Det är dags att skicka puckon till EU

Nu är det åter dags för EU-val. Situationen är lite besvärande för de etablerade partierna ty deras taktik när det gäller EU är att prata om det så lite som möjligt så att ingen ska märka att vi är med. Om EU någon gång nämns så är det för att förklara att orsaken till allt dåligt som händer oss beror på att vi inte lägger oss tillräckligt platt för EU. Men nu är det dags igen för EU-val. De etablerade partierna passar på att rensa ut gammalt skräp. Politiker som inget duger till skickar man till EU där de inte kan ställa till någon skada. Eller åtminstone så märker ingen vilken skada dom ställer till eftersom allting är så tillkrånglat och obegripligt så att ingen normal människa ska kunna sätta sej in i vad dom har för sej. Problemet är väl bara att inte heller de ivägskickade politikerna begriper någonting heller. Men dom får i alla fall en god pension.


(Om ni undrar vad det är för plagg jag har på mej så är det en Pucko-hood.)

Men de nya partierna är inte så mycket bättre. Piratpartiet hoppas på en plats. När det gäller frågor som Utvigdningen, gemensam militär styrka, prostitution, trafficking, narkotika, ekonomisk politik och arbetsfrågor är deras linje "det får bli som det blir". Det är just det man är rädd för.

Torsk på torsk

Frun var förbi och tvärhandlade på Maxi (hur man tvärhandlar på Maxi övergår mitt förstånd). Jag beställde ett torskblock. Men hon hittade färsk torskfilé. Det är liksom en helt annan sak. Bara doften när man halar fram filén.


Jag stod länge och luktade på min torsk. Hade någon sagt till mej när jag var tonåring att jag en dag skulle stå och sniffa torsk hade jag tvivlat på dennes förståndsgåvor.

Serietecknarens vardag

Nu är det väl nästan lite skryt att kalla mej serietecknare idag. Man är väl mer som en has-been. Det är som en Wannabee fast på andra sidan. Hursomhelst så kan det vara ganska tufft. Har ni en aning om hur varmt det blir om man somnar över ljusbordet?


I alla fall så finns det några fd wannabees som blivit the real thing. Som den fantastiske Kim W Andersson som just kommit ut med ett album. Eller duktiga Loka Kanarp. Vi får en blick i deras glamourfyllda vardag i Stockholm här .

Samtidigt så har Malmö försökt lansera sej som "seriestaden" vilket naturligtvis väcker ont blod i Stockholm. Men Malmöiternas vardag är inte riktigt lika glamorös vilket vi kan se här.

Latte och Shoppingläger för elvaåriga flickor i Täby

Man vill ju uppfostra sina barn så att de ska kunna klara sej i de habitat som de ska leva i. Följaktligen så har Täby kommun beslutat att inrätta ett sommarläger för elvaåriga flickor så att de ska kunna lära sej att shoppa och dricka Latte.

Vad gör Umeå kommun? Hur ska vi kunna konkurrera med sådant? Och Vännäs? Där skulle de behöva skicka en del på Latteläger.

Att spela på trav

Vi har ett travgäng här i grannskapet. Jag är ingen direkt travspelare om man säger så. Men jag gillar stämningen på något sätt. Man får dricka öl och diskutera på ett sätt som man normalt inte får göra som vuxen. Är man på plats på travbanan så är det så läckert med den otroliga förväntansfulla stämningen innan loppen, anspänningen under loppet och sedan när man rituellt river sönder bongen och skriker "jävla Lennartsson" eller något annat adekvat för stunden. Det är jätteroligt.

Hursomhelst så har vi i gänget ett otroligt avancerat system för vem som ska spela vad och när. Så nu blev det plötsligt min tur att spela. Dom andra pojkarna brukar lägga ut texten om banans fuktighet, hästarnas skodon, ryckning av tussar, bakspår och annat esoteriskt. Väl medveten om mina begränsningar i ämnet brukar jag bara humma och hålla med.

Nu är det hursomhelst min tur att spela V64:an idag. Jag fixade spelet lätt som en plätt.


