Oj, vad himlen är blå

Vi for inte till fjälls i år. Det har varit så varmt så snön torde väl inte bära och det ligger säkert vatten på isen. Så vi stannade i stan och det är alldeles hemskt mycket vår. Löven har inte kommit än men malboropaketen och hundbajset garnerar dikeskanten. Och himlen är alldeles fantastiskt blå.

Då slår det mej. Det måste vara ett år sedan jag senast uttalade namnet "Eylafjattlajökul". Märkligt. Jag saknar ordet men inte dess konsekvenser. Nu när jag slösurfar så står det om vulkanen i  Expressen . Undrar om det är så att jag på något sätt kände på mej att det var dags eller att någon reporter på Expressen också var ute och gick med hunden i helgen och såg hur blå himlen var?

Ska det vara påsk nu också?

Vargen

Nu har jag försökt diskutera vargfrågan på några ställen på nätet och kan konstatera att frågan inte öht går att diskutera. Vargmotståndarna är hysteriska, vägrar att ta in några motargument och beter sej som psykopater - och vargvännerna är ännu värre. Det svåra är att man antas tillhöra den andra lägret om man inte kompromisslöst bekänner sej till det första.

Jag är inne på en blogg och säger att man inte kan diskutera vargfrågan exklusivt utan man måste ta in alla rovdjur och tillgången på bytesdjur. Svaret blir att "Jaha, det är till att vara jägare". Det är inte en fråga  utan ett påstående. Dessutom ratar bloggaren mina svar då eftersom han då har "konstaterat" att jag är jägare (vilket jag inte är) och därmed irrelevant. Men man måste nog ta in jägarna i ekvationen också.

Själv är jag inte det minsta rädd för varg - för det finns inga. Det finns inte ett vargrevir i norra norrland. Alla reviren ligger i mellansverige - hos oss springer de bara genom. Däremot är jag lite rädd för björn för de går bakom stugknuten. Bara i Norrbottens län finns det 900 djur vilket känns lite mycket. Personligen så tror jag att vill man ha en större vargstam kanske man måste dra ner på björnstammen. Det är den fundering jag har och den går inte att diskutera.

Men naturligtvis är det i egen sak jag talar eftersom jag är entusiastisk älgätare. De sorgliga vakumpackade köttbitar av hormon- och antibiotika-späckade stackare som föds upp i Auswitschliknande anläggningar är liksom inte lika goda. Sist fick jag inte tag i någon älg och frysen gapar allt tommare.

Vilket leder till ett av internetargumenten. "Varför kan inte jägarna köpa sitt älgkött på ICA som alla andra?", jag trodde att det var ett stycke elegant ironi. Men det var nog så att vederbörande inte har en aning om var köttet på ICA kommer ifrån.

Kan själv - groddar

Jag växte ju upp i skuggan av sextioåttagenerationen. Det fanns ju en ofta omotiverad tilltro till sin egen förmåga bland dem och en del saker nedärvdes. En frekvent sak som man kunde själv var att brygga vin. Otaliga vinsatser har bryggts därför att det är "nästan lika bra" och ganska billigt. Min kamrat Lasse bryggde ett vitt vin som nästan gick att dricka om man blandade det med fruktsoda. Själv bryggde jag ett mörkt öl som var bland de godaste jag druckit. De första två flaskorna. Sedan började en jästsmak växa fram  i brygden som till sist blev så påfrestande att jag hällde ut de sista åtta flaskorna.

Ja, sen har man ju provat och odla allt möjligt konstigt också med synnerligen blandat resultat.

Det mest lättodlade som finns är groddar. Man häller ner lite frön i en groddodlare och så vattnar man och efter några dagar så har man lite fina groddar att lägga på frukostmackan eller i en sallad. Kanongott. Men efter ett tag blir man less och groddodlaren läggs i förrådet brevid bakmaskinen.

Men härom veckan var jag på Plantagen i ett annat ärende och hittade den här lilla raringen:

"Hot Mix"? Det låter ju hur spännande som helst! Det är en blandning av Rädisa, Rättika, Senap och Bockhornsklöver. Och det är verkligen en Hot mix. Hett och kryddigt.

