Det hände något märkligt när jag åt frukost (eller kvällsmål som det är i mitt fall). Jag hade noggrant gjort mej två mackor. Fullkornsbröd, kotlettpastrami och några gurkskivor. Jag åt dom där och läste morgontidningen och när jag tittar upp så ligger det två nyrostade marmeladmackor med massor med ostskivor och lika mycket marmelad som Walter Rapp hade på sina mackor. Märkligt. Det måste ha varit några rymdgubbar och tvärgjort dom där för att se om jag skulle märka det hela. Ja, när dom ändå låg där var jag ju tvungen att äta upp dom. Man vill ju inte att något ska förfaras.
Marmeladmackor är ju lite syndiga. Socker, fett och vitt mjöl. Hade det ingått avund och begärelse till nästans hustru så hade det varit syndabingo. Jag har inte mycket till simultankapacitet annars men där satt jag och njöt obeymrat samtidigt som jag led över min dåliga karaktär. Men efter en stund kände jag att jag måste ju välja det ena spåret för att det inte skulle bli någon inre konflikt så jag myntade devisen för mej själv: Njut av livet, ingen annan gör det åt dej!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar