra månader. Det är lite olyckligt.

Och så får man då frågan: "Har du Leif GW Persson som något slags förebild?"





Och sånt ska man få höra från sådana som man trodde var ens nära och kära.

tisdag 19 oktober 2010

Läderpudel

Jag har fått någon gliring om att jag på något sätt skulle göra anspråk på att vara någon sort macho-person efter några av mina senaste skriverier. Herregud! Jag har en pudel. Hur skulle det ens vara möjligt?

söndag 17 oktober 2010

Proffstyckarna profiterar

I Expressen så spinner Unni Drougge vidare på den här stackars pojkens självmord på internet, plötsligt har det blivit vedertagen sanning bland landets proffstyckare att pojken var ett offer för macho-kulturen. Proffstyckarparasiterna drar ut som Egyptens gräshoppor för att sköra poäng. Saken var bara den att pojken har gått i antroposof-skola hela livet och hade Aspergers syndrom - vilka demoner som är red pojkens själ så var det knappast machokulturen som var den värsta ...


(Bilden var från förra gången Unni Drougge skulle surfa på den offentliga diskussionsvågen och skulle bli piratdrottning på Pirate Bay)

fredag 15 oktober 2010

Babbel i debatt

Jag så på SVT:s debatt igårkväll. Det var synnerligen intressant. Först var det frågan om makthavarnas bristande bildning. När man frågar ledande politiker så svarar de sådant som "Camilla Läckberg" och "Stieg Larsson" eller i värsta fall, som Reinfeldt, "en väckarklocka". Detta upprörde den rasande kultureliten, Våra ledare borde vara förebilder och gå på Operan och läsa världslitteraturens storheter. Någon ungdom rasade och krävde istället att våra ledare skulle vara bevandrare i "True Blood" - hur ska de annars kunna kommunicera med ungdomen?

Det är slående hur saker har förändrats. Forna tiders världslitteratur var på ett annat sätt tillgänglig. Nobelpristagare som Lagerlöf och Hemmingway var läsbara för vanligt folk. Dagens nobelpristagare som Jelinek, Oe och Xingijan, för att ta några ur högen, är oftast bara konstiga och ointressanta. True Blood är inte så mycket intresantare för den vanliga Augusten, jag provade att se nåt avsnitt och kunde snabbt konstatera att jag inte hörde till målgruppen. Uppriktigt sagt så går det inte ens att läsa en vanlig superhjältetidning utan 240 högskolepoäng i final crisis, Hulk wars och paralelluniversum.

Det märkligaste var hur ihärdigt de olika grupperingarna krävde att alla andra var tvungna att sätta sej in i just deras trånga kultursfär för att de skulle gitta kommunicera.


Hade man inte insett splittringen i samhället innan så blev det tydligt bortom varje diskussion när man skulle diskutera pojken som hade tagit sitt liv framför en webkamera. Timmarna innan så hade han diskuterat det på internetforumet Flashback. Nu var det mestadels röster från den ena sidan som krävde inskränkningar och regleringar på nätet. Utan att en sekund försvara de psykopatiska babianer som härjar på Flaschback så frågar man sej hur man tänker sej att det ska regleras och kontrolleras. Vem ska finanisera den gigantiska kontrollapparat som skulle behövas? Och skulle man lagföra de som nu burit sej illa åt på Flashback - hur ska man lagföra anonyma signaturer? Man har släppt anden ur flaska när det gäller internet och det kommer att bli mycket svårt att lura in den igen om det ens är möjligt.

torsdag 14 oktober 2010

Mannen

Jag läser en artikel i expressen där någon i sedvanlig ordning går till storms mot mansrollen. Själv har jag ett hyggligt fritt förhållande till mansrollen men jag har ju en del drag som dyker upp - jag kan inte låta bli att skratta när han skriver "Själv försökte jag gömma mig i ett pojkrum fullt av skivor och böcker. Andra gömmer sig i flaskor eller i anonyma kommentarsfält på Flashback" och det jag har roligt åt är partiet "anonyma kommentarsfält på Flashback" det är ju på bloggar man skriver i "anonyma kommentarsfält" på Flashback skriver man inlägg för det är ett forum. På feministdelen av Flashback frågar någon förtvivlat "har alla män Asperger?" och visst är det så.