Ibland får jag frågan av kamraterna varför jag aldrig spelar på hästar med högre startnummer än 6. Jag brukar då mumla något om statistik.

19:an - Potatisskalaren

Det har blivit en hel del parodier genom åren för mej. En som återkommit flera gånger är 91:an som jag skildrat på många olika sätt. En del har väl inte varit helt rumsrena. Här är en av dem:

Elisabeth Höglund - Gammelmedia versus Bloggosfären

Återigen bävar bloggosfären på en typ 4.0 på Richterskalan. Journalisten Elisabeth Höglund skriver i en kvällstidningskolumn att många bloggar är ytliga och ointresanta vilket fått bloggosfären att rasa i vanlig ordning. Med illa dolt förakt så talar man om "gammelmedia".


På sätt och vis håller jag med Höglund. De allra populäraste bloggarna har ett innehåll tunnare än luften på Mount Everest och är mest ett sätt för upphovspersonerna att visa upp sej själva, men åtminstone den senare delen av det omdömet skulle man, utan att vara allt för orättvis, kunna fälla om Höglund själv. Hursomhelst så är det ett aktivt val man gör när man söker upp en blogg så man får faktiskt ta ansvar för vad man själv läser. Väljer man att frivilligt läsa Linda Rosing så får man stå sitt kast.

Det är plusgrader - Vi måste grilla!

Tidigare i veckan var det över tjugo grader. Folk gick runt i bikini och shorts. Det är lätt att vi i Umeå blir lite övermodiga när det blir såhär. Vi bestämde oss för att grilla. Men det bar sej inte bättre än att ishavsvindarna hade letat sej till Umeå. Enligt rådande könsmaktsordning så är det undertecknad som ska vända på köttbitarna. Det är oftast ett privilegium. Men inte i fredags.

Där stod jag och huttrade som en Kungspingvin på Antarktis. Jag brukar håna de enfaldiga nötter som sitter och försöker dricka öl på Umeås uteserveringar. Många öl ska inte serveras under 8 grader och då kan det väl knappast vara optimalt att sitta och försöka dricka det vid denna temperatur. Men i fredags var jag redo att förlåta dem. När det gäller svenskar och deras önskan att få avnjuta den så kommer jag och tänka på något ur Fänrik Ståls sägner som gick i stilen "Något ska de väl hedras men mera skrattas åt ändå".

Manligt versus Kvinnligt i bloggosfären

Vi lär oss att gammelmedia och politiker har spelat ut sin roll. Det är bloggosfären som bestämmer. När bloggosfären rasar så darrar makthavarna. Jag är själv tämligen utdaterad och har lite svårt att se att bloggofsfären på något avgörande sätt skiljer sej från en sur gubbe på insändarsidan som gnäller över snöröjningen. Den enda skillnaden är att bloggosfären kan samordna sina attacker mot sina mobbingoffer på ett sätt som insändarsidans sura gubbar inte kan göra.

Men vilka är då dessa nya makthavare. Det är ju liksom bara en ansiktslös massa. Och hur ser genusperspektivet ut? Helt ovetenskapligt så plockade jag ner profilbilderna på tre av de mest tongivande bloggmännen och tre av de mest tongivande bloggkvinnorna. Begrunda resultatet:


Ser ni sambandet? Ser ni tendensen? Männen vänder sej åt höger och kvinnorna vänder sej åt vänster! Det är så intressant när man ser sådana där mönster.

Uppdrag: Marängbottnar.

Igår fick jag ett uppdrag av hustrun: Gör tre marängbottnar! Hon skulle baka på kvällen och tiden räckte inte till för alla moment så det tidskrävande marängbottnandet överlämnade hon åt mej. "Vilken idiot som helst kan klara det" sa hon förklarande.

Med stort allvar grep jag mej an uppdraget. Ganska snart fick jag klart för mej att jag har gjort det här förut. Många gånger till och med. Jag kände igen alla misstag. Det är lite märkligt det här att man som man förväntas klara vad som helst. "Grunden behöver dräneras", "Rören behöver bytas", "Hängrännorna behöver bytas", "kolen i fördelningsdosan behöver bytas" och så ska man bara veta hur man gör. Det där med kolen i fördelningsdosan brukade jag gilla. Det är nånting sexigt med bladmått. Men jag behöver aldrig göra det nuförtiden. Har det försvunnit med den elektroniska insprutningen? Borde jag begripa det för att jag är man? Fast nu var det marängbottnar jag pratade om.


Det är någonting skumt med marängbottnar. När man drar ut smeten så är den så fantastiskt jämn och när man tar ut den färdiga marängen så ser den mest ut som någont man skulle kunna använda som landskap för en modelljärnväg. Hur länge håller maränger? Kan man använda dom som landskap? Jag skulle verkligen vilja bygga upp en modelljärnväg. Jag undrar hur det fungerar med datastyrning av tågen? Det borde ju ha utvecklats oerhört sedan sextiotalet. Fast nu var det ju marängbottnar jag pratade om.

Fast när jag tänker efter så var jag nog färdig med marängbottnarna.

Fy fähund för Hockey!

Det måste vara den hemskaste sport som finns. Och värst av allt är förstås matcherna mot Tjeckien. Ni vet alla läget. Sverige ligger skitbra till. Man behöver bara hålla ut några minuter till. då kommer alltid kallduschen. Det är nån klubba som går av. Det är nån som glömt att knyta skridskorna och den kassaskåpsklara vinsten vänds till förlust på en halvminut.


Den här gången var allt precis som vanligt. Sverige ledde med 2-0. Man hade plötsligt 5 svenska spelare mot 3 Tjeckiska. Det var bara att slå in den. Kassaskåpsklart! Men så på nåt konstigt märkligt vis så lyckas Huselius fippla med pucken ungefär som när man försöker fånga en tvål i badkaret. Så hade Tjeckerna gjort mål i numerärt underläge! Nu visste man hur det skulle gå. Lika bra att stänga av TV:n. Men man kan inte låta bli att titta. Okej det gick bra den här gången men det är bara för att lura en att titta nästa gång.

Det var bättre förr

När man nu har uppnått en sådan respektabel ålder och så smått börjar äntra gubbskapet så ser man gärna tillbaka till hur det var förr och jämför med idag. Musiken på radio är hemsk och vad var det för idiot som hittade på att vi skulle ha reklamradio?

Ja, nu ska jag inte gräva ner mej i det utan dagens ämne är dataspel. World of Warcraft har jag aldrig spelat. Warcraft 3 var väl okej. Men ska vi snacka Rock ´n Roll så är det Warcraft II som gäller. Tänk er ... det här var på 486:ans tid. Vi hade utökat minnet till 16 megabyte på datorn och det var ett sjukt häftigt spel. Musiken var ungefär som filmmusik som hakat upp sej på nåt närkligt sätt och det var små fyndigheter överallt i spelet. Sedan skaffade vi en sjukt maffig dator, en Pentium, och så kopplade jag ihop datorerna med en nollmodemkabel. Men det allra häftigaste var urspelet Warcraft. Små knubbiga figurer som gick långsamt, musiken var repetitiv som en mantra ungefär. Med en fantasieggande miljö.


Kommer ni ihåg Quake III? Man hade skippat allt det roliga från Quake II och lånat en massa från Counterstrike. Värdelöst. Quake II däremot var otroligt kul. Ett långt isande skräckfyllt äventyr. Och det allra bästa var att man kunde spela tio minuter om dan. Man sparade där man var och så var det bara att fortsätta nästa. Det invaderade inte ens liv som dagens spel. Men allra finast var Quake. Det var klaustrofobiskt och hemskt.

Eller Prince of Persia. Jag har inte ens prövat de senaste. Trean dödade mitt intresse. Miljön var visserligen fin och inspirerande men det var så trögt att spela att man fick muskelkramp av att försöka manövrera spelet. PoP II var en sådär upplevelse. Fin miljö och en fortsättning på ettan men mindre magisk. Men det allra bästa var förstås det första Prince of Persia. Vi talar nu om en 386:a. Musiken var någon sorts rudimentär melodiskala framförd på datorns interna högtalare. Ljuden var också manipulationer av densamma. Efter något år inköpte jag ett adlib för 650 kronor. Man tyckte att världen öppnade sej när en helt ny klangvärld kom in i dataspelen.

