Toappappersmarodören

Så länge jag hade tonåringar i huset reflekterade jag aldrig över konsumtionen av toapapper. Gud vet hur tonåringar fungerar överhuvudtaget. Jag bar hem bal efter bal med toapapper. Men nu när vi bara är två i hushållet så har det fortfarande förbrukats mycket papper. Så därför så bestämde jag mej för att på försök köpa lite dyrare dasspapper istället för balar av billigt papper. Döm om min förvåning när jag inser att vi inte förbrukar något dasspapper alls. En rulle räcker i evighet.

Den enda som är irriterad är pudeln. Han har nämligen en ritual att när pappret är slut så vill han att man ska stoppa Frolic i pappersrullen och gömma den. Sedan ska han söka efter den. Med stigande irritation så har han väntat nedanför toapappershållaren. Han gillar verkligen inte det här nya, dryga toapapperet.

Men så kommer han stolt med en tom pappersrulle. Både jag och hustrun är lite förvånade för vi tyckte att det var ganska mycket kvar på rullen (Har man en toappappersullepudel så är man alltid medveten om hur mycket som är kvar på rullen). Vi gick och stoppade Frolic i rullen i vanlig ordning för vi har ju en slags kontrakt att uppfylla.

När jag så går in på toaletten så är det lite märkligt. Det ligger en massa papper på golvet. Jag är lite föbryllad men vi sätter dit en ny rulle. Efter en stund hör vi ett oväsen från toaletten.



Det är svårt att veta vad en pudel egentligen begriper men ibland blir man förvånad över hur händig han är när han bestämmer sej för någonting.

EDIT:
Efter att ha varit noga med att hålla toalettdörren stängd så hör jag ett nytt oväsen. Då finner jag en sur pudel som har lyckats krångla ut en rulle hundbajspåsar från en back på en hylla på hundratjugo centimeters höjd. Jag begriper inte hur han gör.