Hellre lyss till det språk som brister ...

Det är lustigt hur allt liksom verkar hänga ihop fast det inte alls gör det. Först så ska jag hitta ett vattenpass och mitt favoritvattenpass ser ut så här:

Så här ser alla vattenpass i Laisvall ut. De är nämligen offer för kreativt tänkande. Pappa använde oftast verktyg till annat än de var avsedda till så hans vattenpass fick ofta tjäna som bräckjärn eller hävstänger, vilket de inte var anpassade för. Sedan går jag och skriver en text på Flashback och ibland så häpnar jag över hur kreativt jag använder det svenska språket men på något ställe så blev det ungefär som vattenpasset ovan. I skolan vägrade jag grammatik. Jag avskydde blotta tanken på att man skulle strukturera språket på det där sättet.

Från filmen "Hets"

Så läser jag en artikel av Maciej Zaremba (eller nåt sånt) som skriver en hyllningsartikel till Minervaskolan i Umeå. Jag har vissa reservationer både mot Zaremba och Minervaskolan men artikeln är väl värd att läsa. Minervaskolans rektor Hans Jansson är på många sätt en fantastisk man som vågar gå sin egen väg och Minervaskolan kombinerar väl både det sämsta och det bästa med friskolesystemet. Man håller stenhårt på sin pedagogik och kör verkligen sin egen linje även om det blåser hårt runt öronen - särskilt om det blåser hårt om öronen. Men man behöver aldrig vara orolig att Hans Janson inte ska kunna försörja sej om man säger så.

Min son Viktor gick gymnasiet på Minervaskolan och det var nog ett bra val för hans del. Osökt kommer jag att tänka på hans namne och farfarsfarfar som anlade hemmanet i Laisvall. Han var inte alls oäven på att skriva och hans tre söner var mycket duktiga skribenter fast de hade skral bildning. De gick i något slags fattigskola i Racksund där den mesta av pedagogiken lär ha ägnats åt vedhuggning och andra sysslor för att hålla huset igång. Det var väl något slags internat tror jag. Men som sagt var kunde dessa bröder läsa och räkna på ett sätt som knappast existerar idag. Och då är dagens pedagogik ändå så oerhört utvecklad och avancerad jämfört dåtidens. Hur kan det komma sej att man på så många år ändå inte kan lära barnen någonting idag? Det är en gåta.

Så irrar jag in på en blogg där en språkpolis pedagogisk angriper olika språkliga övergrepp med hjälp av serieteckningar (nåja). Jag rekommenderar bloggen varmt: http://www.syftningsfel.se/ . Jag nämnde i början av texten att allt hänger ihop utan att göra det. Språkpolisen är född i Sri Lanka men är uppfödd i Kramfors. Kastar man om bokstäverna i Kramfors får man Forsmark. Vi tar lite Ceylon-thé på det.