Men för att återgå till saken - jag jobbade en gång på ett ställe där vi kom i kontakt med många män som kommit i svårigheter av olika anledningar. Jag minns speciellt en psykologs reaktion när en skogsarbetare blivit deprimerad efter att ha blivit bortrationaliserad: "Hur fan kan man sakna ett sådant skitjobb?". Det är liksom inte nog med att man inte förstår sej på "män" man koketterar med det också. 

Men det finns en sista bastion i samhället där männen fortfarande behövs - det är när man ska byta däck så det är väl bäst jag går och gör det nu ...

Snön faller

Snön faller utanför fönstret och jag borde gå ut och byta till vinterdäck men det känns så mycket bättre att sitta har och dricka turkiskt äppelthé och rita en mys-Dracula ...








onsdag 13 oktober 2010

Norrländsk chauvinism

När man talar med människor från den södra halvan av Sverige så brukar de identifiera min dialekt som "norrländska". Jag brukar försöka förklara för dem att det inte finns någon norrländska, det är en massa olika dialekter som ofta skiftar efter älvdalarna. "Det är på inget sätt en disktinkt dialekt som Götländska eller Sveländska" brukar jag försöka förklara. När de då säger lite frågande "Götländska?" brukar jag replikera "Jå, i horrves bara i hoir hä".



(Mannen på bilden har inget med texten att göra. Han var bara rolig att rita.)

måndag 11 oktober 2010

Äntligen!

När jag var på Willys så hittade jag en sådan där reaback med DVD-filmer. Det låg en bunt gamla Hitchcock-filmer för 19:50 stycket så jag köpte en par stycken. Jag såg "Dial M for murder" som jag sett någon gång på svart-vit TV för ruskigt många år sedan och jag har sett den en gång senare i färg. Om det var på TV eller någon filmstudion minns jag inte. Däremot minns jag att jag reagerade på att fingret såg konstigt ut när han skulle slå numret på snurrskivan. Det syns lite mer på rörlig bild.


Det var en härlig film med en sådan där historia där en man lejer en mördare för att få sin hustru tagen av daga. Det hela går fel och långsamt snärjs mannen in i en härva av lögner. Allt är mycket vackert filmat och sker liksom i ett sådant där tittskåp jag brukade göra som barn. Det finns hela tiden något i förgrunden, handlingen sker i mellanskiktet och en vacker bakgrund.

När jag tittar på extramaterialet så får jag efter alla dessa år förklaringen. Filmen gjordes i 3D och man filmade med två kameror på en ställning. Men när man skulle ta närbilden på fingret som slog på snurrskivan så funkade inte kameralösningen. Därför lät Hitchcock bygga en jättetelefon och ett jättefinger.


Nu kan jag sova lungt.

torsdag 7 oktober 2010

Skål, tamejfan!

Vännen Pidde skriver i sin Blogg om att det är 60 år sedan första numret av Fantomen såldes i landets kiosker. Pidde föreslår att vi dagen till ära ska skåla i alkohol. 


Tydligen har Pidde redan gripit sej an uppgiften för i rubriken till hans inlägg står "Just idag - men för 50 år sedan".



Edit: Nu har han tydligen sovit lunch för rubriken är rättad.

onsdag 6 oktober 2010

Kanske den uslaste vitsen hitills

Inte orkar man göra något vettigt idag inte. Men eftersom nobelpriset i litteratur ligger i faggorna så kom jag på ett så skojigt skämt.