Nu för tiden får man aldrig säga WOW, på sin höjd WoW, det var helt enkelt bättre förr!

Intelligenstest för cyklister

Igår gick jag till stan. Man har gjort om efter ÖK ännu en gång. Man har delat cykelbana och gångbana med en tjock heldragen linje. Finurligt. Lite undanskuffad känner man sej som fotgängare för vi får ungefär 120 centimeters bredd att gå på som vi dessutom får dela med elskåp och andra installationer längs gatan. Men vi har i alla fall en något sånär fredad zon. Trodde jag. Cyklister uppfattar naturligtvis den heldragna linjen som gränsen mellan cyklister som cyklar uppför gatan och de som cyklar nerför gatan.

Mest intressant blev det när man passerade tvärgator. Fotgängardelen hade en gigantisk kant mot själva övergångsstället ungefär högt som ett ordinärt trappsteg. Cykelbanedelen hade en mjuk stigningsdel. Cyklisterna löste det genom att åka ut i det andra körfältet eller som en stackars kvinna som försökte cykla upp mot den höga kanten. Det cykelhjulet blir nog aldrig sej själv igen. Man undrar lite grann hur tankarna går i deras huvuden. Uppfattar de att det är olika fält för fotgängare och cyklister och tänker "men så tokigt att de gjort en jättekant för cyklisterna och en mjuk kant för fotgängarna" eller hur går deras tankar?

Frukt är nyttigt - frukt är onyttigt

Nu har det blossat upp någon sån där ny storm. Någon hävdar att frukt är onyttigt, gör oss feta och diabetes-sjuka.


Det hela är lite lustigt för det är ju trots allt så att frukt kan ju betyda så olika saker. Jag arbetade en gång på ett företag som delade fikarum med ett annat företag. Det andra företaget var ett sånt där IT-företag med unga män som arbetskraft som månade om sina anställda och hade en sådan där fruktkorgstjänst. Det var rätt spännande att se strukturen på fruktätandet. Bananerna gick åt omedelbart. De andra frukterna gick åt så småningom och äpplena låg kvar när fruktmannen kom med nästa korg.

Nu när jag arbetar inom sjukvården ser jag samma mönster. Patienterna får en frukt per dag. Bananerna går åt första dagen och äpplena brukar bli äppelkaka. Överviktiga personer går dessutom som målriktade missiler mot bananerna. Det brukar vara mycket svårt att övertyga om att man nog ska undvika bananer om man har problem med vikten. "Frukt är nyttigt" brukar det heta. Jo, visst är det så men det är samma regler som för allt annat ätande: lagom är bäst och det ska vara variation.

Själv älskar jag bananer men så ser jag ut därefter.

Glöm inte Sixten Jernberg

Det var utedag igår. Vi hade en rätt intressant uppdelning, frun och jag. Hon ägnade sej åt att plantera det som skulle leva i år och jag ägnade mej åt det som dog förra året. När jag så var färdig så upptäckte jag att jag missat en sak. fruns skidor hade blivit kvar stående mot väggen. Kändes lite lätt absurt när folk spran i bikini och shorts runtomkring och jag helt missat att skidorna stod där.


Det är ett par prima skidor. Riktigt trä, inte sånt där plasttjafs som dom har nuförtiden. Det är ett par Sixten-Jernberg-Elit från 1968. Det får en att undra över världens förgänglighet. Å ena sidan borde man kanske uppdatera å andra sidan - vem skulle vårda minnet av Sixten Jernbergs framgångar i skidspåren om inte någon fortfarande åkte på ett par Sixten Jernberg Elit?

Ska det verkligen vara så här?

