torsdag 12 november 2009

Tvättstugan - svenskhetens sista bastion

Man blir ofta förbryllad. Invånarna i landets näst rikaste kommun, Vellinge, vill inte ha flyktingbarn i sin kommun. Gärna solidaritet men inte på min bekostnad! Det hör till saken att Vellinge har landets lägsta kommunalskatt medan Södertälje, som är en av landets generösaste kommuner när det gäller flyktingmottagande, hör till högskattekommunerna. Pinsamt i allra högsta grad!

Indignationen är med rätta stor på många håll men jag blir också förbryllad när jag ser hur man kopplar ihop saker. Mymlan lyckas på något sätt koppla ihop Vellinges snålhet med den svenska tvättstugan. Svenskar är osolidariska och det hänger ihop med att vi är snåla och trista i tvättstugan och kräver att folk ska städa efter sej och hålla tiderna. Men jag tycker att hon har fått allt om bakfoten. Hon säger "Men om världen är så jäkla skrämmande och full av främlingar som man inte kan lita på - ni kan väl barrikadera er i era tvättstugor då och stanna där, så behöver ni inte vara oroliga att nån ska rubba era cirklar, ok?" avseendes då Vellingeborna. Nu är jag inte så orienterad i Vellinge men jag misstänker att det är en av de orter i landet som har minst antal kollektiva tvättstugor per capita. För i Vellinge har nog alla sin egen ägandes tvättstuga just för att slippa dela med andra.

För det är det som den kollektiva tvättstugan handlar om: att dela med andra och att ta sin del av ansvaret. Har vi röstat fram en regering som bestämmer att vi ska ta emot si och så många flyktingar så ska landets kommuner solidariskt dela på det ansvaret. Att göra som Vellinge är dåligt tvättstugehyfs.

Låt oss istället vara stolta över den svenska kollektiva tvättstugan. Låt oss besjunga den istället för stolliga krigsupptåg i förment fornstora dar.

3 kommentarer:

  1. Måste bara säga att du är en av de få bloggarna som faktiskt skriver roliga och läsvärda inlägg, som inte alltid handlar om allt elände i världen!

    SvaraRadera
  2. Nu har jag läst och skrattat mig igenom dina senaste inlägg (du är flitig). Hur är det, blev du besviken att du inte gick vidare? Vi fick ju en till notis i tidningen i alla fall. jag har fått fler kommentarer på den (irl inte på bloggen) än på den stora artikeln. Mysko!

    SvaraRadera
  3. Nej, jag är inte besviken. Det var ganska väntat. Men hela spektaklet gav en par nya läsare som verkar återvända så det är ganska bra så.

    SvaraRadera