Rekommenderas verkligen!

Edit: Dessvärre så är det så att "Hot Mix" innehåller sådan där "Bockhornsklöver" som man misstänker kan vara inblandad i den här allvarliga formen av Ehec-smitta.

Nya tidens frestelser

När jag var på Coop Forum så hade de flyttat godishyllorna bort från kassorna. Just som jag bestämt mej för att falla för frestelsen. Istället så hade de hyllorna ersatts av ... receptfria läkemedel(!?).

Hej och hå - en lastbil med rom

När jag och Magnus Knutsson gjorde Gösta Grävling under krisåren på nittotalet hade vi problem med att hur korkade och kortsiktiga offentliga besparingar vi än försökte hitta på så överträffades vi hela tiden av verkligheten. Stundtals undrade jag om landets politiker lusläste Gösta Grävling för att finna opp nya felriktade besparingar.

Ett annat tema vi hade var att utsätta landshövdingen för äckliga saker. Vi har ett exempel här . Men som alltid är det svårt när verkligheten överträffar dikten. Igår lyckades en lastbil tappa 4 ton (!) torskrom över tre stackars bilister. Hur skulle man bara kunna hitta på något så vidrigt?

Apelsinmannen

Apelsiner är lite av en favoritfrukt - ja, bananer är förstås den absoluta favoritfrukten - men apelsiner är god tvåa. Men de smakar inte som när man var liten. De är ofta lite torra och tråkiga. De godaste apelsinerna nuförtiden tycker jag är Jaffa men det är ju lite känsligt i Umeå. På Coop Forum var det länge sedan jag såg några Jaffa. Jag antar att det är någon någonstans som genomför något slags bojkott åt mej så att jag ska slippa tänka själv. Man brukar ha några grekiska apesliner som har en anstrykning av hushållspapper både till smak och konsistens. Så det var inte utan att hjärtat slog en liten volt när jag fann Jaffa-apelsiner på Willys senast. Jag smög raskt ner ett gäng.

Men som vanlig ordning på Willys så var det si och så med märkningen. Det var både Maroc och något Egyptiskt märke som hette Al-Shams i högen. Jag tog några sådana också. Mubarak har väl varit alltför västvänlig för att fylla de svenska kriterierna men den nya militärregimen kanske kan bli en sådan där kramvänlig diktatur som vi i Sverige föredrar.

Men tyvärr, Egypten, ni förlorade det här kriget också. Det var en vattnig och tråkig historia.

Botniabanan är en bra idé

Nu mullrar det vilt i Stockholmspressen. Botniabanan har inte blivit en omedelbar succé och man tävlar i att håna bygget. DN har ju tagit på sej att vara en megafon för norrlandshatet i huvudstaden och nu kommer Aftonbladets kolumnist Staffan Heimerson med ett angrepp "Den tog elva år att bygga och invigdes av kungen för snart ett år sedan. Prislappen för spåret genom ödebygderna var ungefär den samma som för den revolutionerande Öresundsbron."  Heimerson är en journalist av den gamla kvällstidningsskolan som vet att faktakontroll kan förstöra en bra artikel. Nu skiljer det rätt många år så penningvärdet har förändrats och Öresundsbron var dyrare i reda pengar. Dessutom så är det få projekt som varit så ifrågasatta som Öresundsbron.

Sedan har man något slags luddiga begrepp om Norrland i Stockholm som förmodligen bygger på Pistvakt eller nåt. Norrland har ungefär en miljon invånare och nittio procent bor i kustområdet. Så det finns närmare en halv miljon personer efter den sträckning som nu har byggts. Fortsätter man bygget till Haparanda som kommer i stort sett hela Norrlands befolkning att finnas inom banans sträckning. Dessutom väl avpassade efter snabbtrafik eftersom befolkningscentrumena ligger  på ungefär tiomilsintervaller.

