Idrottsminnen - Ishockey

Min skridskoåkning har alltid varit under all kritik. En gång på mellanstadiet fick jag för mej att jag skulle satsa litegrann på åkningen. Jag hade just växt ur mina förra skridskor som jag knappt hunnit åka på. Min föräldrar var skeptiska men min far kläckte en idé. Det som skiljer pojkskridskor och flickskridskor är färgen. Om han målade syrrans avlagda bruna skulle det ju se ut som pojkskridskor. Jag tyckte att det lät som en god idé.

Så fort färgen torkat så tog jag mej upp till isbanan i Vidsel. Jag snörde på med skridskorna och tog några snabba skär ut på isen. Men plötsligt var det som om någon spänt upp en snubbeltråd. Sällan har uttrycket "platt fall" varit så träffande som här. Ett magplask på is är inte att leka med. Jag tog mej upp och tog ett par skär till och så inträffade samma sak.


Det var de andra grabbarna som förstod vad som inträffade. Tjejskridskor har taggar längst fram! Som tur var så var mitt anseende när det gäller sportutövande redan på nollpunkten - annars hade nog detta räknats som en svår fadäs. Pappa slipade bort taggarna men min håg för skridskoåkning hade falnat.