Så var den dagen gjord. Det femtiotredje levnadsåret är till ända och det femtiofjärde året av vandring i denna jämmerdal påbörjas. Dag inleddes med melodikrysset. Vi var inte riktigt på spåret idag men det löste sej till sist! Det var Brolle som var svårast av nån anledning. Sedan bytte jag till sommardäck. På hustruns inrådan. Jag är skeptisk. Bara för att det är en sommardag kan man inte lite på att snön inte kommer tillbaka. Det har ju snöat i ett halvår, varför skulle det plötsligt sluta nu?

I skymningens nedfallande blir jag lite fundersam. Jag betraktar den plötsligt ett år äldre mannen och nu går det inte längre att förneka det jag haft på känn länge. Huvudet blir mindre och mindre.


Ska det verkligen vara på det här sättet?

Dagens outfit

Det var en märklig dag igår. När jag var ute med pudeln var det snålblåst och knappt plusgrader. När jag ska gå till Willys så är det outhärdligt varmt. Rena högsommarvärmen. Men kallt om huvudet. Jag knallar in på Jula för att handla några småsaker och hittar en svart keps som det står "Jula 30 år" på. Snygg. Ett klädesplagg ska ju vara ett lite statement över vem man är. Därför brukar jag byta mellan "Clas Ohlson","Jula" och "Byggmax".


Så där går jag stolt med min fina keps. När jag kommer hem och ska ta av mej kepsen så är det ett klickande ljud i skärmen. Dom nötterna har satt in en lampa i kepsen! Det blir ju ett sorts pucko-statement av det (Javisstja. Jag skulle ju skriva efter en Pucko-keps.) Det är praktiskt i stugan att alltid ha ljus med sej. Men i stan ser det bara sanslöst ut.

Dödsannonserna

Sedan mina föräldrar dog har jag mycket lite kontakt med de trakter där jag växte upp. Nästan min enda informationskälla är "Familjenytt" i Piteå-tidningen. Det är en lite sakral stund att läsa dödsannonserna. Ett liv av strävan fullföljs av en liten notis. Ibland är det någon jag kände och ibland är det någon jag kände till. När jag så sitter där och läser så är mus-pilen i vägen så jag flyttar den stilla åt höger. Nu bär det dej inte bättre än att jag en stund tidigare ägnat mej åt youtubemissbruk och skruvat upp ljudet ganska ordentligt. När jag då sitter i mitt eget imaginära gravkapells milda dunkel och stillhet så vrålar datorhögtalarna "HOW CAN YOU KNOW SO MUCH?"


Det var tur att musen var förtöjd i en sladd. Det är tydligen så att på högerkanten av Piteåtidningens webbsida finns en reklamruta för Elon och när man för muspekaren över den så skriker den där jingeln ut. Jeezuz. Det var inte långt från att man själv hamnat bland annonserna.

Unni Drougge - Piratdrottningen

För några dagar sedan beslutade sej Unni Drougge för att också bli pirat. Detta genom att lägga ut sin senaste bok gratis på Pirate Bay.


Det blev en omedelbar succé. Läsare - eller kanske rättare sagt lyssnare - hörde av som de aldrig tidigare gjort. När man tänker efter så är det självklart. Den här ungdomskulturen är uppfödd på låghaltig hollywoodunderhållning. När de på det här sättet får komma i kontakt med svensk kvalitetslitteratur är de klart att de måste bli lyriska. Vad är väl de tomma explosionerna i Watchmen och X-men mot Drougges esprit? Man blir rörd när man målar upp en inre bild där nätpiraterna fridfullt lyssnar. De kanske till och med ställt bort Jolt-colan för en kopp kamomill-thé. I pur hänfördhet har de rusat till sin internetbank och givit pengar till hennes PayPal-konto. Det finns trots allt hopp om ungdomen.

Umeåtecknare i Pondus

För er som missat det så är det en hel bilaga i senaste Pondus med Umeå-tecknaren Nicklas Eriksson. Man tycker att han borde sitta och signera på Coop Forum eller nåt men det hela sker i tysthet.

Jag blev lurad

Jag skjutsade ner hustrun på stan igår. Sedan gick jag och shoppade. Kjell%Co och Clas Ohlson. När jag körde hem tänkte jag att jag skulle vara rationell och äta lite snabbmat. Magen hade gärna sett lite Thai-mat men sist fick jag stå en halvtimme i kö. Så jag körde in på Frasses. Det var ganska lång kö och en lång drive-in-kö. Ibland är doften på sådana ställen inte helt inspirerande så jag gick på ett Lax-mål. Man är väl vuxen.

