Ett av mitt livs pinsammaste ögonblick

Platsen var Älvsbyn. Jag var i tonåren. Vi skulle ta hand om en hund åt en bekant för en vecka eller så. Hundpromenader var liksom min uppgift i hushållet och jag hade fri tillgång till serietidningar i utbyte. Jag mins inte riktigt vad det kan ha varit för ras. Hunden var stor, sträv och i det närmaste helt okontrollerbar. Enklast är att beskriva hunden som en strävhårig tsunami. Det borde ha varit en strävhårig Vorsteh men min minnesbild stämmer inte med hur dom ser ut. Men det kanske fanns någon inblandning av något annat. Själva Fenrisulven kanske.


Just vid denna tid hade jag fått ett par lappskor. Det var någon Labba som var mästerlig på att göra lappskor och dessa var helt fantastiska. Lätta, smidiga och varma. Jag älskade dem.

Så en vacker vinterdag så spatserar jag iväg med hunden, som hette Ricky. Jag sökte mej ner mot stadskärnan i Älvsbyn för att passa på att köpa en serietidning. Vid denna tid så köpte man serietidningar via en lucka på en kiosk. Det fanns två bra kiosker i Älvsbyn vid denna tid och båda låg vid Storgatan. Den jag skulle besöka nu låg i samma hus som OK. Lappskorna gav egentligen inte något riktigt bra fäste för att hantera Ricky men han var så enastående yrsig så han var på väg i minst åtta riktningar varje sekund så det blev liksom en balans. Allt gick jättefint tills när jag släppte på uppmärksamheten för ett ögonblick när jag skulle titta på vilka nya tidningar som kommit. Plötsligt satsar Ricky allt i en och samma riktning. Plösligt finner jag mej liksom åkandes vattenskidor på lappskorna. När jag rundar hörnet så vräks jag omkull.



Jag tror förstås att han fått vittring på en löptik och det kan nog stämma på ett sätt. Bakom hörnet på huset så står en telefonkiosk. Ricky satsar järnet mot telefonkiosken där en kvinna står och pratar i telefonkiosken. Det låter otroligt men min minnesbild är tydlig. Detta var under de korta kjolarnas tid och Ricky trycker upp sin gigantiska nos upp under hennes kjol med sådan kraft att hennes fötter lättar från marken!


Det märkligaste är att kvinnan inte ger minsta tecken från sej att hon ens märkt vad som hänt. Hon pratar helt oberörd på i telefonen. Jag lyckas genom att ta tag i något slags jordkabel på väggen dra bort Ricky därifrån. Jag lyckas ta mej vidare runt hörnet till en stolpe där jag snor runt Rickys koppel och står och håller honom stadigt. Jag ser inte telefonkiosken därifrån jag står men några minuter senare så ser jag henne långt bort gå nerför Storgatan utan att ens slänga en blick åt vårt håll. Det hade känts bättre om hon skällt ut mej så att jag hade fått be om ursäkt.

Jag berättade senare för mina kamrater om incidenten. De hade fått en gedigen sexualundervisning genom porrtidningar och föreslog entusiastiskt att "Hon kanske gillade det?". Inte ens som tonårig gosse kunde jag tro på den förklaringen.