Den enda lösningen - mer av samma

Ibland förvånas man över att man så ofta verkar vilja lösa problem med gamla lösningar som man tidigare har misslyckats med. Ta som de här pösiga diktatorerna i nordafrika som försöker stävja demonstrationerna med polis, militär och pösiga tal i TV. Har det funkat förut borde det väl funka nu? Eller ta republikanerna i USA: Eftersom det är så många dödsskjutningar i skolorna vill de beväpna barnen så att de ska kunna försvara sej.

Eller ta den svenska järnvägen. Efter monumentalmisslyckandet med trafiken så vill man avreglera mer. Fler poliser leder till sämre brottsuppklarning. Den svenska skolan ska botas med mer av det som har lett fram till dagens situation.

E24 har en artikel som snuddar vi ämnet. Man tar upp Nokias plötsliga störtdykande och Socialdemokraternas haveri. Någon har skrivit en bok som heter "How the mighty fall" där man beskriver hur jättar verka kollapsa under sin egen tyngd där alltfler inom organisationen inser att något är allvarligt fel men förnekelsen är så stor så ingen vågar säga något.

Och det är lite av den tystnaden som skrämmer mej. Från alla håll så hör man ett tyst mummel om att saker inte är bra. Men den som gnäller får gå, den mellanchef som påpekar brister får en fallucka under sej. Den som talar med media är körd.