För banans stora poäng är inte resan till och från Stockholm, även om man får förstå att huvudstadens invånvare har svårt att förstå att någon skulle behöva någon annanstans, utan det är om man verkligen vill skapa en region i norra Sverige. Idag så finns det kontakter mellan den närmaste staden i princip men mellan Umeå och Sundsvall, mellan Skellefteå och Ö-vik, mellan Umeå och Luleå så är det svårare att ta sej. Med flygets lätthet är det lättare att knyta nätverk med Stockholm. Men med Botniabanan, och framförallt om även Norrbotniabanan byggs, så blir det lättare att knyta kontakter sinsemellan. Idag är Norrlandsstäderna något av isolerade öar.

Hellre lyss till det språk som brister ...

Det är lustigt hur allt liksom verkar hänga ihop fast det inte alls gör det. Först så ska jag hitta ett vattenpass och mitt favoritvattenpass ser ut så här:

Så här ser alla vattenpass i Laisvall ut. De är nämligen offer för kreativt tänkande. Pappa använde oftast verktyg till annat än de var avsedda till så hans vattenpass fick ofta tjäna som bräckjärn eller hävstänger, vilket de inte var anpassade för. Sedan går jag och skriver en text på Flashback och ibland så häpnar jag över hur kreativt jag använder det svenska språket men på något ställe så blev det ungefär som vattenpasset ovan. I skolan vägrade jag grammatik. Jag avskydde blotta tanken på att man skulle strukturera språket på det där sättet.

Från filmen "Hets"

Så läser jag en artikel av Maciej Zaremba (eller nåt sånt) som skriver en hyllningsartikel till Minervaskolan i Umeå. Jag har vissa reservationer både mot Zaremba och Minervaskolan men artikeln är väl värd att läsa. Minervaskolans rektor Hans Jansson är på många sätt en fantastisk man som vågar gå sin egen väg och Minervaskolan kombinerar väl både det sämsta och det bästa med friskolesystemet. Man håller stenhårt på sin pedagogik och kör verkligen sin egen linje även om det blåser hårt runt öronen - särskilt om det blåser hårt om öronen. Men man behöver aldrig vara orolig att Hans Janson inte ska kunna försörja sej om man säger så.

Min son Viktor gick gymnasiet på Minervaskolan och det var nog ett bra val för hans del. Osökt kommer jag att tänka på hans namne och farfarsfarfar som anlade hemmanet i Laisvall. Han var inte alls oäven på att skriva och hans tre söner var mycket duktiga skribenter fast de hade skral bildning. De gick i något slags fattigskola i Racksund där den mesta av pedagogiken lär ha ägnats åt vedhuggning och andra sysslor för att hålla huset igång. Det var väl något slags internat tror jag. Men som sagt var kunde dessa bröder läsa och räkna på ett sätt som knappast existerar idag. Och då är dagens pedagogik ändå så oerhört utvecklad och avancerad jämfört dåtidens. Hur kan det komma sej att man på så många år ändå inte kan lära barnen någonting idag? Det är en gåta.

Så irrar jag in på en blogg där en språkpolis pedagogisk angriper olika språkliga övergrepp med hjälp av serieteckningar (nåja). Jag rekommenderar bloggen varmt: http://www.syftningsfel.se/ . Jag nämnde i början av texten att allt hänger ihop utan att göra det. Språkpolisen är född i Sri Lanka men är uppfödd i Kramfors. Kastar man om bokstäverna i Kramfors får man Forsmark. Vi tar lite Ceylon-thé på det.

Stegräknarterrorn

På senare tid känns det lite märkligt när man träffar någon kollega från Psykiatrin. De joggar på stället, flackar med blicken och vill avsluta konversationen så fort som mönligt. Och så fort de fått tyst på mej rusar de iväg som vettvillingar. Vi har nämligen stegräknartävling. När det kom på tal så anmälde jag mej dumt nog. Jag går ju jämt tyckte jag så att jag kan nog bidra.

Men se där bedrog jag mej. Jag snittar på 3,5 kilometer per dag så jag drar ner snittet något oerhört för gruppen. De som ligger främst till snittar på en 20-25 kilometer per dag. Det där är typisk idrottspedagogik. Man konstruerar situationer där de som borde motionera drar sej för att delta och de som springer en halvmara om dagen sporras att öka träningsdosen ytterligare.