Så då får jag min lapp. Där står jag tillsammans med ett antal andra gubbar som inte heller borde stå där. Egentligen borde vi väl gå på någon vederstygglig diet. En av gubbarna log så lyckligt så han gick nog redan på en.



Men jag fick stå där i 25 minuter och vänta. Faller detta verkligen under definitionen för snabbmat? Jag hade blivit lurad. Jag hade ju hunnit göra riktig mat på den tiden. Infallet med Laxburgaren kom av nåt jag hörde om nyttigt fett. Så jag tänkte på Ying och Yang och tänkte att jag måste balansera det goda fettet. Man behöver den fina balansen i tillvaron. Så småningom fick jag min lilla kasse och kunde åka hem. Laxburgaren var god. Riktigt god. Men jag misstänker att Ying och Yang uppnåddes redan i paneringen.

Det blir varken Umåker eller SPX

Näpp. Det blir varken Umåker eller SPX för undertecknad. Istället så får jag fira helgen i Psykiatrins varma famn.

Kommer ni ihåg Östra Kyrkogatan?

Kommer ni ihåg när man byggde om Östra Kyrkogatan förra gången. Det var en orgie i fartgupp, krångliga svängar och mystiska gropar. Alla farthindarnde åtgärderna i verktygslådan hade alla placerats på en och samma gata. Det rasades på insändarsidorna och till och med jag gjorde en bildinsändare:

Bättre än så här blir det inte

Nu har jag nått min topposition på blogglistorna. Jag låg som 29 på bloggtoppens humorlista och nu ligger jag som nummer 13 på Umeålistan.


Inte illa pinkat för en som skiter i outfits. Men det är bara en chimair. Om någon vecka är jag tillbaka i bottenträsket igen.

Var kommer alla snorungar ifrån

Det var en tuff dag igår. Helt plötsligt fanns dom överallt. Man hann bara manövrera bort den ena så stod nästa framför en. Var man än vände sej fanns det nya illbattingar. Den första råkade jag på under morgonen. Det ringde på dörren. Med en pudel och två ystra cairnar så var det inte det lättaste att ta sej fram. När jag så lyckats tygla vilddjuren stod det en lite flicka och ville sälja majblommor. Cairnarna drog igång igen så jag vrålade bara "Nej"! till den stackars flickan.

När jag sedan gick på Willys var det nästan omöjligt att ta sej fram över parkeringen med alla dessa majblommesäljande barn. Vid det laget var jag tämligen irriterad.

Hursomhelst. En sån där vardag så faller matlagningen på undertecknad. Hustrun sköter gourmetmatlagningen och jag håller mej på jorden. För gårdagen var det torsk. Eller "fisk under frasigt täcke" som det står i kokboken. Fiskblocket är ganska fruset så jag tar fram storkniven för att dela upp blocket i mindre bitar. Då ringer det på dörren igen. Det är en ny liten flicka. Vid det laget hade jag fått lite dåligt samvete för att jag var så brysk mot flickan på morgonen och bestämmer mej för att köpa en sån där idiotisk majblomma.

Men när jag så lyckats stilla hundarna och öppnar springer hon bara iväg. Vad är det för sätt?


Idag blir det en lugn dag. Jag ska inte skriva några provocerande inlägg om piratpartiet. De får finna andra kombattanter att stånga sej mot.

Nätverkstekniker och intelligent design

Varför ser alla nätverkstekniker likadana ut? Är de klonade? Isåfall varför har man valt just denna design? Är den särskilt ändamålsenlig?

Bry dej inte om våren

Jag hade en kamrat en gång .. eller ... jag har ju honom kvar förstås. Vi träffar på varandra och säger att vi måste träffas. Hursomhelst så brukade han gå omkring och hitta på fiktiva kampanjer. En av dem var "Bry dej inte om våren" som gick ut på att när våren inträffade så rev studenterna sönder sina hyresavier och orsakade på så sätt stopp i rören varför SUSB skulle ha en kampanj.

