onsdagen den 16:e april 2014

Opatriotisk

Jag känner mej lite opatriotisk ... men jag kan inte låta bli att tycka att det är roligt att de är så duktiga och att det går så bra för dem i Skellefteå.


tisdagen den 15:e april 2014

Sommarens mode

Hörde nyss på radion något slags diskussion om hur modet skulle påverkas av att TV-serien Mad Men nu kommer in mot slutet av sextiotalet. Man tror att storblommigt, stora hattar och utsvängda byxor ska komma stort. Som modeorakel och modebloggare så rekommenderar jag en gitarr som man inte kan spela på som accessoar.


onsdagen den 15:e januari 2014

Nytt mansideal

Jag tycker mej förnimma att vi har fått ett nytt mansideal och för en gångs skull så är jag i fas.


fredagen den 6:e december 2013

Skolhaveriet

Råkade slå över på debatt i någon minut igårkväll utan att ha blodtryckstabletterna till hands. Dumt. Det handlade om den svenska skolans förfall. Det var bland annat någon reklamare från Stockholm som förfäktade att matte var fullständigt oviktigt. Även om visionärerna kanske inte behöver räkna misstänker jag att en och annan räknenisse krävs för att se till att även deras avtal är fördelaktiga.

Nå. Frågan som verkar uppta alla är vems fel det är? Flumskolans? Sossarnas? Kommunaliseringens? Borgarnas? Friskolereformens? Jag läste till och med någon sverigedemokrat som hävdade att det var invandringens fel enligt känt mönster.



 (Den är tecknad av mästerlige Mikael Grahn. Verkar bara bli aktuellare med tiden)

Men vem har rätt? Jag vill nog mena att alla har rätt. Det är ett omfattande och konsekvent arbete att av olika skäl montera ner kunskapsförmedlingen i skolan.

Flumskolans uppkomst fick jag avnjuta på första parkett. När jag började skolan 1963 så marscherade vi i dubbla led till matsalen, agan var avskaffad sedan några år men en del tanter med vit hårknut hade svårt att överge gamla vanor. När jag hade nått nian så var alla normer borta och vi klättrade i lampkronorna som babianer.

Vilket passade mej själv väldigt väl eftersom jag var helt ointresserad av allt som innebar någon form av ansträngning. Jag satt av åren.

Jag vet inte riktigt hur resonemangen gick men sossarna ville väl på något sätt omforma skolan så att även arbetarbarnen skulle få en chans. Nu blev det väl väldigt mycket tvärtom eftersom när det gäller att inhämta kunskap av eget intresse så har man en stor fördel av att komma från ett hem där det är en naturlig företeelse.

Kommunaliseringen var också en riktigt dålig idé. Skolans ekonomi blir hopblandad med alla möjliga intressen plus att varje liten kommun måste hålla sej med en egen administration för skolorna. Den lokala administrationen är väl heller inte alltid helt kompetenta att fatta alla de beslut som hamnar på deras bord.

Men var det inte lite stelbent med en enda skolform i hela landet? Jag kan absolut förstå borgarnas idé. Däremot kan jag inte förstå naiviteten i friskolereformen. Riskkapitalet hade i decennier köpt upp företag, slaktat bort mindre lönsamma delar och sålt vidare. Nu vankades skattemiljarder att snika åt sej åt de som var samvetslösa nog. Som det hela sett ut i Umeå där den kommunala skolan tvingats hyra dyra och dåliga lokaler så har friskolorna fritt fått välja och dessutom fått dispens från sånt tjafs som slöjdlokaler.

Men är det invandringens fel då? Ja, kanske till och med det. Har man bott i ett flyktingläger i tre år utan skolgång och kommer till ett nytt land och nytt språk samtidigt som anpassningen till det nya landet dessutom omges av en ofta rätt uppslitande asylprocess så kanske det avspeglar sej i att läsförståelsen inte blir den bästa. Om man som framgångsrika kommuner som Danderyd och Täby stänger dem ute så tjänar man förstås på det, både ekonomiskt och i statistiken. Invandrare som kan hosta upp 5 miljoner+ till en bostad är förstås välkomna.

Så nu står vi där med en utbildningsminister som verkar ha sina idéer komna från den utbildning han begrep bäst, officersutbildningen och en pedagogisk forskarvärld som tycker att hans idéer är befängda. Men jag är skeptisk även där. Det verkar vara ett av de där forskarområdena där den mesta forskningen brukar komma fram till de slutsatser som stöder de åsikter som forskaren hade innan.