När jag funderar på hur jag ska göra för att inte dra ner gruppen i träsket så ser jag väggklockan. Jag undrar om jag inte har kommit på en strategi.

Religiösa grubblerier

Det är lite märkligt. Ju mer sekulariserad och avkristnad den svenska allmänheten blir desto mer börjar religionen krångla sej in i våra liv bakvägen. Globaliseringen har med sej märkliga bieffekter. När en stollig pastor i USA bränner en bok så blir det upplopp i Afganistan och en svensk FN-tjänsteman blir halshuggen.

Nu i något nummer av Bamse så utbrister Bamse "milde Muhammed!" vilket fick Flashbackhögern att gå i taket. (Haha! Flahsbackhögern läser Bamse!) Det om inte annat var det slutgiltiga beviset på att den svenska PK-eliten vänder ändalykten i vädret för musslorna. Emellertid är inte Flashbackhögerns särskilt noga med källgranskning för om man bara läste i rutan ovanför så stod det "repris från 1973". 1973 så var det ganska glest mellan muslimerna i Sverige. De enda vi överhuvudtaget såg i det lilla samhälle jag bodde var den aldrig sinande ström av unga nordafrikanska män som var inneboende hos en framgångsrik egenföretagare.

Från Bamse 9/1973

Det hela kom i alla fall till att leda till en diskussion på Serieforum där vi kom in på Kristendom, Islam och Judendom. Och jag skriver följande: "Egentligen så är både Kristendomen och Islam varianter av Judendomen och det är väl därför rivaliteten stundom är så infernaliskt bitter. Att tillbe helt olika gudar är betydligt mindre konfliktfyllt än att tillbe samma gud på olika sätt." Det var kanske djupare än vad jag tänkt det men sedan spinner tankarna vidare. Det är ju också så att inom de olika religionerna så fortsätter splittringen. Sunnimuslimer och Shiamuslimer spränger varandra i luften, Katoliker och Protestanter spränger varandra i luften, min koll på Judendomen är ganska begränsad men jag antar att de också är arga på varandra. Och det är här jag börjar grubbla.

Det är alltså så att man tror att mänskligheten en gång föddes i Afrika och att ett hundratal individer vandrade över den lilla landbryggan vid Sinaiöken och spred sej över Världen. Sedermera föds civilisationerna i flodrikena runt Nilen, Eufrat och Tigris. Här någonstans börjar vi skriva ner våra tankar och här någonstans så formaliseras religionerna.

Förra året kom ett fantastiskt seriealbum - Genesis av Robert Crumb. Minituöst så skildrar han i serieform den första Moseboken. Det är ett enastående verk och extremt intressant. Inte minst är det kul att läsa Crumbs kommentarer och funderingar. Bland annat så är det så att exempelvis syndafloden återkommer i flera andra religiösa skrifter från tiden. Det finns andra intressanta frågor som att man inte säkert kan följa de här historierna om exilen i Egypten och sådant. Jag får för mej att de tidigare delarna av Gamla Testamentet är hoplånade lite varstans ifrån. Om de redovisade händelserna verkligen har hänt så kan de mycket väl ha hänt någon annanstans.

Jag får en bild av att många religioner smälts samman till en som existerar i några hundra år och sedan splittras den upp i flera olika som sprids över hela världen. Wow, liksom.

Elizabeth Taylor

När jag var liten så samlade man på filmisar. Jag minns inte riktigt varför. Men det var rätt sjysst läge för tjejerna bytte gärna bort kanonfina Hossbilder mot mesen Little Joe. Jag hade några bilder på Elizabeth Taylor också. Hon låg lite utanför min intressesfär men jag tror att jag tycket att hon var lite tjusig redan då.

På den tiden så hade vi det lite torftigt - vi hade bara filmstjärnor. Idag finns ju supermegastjärnor som 2pac och 50cents som man inte ens har en aning om vad de antas vara berömda för.

