tisdag 22 februari 2011

Melodifestivalen

I lördags så skulle jag ha lite lördagsmys, tänkte jag. Jag var på godishuset och införskaffade lite godis, pistagenötter och chips. Men jag hade glömt hur hardcore min hustru är.

Hon har alltså riggat upp datorer, netbookar, mobiltelefoner och en vanlig gammaldags telefon. Sedan satt hon och chattade, ringde och skypade hela programmet genom.


Tydligen kan tyskarna numer se den svenska melodifestivalen så de var lyriska. Mer egendomligt var att mina travkamrater var bland de värsta chattarna. Tydligen hann de få ihop flera hundra inlägg.

På något vis så övergick melodifestivalen till en gay-gala utan synliga skarvar. Det verkade vara ungefär samma människor där som på festivalen. Fast Mona Sahlin och Liza Marklund var där och solade sej i politiskt korrekt glans. Men annars var det mest bögar. Jag försökte mej på att parafrasera den gamla TV-reklamen och bjöd hustrun chips och sade "Var e flatorna?" men hustrun var upptagen med att utreda efter festivalen.

Själv var jag rätt nöjd. Låtarna var mer av samma som förut förstås. Men koreografin är bättre än någonsin. Kommer ni ihåg när Herreys gjorde sensation med sitt ändå rätt spartanska nummer? Det har runnit mykcet vatten under broarna sedan dess. Jag fattade lite tycke för Sebastians återhållsamma bidrag och försökte rösta på det men jag kom aldrig fram. Det är riggat alltihop!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar