Barnen på Frostmofjället

En sak som jag konstant lovar mej själv är att aldrig mathandla den 27. Men ödet spelar mej eviga spratt så jag infinner mej varje 27, helst på Coop Forum. Nu när barnen har flyttat hemifrån så behöver vi just aldrig handla någonting. Men igår så ekade det plötsligt tom i kylskåpet. Nu var vädret sådant att jag tvekade när hustrun ville fara och handla. Men hustrun är av den sorten att det finns inget dåligt väder, det finns bara fega bilister som inte vågar ta sats genom snödrivorna.

Efter en stunds slirande, mestadels sidlänges, kom vi fram till Willys parkering. Det stod bara några få bilar bland snödrivorna. Inne på affären så ekade det tomt. Det var bara några spridda kunder. Några ryssar, som väl inte bekymrar sej för lite snö, och ungdomar som inte klarar av att planera sin mathandling, och så vi då. Vi plockade på lite förstrött och lyckades fylla vagnen fast vi just inte skulle ha någonting.

När vi kom ut på parkering så pulsade hustrun raskt iväg för att försöka sopa fram bilen och lämnade mej med vagnen. Kundvagnar går inte bra i djupsnö. Jag fick dra spektaklet bakom mej. För mitt inre kom det en bild från "Barnen på Frostmofjällen" som jag såg i skolan. Där kämpade och kämpade jag och snön vräkte ner.


När jag så småningom lyckats packa in varorna så körde hustrun hem. Då kom det för mitt inre bilder från nåt program på Discovery som heter nåt i stil med "Ice Truckers" där de kör med lastbilar på tunna isar. Men idag är det lungt och fint.