Men den som förkroppsligade den gammaldags diviga filmstjärnan mest av alla var Elizabeth Taylor. Hennes liv var kantat av bråk och skandaler. Gärna tillsammans med busen och maken Richard Burton. En sak som ingick i hennes leverna var att hon alltid var 15 minuter sen. Därför hade hon instruerat att begravningenceremonin skulle inledas 15 minuter efter utsatt tid. Till skillnad från Fritjof Nilsson Piraten så bättrade hon sej inte på slutet.

På kvällstiningsspråk hette detta "Försenad till sin egen begravning". Jag inser att jag aldrig ens tänkt tanken på att man skulle kunna missa sin egen begravning. Det väcker ju en idé om en strategi om hur man kan komma undan.
- "Hörrudu! Var var du på din begravning? Där stod vi med blomkvastar och begravningskaffe!"
-  "Nae, jag kunde inte. Jag hade tvättstugan."

Stolt Morfar

Som de initierade redan hört så har jag blivit Morfar och därtill en särdeles stolt sådan.

Så därför så promenerar jag numer med tre hundar. Det är en stor konst att ta sej runt med två påstridiga Cairneterriers och en hysterisk pudel. Det tar en bra stund sedan man kommit in tills dess man lyckats reda ut alla hundar och alla koppel.

Men som tur är så är det fint väder. Nästan så att det har varit lite vår i luften de senaste dagarna. Jag såg att någon rent utav hade tagit fram lite trädgårdsmöbler så att man kan sola.

Winds of change - Håkan Juholt

Så blev det klart till sist. Man förordar Håkan Juholt som ny partiledare för socialdemokraterna. Han var tydligen den kanditat som fick minst många reservationer från distrikten -  de hade väl glömt bort att han existerade.

Partiets urvalsprocess väcker minnen av gamla Sovjetunionen. Plötsligt dök det upp en ny gubbe med grått hår och buskiga ögonbryn som ingen hade hört talats om tidigare. Helt uppenbart vill man markera att här ska det bli oförnyelse. Och vad kan väl vara tryggare än en pampfet, gråhårig äldre man med ögonbryn som skulle fått de gamla sovjetledarna att gråta av avund.

När efterträdaren till Göran Persson skulle utses så fanns det bara ett enda kriterium som räknades. Det måste vara en kvinna -oklart riktigt varför. Man har fortfarande inte förstått i partiet vad det var som var problem med Mona Sahlin. Och man kommer inte att vilja förstå. Det nya kriteriet är - lika oklart varför - vi måste ha en gubbe. Tomas Östros gick bort på grund av att han är så mager och färglös. Mikael Damberg kändes för syntetisk. Det var som om man korsat Palme och Ingvar Karlsson och kört det hela genom ett boxer-Robertfilter.

Folkbladet
Expressen
Aftonbladet

Lasse Eriksson

Min syster brukade ofta släpa hem underliga figurer - eller rättare sagt hon vaktade inte sin tunga utan sa åt folk att de kunde komma och hälsa på. Värsta gången var när hon sa åt en dansk som hon träffade i London att han gärna kunde hälsa på i Älvsbyn. En dag dök det upp en okänd figur som visade sej vara hans kompis - "Preben kunde inte komma så jag kom istället". Han åt som en häst och vi höll aldrig på att bli av med honom. Syrran flydde fältet ganska snart och pappa visste ingen råd vad vi skulle göra av honom. Jag tror att det slutade med att vi drog iväg honom på en fjällvandring till Kramafjället under värsta myggperioden och därefter dröp han av.

En gång var syrran på dans i Älvsbyn. Dansrestaurangen i Älvsbyn hette Sparta vilket väl ger en fingervisning om lyxnivån. Men det här var nog på Forum som var den alternativa dansscenen i Älvsbyn. I alla fall så hittade hon två vilsekomna själar när hon gick hem. Det var vinter, de var dansklädda och deras chaufför hade försvunnit. Om han fått vittring på nåt eller så. Min generösa syster tvekade aldrig att ta stackarna under sittt skydd och tog hem dem. Hursomhelst så var sådana här figurer sällan speciellt intressanta men de här två var riktigt roliga. På morgonen efter så spelade jag in några filmsnuttar när de fånade sej framför kameran. Jag gillade att filma men det brukade aldrig vara någon som ville agera. Men de här två lirarna älskade kameran. Speciellt den ena. När vi långt senare satt och såg på gamla superåttafilmer så säjer mina systrar "Men det är ju Lasse Eriksson" och vi lyckades långsamt erinra oss när det spelades in. Själv kände jag då bara till honom som storebror till Anders Eriksson men kort därefter så blev Lasse Eriksson så kallad kändis.