Så det är allas fel och ingens ansvar att ställa till rätta eftersom det är de andras fel.

fredagen den 29:e november 2013

Alla är arga

Senaste tiden så har folk varit väldigt arga - för att inte säga ursinniga. Nu senast så är det Birro som stuckit ut hakan. "Många feminister siktar på fel saker" säger han. Jag gissar att de i framtiden kommer att sikta på något som har "B" i början, "O" på slutet och ett irr-bloss centralt.

Själv har jag alltid varit lite reserverad mot Birro. Lite självgod, lite självcentrerad och lite nedlåtande mot de med andra åsikter. Men han har bytt åsiktskorg - från att vara sån där allmän pk-mupp har han blivit moral-konservativ. Många upplever det som att han begått något slags förräderi därmed. Själv ser jag inte stor skillnad på den gamle Birro och den nye. Ja, förutom att han alltmer börjar se ut som om han var tecknad av Don Martin.


Nästa blodtryckshöjare var en "Gabriella Bark" som skrev en krönika som hette nåt i stil med "Ge mej en grottman och ingen jävla hen". Själv tycker jag att det låter jättebra. Vi grottmän har det inte lätt nuförtiden.


Jag har läst krönikan och det var väl inget briljant stycke litteratur. Någon ropade på yrkesförbud för upphovskvinnan. Den där krönikan äger rum någonstan i ett oanseligt hörn av internet som normalt inte drar till sej någon uppmärksamhet. Jag trodde att kvinnan var någon sån där modern kändis av Big-Brother-typ men det visar sej att det vara var en praktikant som man lät skriva en krönika. Antagligen deras största succé någonsin klick-mässigt.

En annan var någon journalist vars namn jag glömt som skriver nånstans som jag aldrig märkt förut. Han var inne på något om anorektiker, jag behöver inte gå in på det vidare.

Hursomhelst så spänner dessa krönikor mellan rena stolpskott till snedträffar. Egentligen inte mycket att bry sej om. Men i de mått som räknas är de formidabla succéer. Aldrig tillförne har det klickats så.

Men de känns som de är förödande för debatten. Folk fattar posto i sina värn.


En period försökte jag skriva inlägg på Flashback. Det var långa välformulerade inlägg med dubbelkollade fakta och ordentlig research. De bemöttes med total ignorans. Diskussionerna går igång på illa genomtänkta åsikter, bristande fakta och rent trams. Det känns väl som om hela samhällsdebatten är på väg i den riktningen.

tisdagen den 8:e oktober 2013

Hanne-Kjöller-halad

Det måste ha varit någon gammal svart-vit film. I vart fall så är mitt hjärta övertygat om att en journalists viktigaste uppgift att föra fram sanningen. Även om det går mot den egna övertygelsen och den egna karriären så måste sanningen fram.

Därför var det en kulturchock för mej när jag gjorde skol-praktik på en tidning och insåg att journalister ser sanningen som en modellera som de ska skapa en egen form av. De kallar det för vinkling eller numer att deras journalistik ska vara agenda-sättande. Eftersom det dominerande partiet bland journalister är MP med V som tvåa så blir det en viss diskrepans mellan den journalistiska sanningen och den som folket skulle kommit fram till om de fått reda på alla fakta.

En journalist, eller snarare krönikör, som jag brukar läsa med skräckblandad förtjusning är Hanne Kjöller. Hon företräder inte sanningen på något vis - hon företräder en annan vinkel. När hon är som värst är hon en dryg och empatilös översittare som föraktar svaga och ser sjuka som simulanter. När hon är som roligast sticker hon hål på någon åsiktssufflé.


Men så tar hon sej för att skriva en bok om offerjournalistiken. Det hade faktiskt varit roligt att diskutera den på allvar. Hela det här upplägget med ett utsatt offer och några utvalda onda är många gånger riktigt suspekt. Ibland brukar jag följa Flashback när det är som värst där en tredje form av "sanning" kommer fram. Som god medborgare får man då sitta och försöka kalibrera fram någon slags egen sanning.

Men boken innehöll en del fakta som inte höll måttet och helt plötsligt blev landets journalister förvandlade från propagandarör till sanningstalibaner. Och Hanne Kjöller kastade första stenen fast hon hade syndat och satt dessutom i ett glashus. Så det blev en offentlig kjölhalning med påföljande pudel. Det ligger väl något slags ironi att för första gången ser hon skakad ut, jag tycker riktigt synd om henne tills jag inser att hon blivit ett offer.

Men sen går det riktigt illa. Till hennes försvar rycker Jan Guillou ut. Mannen som gjort faktoiderna med rekyl till sin paradgren. Det vill säga att han lyckas övertyga med sin pondus att något är en faktoid men om någon tar sej för att granska det hela så visar det sej att det är fakta i alla fall. För att inte uppröra någon så tar jag ett oförargligt exempel: det brukar ju påstås att Guillou sitter och guppar i rutan i rutig skjorta. Han tillbakavisade det med "Jag har aldrig ägt en rutig skjorta", vilket jag gick på och förde vidare i ett forum. Tog inte fem minuter innan det dök upp bilder på honom i rutig skjorta.

Men som inte det vore illa nog så dyker Elisabeth Höglund upp till Kjöllers försvar. Med såna vänner behöver man inga fiender. Om det nu rått någon brist på sådana.

onsdagen den 3:e juli 2013

Ekorrhjulet fortsätter

Lyssnar lite på radion när jag är och gräver i en grop. Jag brukar av tradition avnjuta varma sommardagar i en jordgrop. Vi husägare slutar allihop i gropen.

Dagens gäst i P4-extra var min gamle antagonist Behrang Miri. Osökt kom diskusisonen in på Tintingate.


Som vanligt tar han upp albumet "Tintin i Kongo" - ni vet det där albumet som inte fanns på den ungdomsavdelning där Miri rensade bort Tintin-album. Det är svårt att säga om han faktiskt inte förstår att Tintin i Kongo inte fanns där eller om han blåljuger svenska folket rakt i ansiktet.



Inslaget

Några inlägg jag skrivit om saken

tisdagen den 11:e juni 2013

I Astrid Lindgrens värld

Vissa saker irriterar mig. En sådan sak var ett slags danskt-svenskt gnäll-battle där en dansk gnällde på svensk feminism och en svensk feminist gnällde på danskarna. Det jag mer än allt ogillar med Sverige är det här att vi ska vara en moralisk supermakt och tala om för alla andra vad som är rätt och fel. Det jag ogillar med danskarna är att de anser att de är bättre än andra för att de är omoraliska på pin kiv.

Den där debatten brydde jag mig inte om. Men så vaknade jag inatt och började fundera på saken. Gud vet var det kom ifrån. Men så fick jag en bild för mitt inre där Sverige är en nation av Prussiluskor och Danmark en nation av Karlsöner på taket. Den inre bilden roade mig så mycket att jag somnade med ett leende på läpparna.



tisdagen den 30:e april 2013

Manliga män säger tuffa saker i Walkie-talkies

Jag läste en filmrecension. "OLYMPUS HAS FALLEN är en film för medelålders grabbar som gillar när det smäller mycket medan manliga män gör manliga saker. Som att prata tufft i walkie-talkies.". Ja, ni fattar ju att det inte är någon av de vanliga skitnödiga, pretantiösa, måtte-jag-nu-tycka-rätt-ängsliga recensörerna utan Pidde.

Men det slår mej hur viktigt det är att man har rätt utrustning. Tuffa saker ska sägas i en Walkie-talkie. Det går inte att säga i en mobiltelefon. Och absolut inte i en handfree.



torsdagen den 4:e april 2013

Äntligen

...har Folkbladet kommit sig för att skriva om en av Västerbottens viktigaste kulturpersonligheter - nämligen undertecknad. Det känns lite sådär att läsa om sig själv. Sen finns det en uppgift om att jag skulle vara avlägset släkte med Sara Lidman vilket är en avlägsen släkt med sanningen.


Det är så att alla stora västerbottensförfattare som Lidman, Lindgren och Enkvist alla härstammar från samma bonde - Zachris Nilsson i Kvavisträsk. Själv så härstammar jag från hans bror Johan. Så tio generationer tillbaka så delar vi en ana. Nu har jag inte sett Sara Lidmans fullständiga antavla och misstänker att det finns fler beröringspunkter med tanke på de geografiska omständigheterna.

Sjöhästar

När första larmrapporterna kom om hästkött i Findus lasagne så behagade jag skämta att Findus drog tillbaka sina fiskpinnar efter att ha funnit sjöhäst i dem.

Nu kommer det rapporter om att Fish n Chips innehåller något annat än torsk och kolja som det borde vara ...kom ihåg att ni hörde det först från mej!