När grabbarna i akademien skulle basta och dra några bärs så såg de att sekreteraren bar badbyxor. De tråkade honom lite för hans blyghet men han svarade käckt: "Man är väl an ständig!"

tisdag 5 oktober 2010

Tvättstugementorn

Jag har ägnat en del tid åt tvättstugan på sistone. Sist var det nån Lisbet Salander med huva som tvättade före mej. Vår tvättstuga är exemplariskt skött så jag blev lite förvånad när tvättmaskinerna var täckta av drivor med tvättmedel och pappersrester från påsöppnandet, torktumlarens luddfilter såg ut som en vadmalsfäll och golvet var täckt av sand. Det gjorde inte mej så mycket eftersom jag skulle ju ändå städa själv. Men det stackars flickebarnet kommer antagligen att möta någon av tvättstugedrakarna nästa gång ...

Men jag känner att jag nog skulle kunna vara tvättstugementor för sådana här unga människor som inte har den blekaste aning om vilket minfält de beträder. Jag har liksom hur mycket tvättstugekunskaper som helst.

Exempelvis det här med MP3-spelare. Man kan stoppa in den under tröjan så slipper man den spontan-ECT som man annars råkar ut för när man tar ut statiskt laddade plagg ur torktumlaren. Sen kan man tänka på låtlistan. "Ung och kåt" är ett dåligt låtval, exempelvis.


Bra saker kan vara sådant som Four Tops, Dr Feelgood eller Marvin Gaye.

måndag 4 oktober 2010

Lycklig, lycklig!

På senare tid har jag fått lära mej ett nytt ord: "Judder". Vi har haft en 21-tums tjock-TV till alldeles nyligen och vi har haft en sådan där 399 kronors DVD-spelare. Med dåliga glasögon och pissig TV så har det ändå varit rätt hyggligt. Men i samband med prinsessbröllopet hade hustrun nere garden och vi impulsköpte en 37-tums platt-TV. Budgeten tillät inte någon av mina kravspecar på LED-TV, 100Hz osv. Valet föll på en budgetvariant av Sony Bravia.

Men så uppstår ett problem. DVD-spelaren var så vek att alla panoreringer sker i skikt, först panorerar övre delen och sedan hackar den nedre delen efter lite spastiskt. Värst var Sherlock Holmes-filmen då den inte riktigt klarade att folk vände på ansiktet i vanliga tal-scener. Det såg ut som maskar krälade i ansiktet.

Men nu köpte jag en Sony BDP S370B Blueray-spelare (1490 på expert.se) och vilken skillnad det blev. Enheterna harmonierar grymt bra och den här hackigheten vid panoreringar, det som tydligen kallas för Judder, syns inte till öht.


Dottern var på besök i helgen och vi hyrde en del filmer. Jag satt och njöt av bildkvalitén, även vanliga DVD-skivor ser bra ut. Dessvärre så verkar det vara ännu tristare filmutbud än vanligt när jag verkligen har nåt att titta med. Damerna i hushållet skötte större delen av urvalet så jag fick lite för lite explosioner i Full HD.

The Blind Side - Sandra Bullock spelar sydstatsfru som adopterar stor lätt efterbliven svart pojke. Trots allt rätt hygglig film med lagom smetigt amerikansk socialt engagemang. 3 grävlingar på den.

Date Night - Klassisk förväxlingskomedi. Ett trist förortspar brukar förgylla sin tillvara med att gå ut på en dejt. Av diverse anledningar förväxlas de med ett förbrytarpar och förvecklingar uppstår. En hel del komiska småpoänger men själva filmen blir aldrig riktigt bra. 3 grävlingar där också.

The private lives of Pippa Lee - Den här hyrde damerna för att de tyckte att namnet var roligt. Samma strategi som jag brukar ha när jag spelar på trav. Det här var väl ungefär lika lyckat. Massa fina skådespelare som lyckas åstadkomma just ingenting. Ska väl vara lite konstnärligt och det är lite sådana där intellektuella typer som är lite otrogna hit och dit i ett tempo som min gamla DVD-spelare skulle klarat utan judder. 2 uttråkade grävlingar.

I alla fall - damerna reaktion på den fantastiska bilden.
Hustrun - "Var det dålig bild förut?"
Dottern - "Vill du verkligen se linorna som de hänger i?"