Jag har ofta tänkt att jag skulle leta reda på snutten och skicka den till honom men nu ser jag att han avlidit. På scenen. Allt för tidigt förstås men det måste ju trots allt ha varit en man som fick hålla på med det han ville hålla på med.

Aftonbladet , Expressen

Big Brother

Jag hör till den glesa skara som aldrig sett Big Brother. Jag avskyr dessa eländiga dokusåpor som försöker slå mynt av ungdomars bristande insikt. Man erbjuder en möjlighet att bli kändis till ungdomar som saknar begåvning för att göra något som man kan bli känd för. Igårkväll så debatterades Big Brother i debatt - ett roligt program som ibland ställer till det för blodtrycket.

Allt dåligt som sägs om Big Brother håller jag naturligtvis med om. Men det var en kvinna där som hette Linda Thelenius, som tydligen var med första säsongen,. som varnade för konsekvensera att delta i något sådant - än idag tyckte hon att hon blev konstigt bemött. Men jag kunde inte låta bli att tänka att det kunde bero på något annat ...

När man är en glad pensionär

Det är väldigt olika vilken reklam som talar till en och inte. Det som gör mej allra mest arg är pensionfondsreklamen. Om de satans krämarna använde pengarna till annat än reklam och egna bonusar kanske vi skulle få några pengar kvar till pensionen men om man tittar i det röda kuvertet så lär man få ägna sin pension åt att samla burkar. Så jag blev lite förvånad över det sug jag kände från SPP:s senaste reklam. Först inleder man med en gubbe som ägnar sej åt modelljärnväg - och det skulle jag gärna ägna min ålderdom åt. Problemet är bara det att en månadsinkomst lär räcka till ungefär ett lok. Jag var och tittade hos modelljärnvägshandlaren här om månaden. Han hade rätt bra utbud med många fina lok. De flesta jag var intresserad av låg runt tiotusen. Och så hittade jag en rälsbuss, precis sådan som jag åkte till Kåbdalis i när jag var liten, i skala Z. När jag ystert frågade om priset på den så svarade han bara "behöver du fråga så har du inte råd".

Men nästa del i reklamen är nästan ännu mer sug i. Till tonerna av något Jan Lindbladspektakel så åker ett par rullbräda nakna i en park. Man ser inte var det är men någonstans associerar man med Central Park. Det är lite så att det nästan är en sådan där sak som finns på ens Bucket List att åka rullbräda naken i Central Park.

Först så inser man, med tanke på det röda kuvertet, att man isåfall får nöja sej med Döbelns park som är ganska osexig. Och apropå osexig - hur fräscht är det med nakna sjuttioåringar som åker rullbräda i parker?

Röda ballonger

Utvecklingen i arabvärlden får en att tänka på många saker. En sak som naturligtvis ligger i bakhuvudet är oljan. Västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet har haft en ganska tveksam inverkan på demokratiutvecklingen i regionen och många gånger verkar det vara så att dåliga beslut har många gånger berott på att man velat säkra tillgången på olja. Men det är ju också svårt att förstå varför vi tillåter oss att vara så beroende av olja. Umeå Energi eldar fortfarande med olja trots tillgången på alternativ.

Häromdagen så åt jag en banan. Men det gick så fort att jag hann aldrig känna smaken men eftersmaken var så angenäm att jag åt en till. Så ska man ju inte göra som en balanserad och mogen man. Efter ett tag så inser jag varför. Tydligen så är det så att matsmältningsapparaten förändras och sådant man kunde göra som ung går inte längre för sej. Man förstår varifrån uttrycket "pruttgubbe" kommer ifrån.

