Droghandel

Häromdagen så skulle jag gå på posten och hämta ut ett paket från Adlibris. Ja, det vill säga att jag gick ju inte på posten utan på OKQ8. Jag hör till dem som saknar den gamla riktiga posten. Det är inget fel på OKQ8:as hantering, det funkar bra och det är ju en fördel med öppettiderna. Men man saknar den lite sakrala stämning som fanns i forna tiders postpalats när man kryssar mellan herrtidningar och stackars korvar som ligger och rullar timme ut och timme in på något slags grillmanick. Förresten så är väl okåkuåtta ett väldigt misslyckat namn. Jag antar att marknadsguruerna föresvävade att folk skulle säga Okej Kuweit eller nåt. Jag som just vant mej vid att de börjat kalla IC för OK.

Sedan gick jag till Apoteket, ja det vill säga det heter ju inte Apoteket numer utan min butik heter "Kronans droghandel". Vi föresvävades att något slags konkurrens skulle göra mediciner billigare men man talade förstås inte om att nödvändiga mediciner skulle bli dyrare och värdelöst bjäfs som Alvedon och Nezeril kanske blir billigare. Kunderna är ju en sak men det viktigaste är ju förstås att aktieägarna får mer pengar. Folk få ta lite högre priser och sämre service. Man vill ju privatisera bilprovningen också som man gjort i Finland. Numer kan en besiktning kosta över 1000 kronor där. Men aktieägarna får ju mer pengar och det är ju det viktigaste.


Jag hörde lite på radion om Minervaskolan. Minervaskolan är en fiffig manöver för att överföra skattepengar till aktieägare. Innan jag börjar skälla så ska jag faktiskt berömma Minervaskolan. Visserligen är första prioritering att förskingra skattemedel till egna fickor men man har också en för friskolor ovanligt positiv syn på kunskapsöverföring. Eller för skolor överhuvudtaget för på de kommunala skolorna finns kunskapsöverföring inte ens på tio-i-topp-listan över prioritering för man har så otroligt mycket annat att ta hänsyn till.

Men i alla fall ... Minervaskolan. Rektorn, som konstant befinner sej i blåsväder, (all uppmärksamhet är reklam) brukar håna den kommunala skolan för att man är för dyr. Den kommunala skolan får betala hutlösa priser för sina lokaler (annars får inte fastighetskontoret sin vinst) och får inte välja fritt medan Minervaskolan hyr billigt. Så upplägget är det att den övre medelklassen kan skjutsa sina barn i sina SUVar till Minervaskolan eller Prolympia om de är idrottsintresserade. Kvar i den kommunala skolan blir barn i familjer där man bara har råd med en bil eller där barnen har en bokstavsdiagnos. För trots att Minervaskolan varje år öser miljoner över sina aktieägare så har man inte resurser till barn "med särskilda behov".

I det här landet är vi ovanligt generösa när det gäller att skänka pengar till välgörande ändamål. Men vi är galet generösa när det gäller att överföra pengar från där de behövs till de som redan har alldeles för mycket.