Den tunna bruna linjen

Det har varit en del skitsnack i veckan. Moderaternas pressekreterare fann att någon hade uträttat sitt tarv i trappuppgången. Det bekräftar ju bara vad jag länge haft på känn. Stockholmare är banne mej inte rumsrena. Åker de hiss, passerar en mörk port, går i ett parkeringshus eller var som helst så flärpar de bara fram snorren och släpper en skvätt. Som hanhundar ungefär. Och nu har de tydligen börjat med kabelläggning i trappuppgångar.

Det som då händer är att han ringer städbolaget och begär extrastädning. Inte så konstigt. Till och med i Stockholm måste det vara osnyggt med faeces i trappuppgången. Men det som blir lite tokigt är att han blir överraskad över att det gick så fort att få saken åtgärdad så han uppdaterar glatt sin facebookstatus med "Någon idiot hade inatt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det."



Det är lite roligt när folk liksom blir parodier på sej själva. Någonstans mellan raderna anar man ett lätt förakt för folk som inte haft förstånd att födas av rika föräldrar i ett rikt land.

Men det märkliga är att det är oklart på vad sätt det har med "arbetslinjen"-politiken att göra. Människan har ju redan ett jobb. Att hon jobbar extra på helgen när det behövs har ju ingenting med politiken att göra.

Antagligen kommer just den politiken att bli en ödesfråga i valet. Av någon anledning så har alliansen fått för sej att den stora orsaken till de höga sjukskrivningstalen är att folk är lata och fuskar. Man dömer den andres hund efter lopporna i den egna pälsen. Och därför handlar mycket av politiken om olika former av piskor. Folk ska utförsäkras, tvingas söka jobb som de inte borde ta och så vidare. Jag är ganska säker på att det kommer att straffa sej för regeringen på samma sätt som det straffat sej för folk som haft fräckheten att bli sjuka.