Då inser jag att jag är något på spåren. En människa producerar ungefär 2 liter tarmluft per dygn. Det är prima naturgas av bästa märke. Det handlar alltså om tiotals miljoner kubikmeter naturgas som varje dygn går rakt upp i atmosfären och bidrar till växthuseffekten. Det hela går ju också att öka på genom viss kosthållinging. Ni som gjort lumpen minns ju att det var livat på luckan på torsdagskvällarna.

Det borde väl gå att samla upp i ballonger på något vis? Då borde det ju också synas vilka som bidrar till samhället. Samtidigt så går jag och när en annan fundering. Tittar man på naturen så är det ofta hanarna som prålar med fjäderdräkter, har stora hornkronor och är färggranna för att tjusa honorna. Männen är också de i människovärlden som först pyntat sej med smink, färggranna strumpor, smycken och färggranna fjädrar. Till och med vikingarna lär ha varit förtjusta i glansiga och färggranna tyger. Men på något sätt har kvinnorna alltid lyckats överta alla de här sakerna.

Men här samlas de två tankarna till en. Tänk vad vissa män kan pråla med sin duktighet om vi samlar tarmluften (vi måste komma på ett sexigare namn) i röda ballonger.

Öh, det är alltså sånt jag går och funderar på.

Den enda lösningen - mer av samma

Ibland förvånas man över att man så ofta verkar vilja lösa problem med gamla lösningar som man tidigare har misslyckats med. Ta som de här pösiga diktatorerna i nordafrika som försöker stävja demonstrationerna med polis, militär och pösiga tal i TV. Har det funkat förut borde det väl funka nu? Eller ta republikanerna i USA: Eftersom det är så många dödsskjutningar i skolorna vill de beväpna barnen så att de ska kunna försvara sej.

Eller ta den svenska järnvägen. Efter monumentalmisslyckandet med trafiken så vill man avreglera mer. Fler poliser leder till sämre brottsuppklarning. Den svenska skolan ska botas med mer av det som har lett fram till dagens situation.

E24 har en artikel som snuddar vi ämnet. Man tar upp Nokias plötsliga störtdykande och Socialdemokraternas haveri. Någon har skrivit en bok som heter "How the mighty fall" där man beskriver hur jättar verka kollapsa under sin egen tyngd där alltfler inom organisationen inser att något är allvarligt fel men förnekelsen är så stor så ingen vågar säga något.

Och det är lite av den tystnaden som skrämmer mej. Från alla håll så hör man ett tyst mummel om att saker inte är bra. Men den som gnäller får gå, den mellanchef som påpekar brister får en fallucka under sej. Den som talar med media är körd.

Melodifestivalen

I lördags så skulle jag ha lite lördagsmys, tänkte jag. Jag var på godishuset och införskaffade lite godis, pistagenötter och chips. Men jag hade glömt hur hardcore min hustru är.

Hon har alltså riggat upp datorer, netbookar, mobiltelefoner och en vanlig gammaldags telefon. Sedan satt hon och chattade, ringde och skypade hela programmet genom.

Tydligen kan tyskarna numer se den svenska melodifestivalen så de var lyriska. Mer egendomligt var att mina travkamrater var bland de värsta chattarna. Tydligen hann de få ihop flera hundra inlägg.

På något vis så övergick melodifestivalen till en gay-gala utan synliga skarvar. Det verkade vara ungefär samma människor där som på festivalen. Fast Mona Sahlin och Liza Marklund var där och solade sej i politiskt korrekt glans. Men annars var det mest bögar. Jag försökte mej på att parafrasera den gamla TV-reklamen och bjöd hustrun chips och sade "Var e flatorna?" men hustrun var upptagen med att utreda efter festivalen.

Själv var jag rätt nöjd. Låtarna var mer av samma som förut förstås. Men koreografin är bättre än någonsin. Kommer ni ihåg när Herreys gjorde sensation med sitt ändå rätt spartanska nummer? Det har runnit mykcet vatten under broarna sedan dess. Jag fattade lite tycke för Sebastians återhållsamma bidrag och försökte rösta på det men jag kom aldrig fram. Det är riggat alltihop!