Lasse Eriksson

Min syster brukade ofta släpa hem underliga figurer - eller rättare sagt hon vaktade inte sin tunga utan sa åt folk att de kunde komma och hälsa på. Värsta gången var när hon sa åt en dansk som hon träffade i London att han gärna kunde hälsa på i Älvsbyn. En dag dök det upp en okänd figur som visade sej vara hans kompis - "Preben kunde inte komma så jag kom istället". Han åt som en häst och vi höll aldrig på att bli av med honom. Syrran flydde fältet ganska snart och pappa visste ingen råd vad vi skulle göra av honom. Jag tror att det slutade med att vi drog iväg honom på en fjällvandring till Kramafjället under värsta myggperioden och därefter dröp han av.

En gång var syrran på dans i Älvsbyn. Dansrestaurangen i Älvsbyn hette Sparta vilket väl ger en fingervisning om lyxnivån. Men det här var nog på Forum som var den alternativa dansscenen i Älvsbyn. I alla fall så hittade hon två vilsekomna själar när hon gick hem. Det var vinter, de var dansklädda och deras chaufför hade försvunnit. Om han fått vittring på nåt eller så. Min generösa syster tvekade aldrig att ta stackarna under sittt skydd och tog hem dem. Hursomhelst så var sådana här figurer sällan speciellt intressanta men de här två var riktigt roliga. På morgonen efter så spelade jag in några filmsnuttar när de fånade sej framför kameran. Jag gillade att filma men det brukade aldrig vara någon som ville agera. Men de här två lirarna älskade kameran. Speciellt den ena. När vi långt senare satt och såg på gamla superåttafilmer så säjer mina systrar "Men det är ju Lasse Eriksson" och vi lyckades långsamt erinra oss när det spelades in. Själv kände jag då bara till honom som storebror till Anders Eriksson men kort därefter så blev Lasse Eriksson så kallad kändis.

Jag har ofta tänkt att jag skulle leta reda på snutten och skicka den till honom men nu ser jag att han avlidit. På scenen. Allt för tidigt förstås men det måste ju trots allt ha varit en man som fick hålla på med det han ville hålla på med.

Aftonbladet , Expressen