Botniabanan är en bra idé

Nu mullrar det vilt i Stockholmspressen. Botniabanan har inte blivit en omedelbar succé och man tävlar i att håna bygget. DN har ju tagit på sej att vara en megafon för norrlandshatet i huvudstaden och nu kommer Aftonbladets kolumnist Staffan Heimerson med ett angrepp "Den tog elva år att bygga och invigdes av kungen för snart ett år sedan. Prislappen för spåret genom ödebygderna var ungefär den samma som för den revolutionerande Öresundsbron."  Heimerson är en journalist av den gamla kvällstidningsskolan som vet att faktakontroll kan förstöra en bra artikel. Nu skiljer det rätt många år så penningvärdet har förändrats och Öresundsbron var dyrare i reda pengar. Dessutom så är det få projekt som varit så ifrågasatta som Öresundsbron.

Sedan har man något slags luddiga begrepp om Norrland i Stockholm som förmodligen bygger på Pistvakt eller nåt. Norrland har ungefär en miljon invånare och nittio procent bor i kustområdet. Så det finns närmare en halv miljon personer efter den sträckning som nu har byggts. Fortsätter man bygget till Haparanda som kommer i stort sett hela Norrlands befolkning att finnas inom banans sträckning. Dessutom väl avpassade efter snabbtrafik eftersom befolkningscentrumena ligger  på ungefär tiomilsintervaller.

För banans stora poäng är inte resan till och från Stockholm, även om man får förstå att huvudstadens invånvare har svårt att förstå att någon skulle behöva någon annanstans, utan det är om man verkligen vill skapa en region i norra Sverige. Idag så finns det kontakter mellan den närmaste staden i princip men mellan Umeå och Sundsvall, mellan Skellefteå och Ö-vik, mellan Umeå och Luleå så är det svårare att ta sej. Med flygets lätthet är det lättare att knyta nätverk med Stockholm. Men med Botniabanan, och framförallt om även Norrbotniabanan byggs, så blir det lättare att knyta kontakter sinsemellan. Idag är Norrlandsstäderna något av isolerade öar.