Melodifestival

Det bidde så illa att jag missade Let´s Dance i fredags och kan alltså inte kora veckans "vad har människan på sej". Jag har fått ivriga tips om något pannsmycke som ska ha varit imponerande men jag har som sagt var inte sett något. Hustrun hade syskonmiddag som drog ut långt in på natta. Som vanligt hade hustrun överträffat allt med en överdådig middag. Det drog långt ut på natten vilket brukar ge utrymme för vinpimplande men jag visste att jag skulle köra tidigt på lördagen så jag var klädsamt modest i mitt intag. Efter tre timmars sömn ringde väckarklockan och vi åkte för att rensa ur det gamla förrådet. Efter en dags hårt arbete så åkte vi till dottern för att äta där. Dottern hade väl hoppats på att få civiliserat sällskap till melodifestivalen men jag öppnade med att spela Gutiar Hero med mågämnet. Iron Maiden. Sedan bjöd dottern på en överdådig middag (det är inte undra på att jag ser ut som jag gör!)

Strategiskt satte jag mej i en fåtölj för att inte somna men det bar sej inte bättre än att jag somnade i något slag fosterställning i fåtöljen, en sittställning som aldrig ville lämna min kropp under kvällen.


Och så började programmet. Allt var som förra året fast sämre. Det var någon sorts rymdtema av det där olyckliga slaget då man väntar sej att Anders Linder ska hoppa fram i något slags rymddräkt. Olas bidrag var väl svag okej men jag vill aldrig mer höra honom prata. Menlösa ballader av hårdrockare har vi hört förr och bättre. Försök att popularisera rappare har vi sett för men detta var ohyggligt hemskt. Al Fakir var väl halvt OK men vi har sett honom bättre förr. Glöm och gå vidare är vad jag har att säga om detta.

Sedan var det några programledare. Christin Meltzer har utnämnts till komiker av någon anledning - förmodligen för att hon skulle platsa hos Stefan&Krister utan att behöva lösnäsa och löständer - men jag vet inte. Måns underströk att han i vart fall inte går under rubriken komiker. Dolph är ju förstås ett väldigt stort och vältränat skämt och framstod väl i omgivningen som något alldeles extra. Men jag föredrar förstås när han slår folk på käften.

Äh! Jag kan väl återanvända en teckning från när nyheten nådde mej att Dolph skulle vara med: