tisdag 30 mars 2010

Frosseri

När jag skulle på Dag Vag i fredags skulle jag klä mej fin, hade jag tänkt. Jag blev lite lätt bekymrad. Är det ens fysiskt möjligt att växa ur en slips? Det är väl kanske så att jag lagt på mej litet grand. Nu försöker jag hålla igen lite - jag skippar den fjärde portionen. Det kanske är så att jag måste skippa också den tredje. Men det är ju inget som den berömda forsmarkska viljestyrkan klarar med vänster lillfinger!


Som tur var så hade de skippat den där numer ganska trista Taco-buffén och hade en Lax- och Grill-buffé som sannerligen inte skämde. Lycklig stoppade jag i mej en fem-sex rejält rågade tallrikar.

På lördagen höll vi på och pysslade med det ena och andra så vi hade inte riktigt planerat för någon mat. "Ska vi beställa en pizza" frågade hustrun och jag tyckte att det lät som en lysande idé. Men det var mitt i lördagsrusningen så Mix ville ha 25 minuter på sej att få ihop några Calzone så jag och hustrun gick förbi godishuset för att hyra en film. Jag ville ju få hyra den där 2012 eller vad den heter för att få se lite kraschelibang. Men alla ex var uthyrda så det blev en romantisk komedi som vanligt.

Som ett offer för reklamindustrin så köpte jag en sån där ny Wherters chokladkaka. "Ska vi inte ta lite smågodis också?" frågade hustrun. Jag tyckte att det lät som en lysande idé. Nu gjorde vi lite fel där för hustrun höll i påsen och jag pekade. Normalt så brukar jag köpa smågodis själv och då brukar jag även se mej som ombud för hustrun. Jag kanske avstår skumbananer för någon chokladpralin så att min hustru också ska få något. Men nu hamnade vi snarare i full konkurrens så vi ansåg båda att det var störtviktigt att bevaka att alla våra sorter kom med och som jag tidigare redogjort så har de alltså 600 sorters smågodis på Godishuset så det barkade iväg lite granna så vi hade lyckats samla ihop 1,5 kilo.

Så gick vi hem och åt glatt våra pizzor. Den där romantiska komedin var som vanligt fylld av pinsamma förvecklingar så i ren nervositet hade jag råkat trycka i mej större delen av godis-påsen.


Det var inte utan att jag kände mej lite däst efteråt. Men nåja. Det här är ju inget som inte den berömda forsmarkska viljestyrkan kan fixa med en klackspark.

2 kommentarer:

  1. Stackars dig Åke, i klorna på reklamindustrin.
    Du är i alla fall ingen narcissist.

    SvaraRadera
  2. Jag som trodde att bloggare och narcissist var synonymt ...

    SvaraRadera