Det där kommer för mej nu när jag går runt. Jag känner mej liksom lite ansvarslös och skulle liksom vilja gör något lite småtokigt. Jag minns att jag en gång satt och såg en VM-match i hockey och drack öl mitt på blanka eftermiddagen. Det var 1977. På något sätt önskar jag att jag skulle kunna göra sådär igen. För några år sedan var jag plötsligt ensam hemma och det var en hockematch. Nu ska jag dricka pilsner och se på hockey tänkte jag. Men jag hade ingen öl hemma utan bara sånt där folköl. Jamen öl som öl tänkte jag. Efter fyra burkar folköl var jag outsägligt mätt och kände inte alls någon avslappnad trevnad.

Ja,ja. Det där var väl den vilda ungdomen kanske. Idag när det är vår så är det istället en kravfylld tid. Det är saker som tinar fram, lökar och plantor, och så är det sommaren som ska planeras. Allt måste planeras minituöst i minsta detalj. Varje ledig dag och varje ledig kväll ska det planeras för att man ska vara ledig två veckor och då ska man inte lyfta ett finger på två veckor och bara slappna av. Jag brukar stå ut i en dag sen har man hittat på nåt nytt.

Det är anvarsfullt att vara vuxen. Men så plötsligt så ställs man inför frågan:


Hur vuxen är jag egentligen?

Internets underliv

När man så scrollar ner i listan på sökord så kommer man in på Internets mörkare delar. Under anonymitetens våta mörka filt kan man penetrera Internet på information av det dunklare slaget.


Söker man efter relevant information söker man väl på "genomsnittslängd penis"? Hursomhelst så har dessa sökt sej till mej via Google. Google dyker upp i olika sammanhang. På den nattliga hundpromenaden möter jag en annan distignerad herre i den övre medelåldern. Vi kommer naturligtvis in på ämnena fildelning, piratpartiet och the Pirate Bay. Vi är båda lite skakade då Swebits lagts på is. Pirate Bays skittracker är inte mycket att bry sej om men Swebits tar lite i hjärtat. Men det lustiga är att han använder exakt samma argument som tonåringar jag diskuterat frågan med tidigare under dagen. "Ska man fälla Pirate Bay ska man fälla Google". Märkligt att folk inte kan räkna ut egna argument. Den här mannen brukar annars inte ha problem med det.

För mej handlar det här ytters om demokrati, lag och rätt. Demokrati är en dubbelriktad gata. Jag har möjlighet att påverka genom demokratiska val men jag har också skyldigheter och ansvar. För mej är en sida på Internet ett publicistiskt verk. Rimligen så är det alltid någon som är ansvarig utgivare. På den här bloggen är det jag som är ansvarig för att det jag skriver följer lagens råmärken och att i den mån jag citerar eller använder populärkulturella bildcitat som exempelvis Asterix-piraten så anser jag att mitt verk har sådan verkshöjd att det är ett eget verk.

Google är en sökmotor som pekar ut var information finns. När Google pekar ut en sida där man kan ladda ner upphovsrättsskyddat material så är det sidan som Google pekar på som är ansvarig. Pirate Bay pekar inte på någon sida utan pekar direkt på den nedladdningsbara filen. Således bör det vara TPB som är den ansvarige utgivaren.

Statestik

Som bekant så är jag statistikmissbrukare. Eller statestik som det heter på modern svenska. Det är ganska märkligt hur folk söker sej hit. Här är topp 6:



Eller vilka browsers man använder:


Där man kan konstatera att Firefox leder. Det har alltid varit så och den plötsliga anstormningen av piratpartister ändrade inte på den situationen. Safaris relativt stora förekomst har förmodligen med att många av de fasta besökarna själva är tecknare och använder Mac. Opera är lite förbryllande. Men det behövs egentligen bara några fasta besökare använder Opera för att det ska förändra rätt mycket.

