Gräsänkling

Jag vinkade av hustrun på flyget igår. Hon frågade i sista sekunden "Vad har du tänkt göra?". Jag hade inte riktigt tänkt på saken så jag svarade "Det blir väl en Steven Seagal-festival som vanligt". Men jag har inte riktigt hämtat mej efter den förra. När man sträck-ser Steven Seagals hela produktion i kronologisk ordning så blir upplevelsen av fallande skala så plågsamt uppenbar. Man kan fråga sej hur det är möjligt att hela tiden komma lägre men faktum är att "Under belägring" och "Nico" faktiskt var rätt hyggliga filmer. Men några av de senare kan vara direkt smärtsamma. I en så hade de styrt upp honom i en gigantisk fotsid svart överrock för att dölja hans fetma vilket gav rakt motsatt effekt.

Så jag gav mej på jakt. Jag bläddrade i rea-backarna på El-giganten och Coop Forum utan att hitta något inspirerande. Så det hela slutade med att jag fick hyra en film. "Terminator Salvation" blev valet. Sedan tänkte jag att jag skulle köpa något trevligt. Chips och jordnötter går bort numer, vet inte om det är gallan eller vad det är. Jag skulle behöva en 25-grams påse av chips eftersom det är ungefär vad jag tål och dessutom är vad chipsproducenterna påstår är en normalportion, vilket leder till det intressanta konstaterandet att en chipspåse numer är avsedd för 40 personer. Morotsstavs-party alltså. Jag har fångats av den där reklamen med Captain Morgan-rom, "Goes great with Cola". Lite mörk rom skulle inte vara så dumt. Men ståendes framför romflaskorna kunde jag inte förmå mej att köpa en flaska med en sådan etikett så det blev någon annan Jamaicansk mörk rom.


Den rommen gick inte väl till Cola kan jag säga. Så det fick bli en öl istället. Men jag blev så mätt efter en öl så det fick bli Thé resten av kvällen. Man är helt tydligt inte 20 längre.

Terminator Salvation var väl sådär. Det var mycket skjutande och pangande. Men någonstans så har allt redan gjorts och dessutom gjorts mycket bättre.