Vargen

Nu har jag försökt diskutera vargfrågan på några ställen på nätet och kan konstatera att frågan inte öht går att diskutera. Vargmotståndarna är hysteriska, vägrar att ta in några motargument och beter sej som psykopater - och vargvännerna är ännu värre. Det svåra är att man antas tillhöra den andra lägret om man inte kompromisslöst bekänner sej till det första.

Jag är inne på en blogg och säger att man inte kan diskutera vargfrågan exklusivt utan man måste ta in alla rovdjur och tillgången på bytesdjur. Svaret blir att "Jaha, det är till att vara jägare". Det är inte en fråga  utan ett påstående. Dessutom ratar bloggaren mina svar då eftersom han då har "konstaterat" att jag är jägare (vilket jag inte är) och därmed irrelevant. Men man måste nog ta in jägarna i ekvationen också.

Själv är jag inte det minsta rädd för varg - för det finns inga. Det finns inte ett vargrevir i norra norrland. Alla reviren ligger i mellansverige - hos oss springer de bara genom. Däremot är jag lite rädd för björn för de går bakom stugknuten. Bara i Norrbottens län finns det 900 djur vilket känns lite mycket. Personligen så tror jag att vill man ha en större vargstam kanske man måste dra ner på björnstammen. Det är den fundering jag har och den går inte att diskutera.

Men naturligtvis är det i egen sak jag talar eftersom jag är entusiastisk älgätare. De sorgliga vakumpackade köttbitar av hormon- och antibiotika-späckade stackare som föds upp i Auswitschliknande anläggningar är liksom inte lika goda. Sist fick jag inte tag i någon älg och frysen gapar allt tommare.

Vilket leder till ett av internetargumenten. "Varför kan inte jägarna köpa sitt älgkött på ICA som alla andra?", jag trodde att det var ett stycke elegant ironi. Men det var nog så att vederbörande inte har en aning om var köttet på ICA kommer ifrån.