Eller besöksstatistiken:

Där man kan skönja en hisnande uppgång på slutet men den lär klinga av när piratpartisterna tappat intresset för undertecknad. Men de har i alla fall haft vänligheten att bläddra genom ett par sidor i snitt när de besökt bloggen så kanske någon eller några av dem återkommer.

Bisexualitet i serievärlden

Innan jag börjar tror jag att jag redan i förväg ska be om ursäkt för att jag upptar er tid med det här. För några år sedan hade vi en diskussion med anledning av stora rubriker i tidningarna av typen "Fantomen är bisexuell". På femtiotalet anklagades serierna ofta för att förföra ungdomen in i kriminalitet och homosexualitet. Idag är det väl oftare heteronormativitet som serierna får klä skott för. Tidsenligt och modernt gjorde Fantomenredaktionen ett avsnitt där Fantomen blev kär i en man. Ibland har det glunkats om vilken relation Biffen och Bananen egentligen hade till varandra. Så jag gjorde en lite kommentar till diskussionen där Biffen och Bananen också försöker vara lite up to date:

En sån dag

Denna dagen har varit lite märklig. Jag håller på att installera frugans dator så jag sitter ganska bunden vid min egen. En orgie i slösurfande naturligtvis. Men jag kollade mitt läge på Bloggtoppen. Tydligen nollställer dom varje måndagmorgon så min fina blogg hade haft två läsare. Så jag tittar runt lite grann. Porrflickan Dolly hade haft 1500 intresserade på morgonen. Folk kanske ville dra en Tarzan innan jobbet så de är lugna och fina. Och Kenza vad-hon-nu-heter hade flera tusen läsare. Jag kan liksom inte förstå varför. Det är liksom en fjortonårings tomma pladder, illa skrivet och utan innehåll. Blondinbella skriver ju hyggligt även om innehållet är flortunt. Eller Katarina Zytomierska som är lite rolig att läsa för hon är som en ilsken råtta.


Men vem bryr sej. Hursomhelst så började jag klottra i ett block. Det bidde tre Somaliska pirater. Men när jag skulle sudda bort blyertsstrecken visade det sej att jag använt en tuschpenna som inte tål sudd. Så jag fick trixa till det lite när jag skulle lägga på lite sepiafärg. Den vart som trevlig så jag skrev ett litet tjo-flöjt-inlägg om piratpartiet. Det måste ha blivit länkat nånstans för jag har klättrat på humorbloggtoppen från plats 290 i morse till plats 29. Jag har passerat storheter som Henrik Schyffert. Hah!

Man blir lite nervös när sånt här händer. I värsta fall kan man ha blivit länkad på Flashback som "neger-humor" eller något annat hemskt. Annars verkar de piratpartister som kommenterat var trevliga och välvårdade.

Ljudbok - vad är det?

Min trogna läsare (alla femton vid det här laget) är väl fullt medvetna att jag föredrar gammaldags bokstäver på papper framför en sådan där ljudbok. Jag glömmer bara bort mej och vaknar till efter att en stund varit irriterad på en malande röst som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån. Sedan så finns det fler irritationsmoment. Ska man vara laglig så köper man alltså en bok som då kan bestå av en sex till tio cd-skivor. Då ska man gå omkring med en sådan där bärbar CD-spelare som är stor, bökig och stötkänslig. Man får gå som på nattgammal is så att inte skivan hopppar.


Ska man då rippa skivan för att lägga in boken på en MP3-så är det nåt idiotiskt kopieringsskydd som förhindrar rippningen. Tror dom att någon som verkligen vill rippa den hindras av något sådant? Det enda man kan åstadkomma är att man blir så irriterad på eländet att man väljer att ladda ner böckerna från någon fildelningssajt istället. Kopieringsskyddet fungerar snarare som uppmuntran till fildelning än skyddar upphovsmännens rättigheter.

Minne från Motala

I varje hem finns en sån där låda där man lägger "resten". Det kan vara skruvar som ser ut att höra till något speciellt ställe, stegräknare man aldrig fått att fungera, tuschpennor man tyckt om som inte funkar längre och annat smått och gott.

Sedan finns en del mer oförklarliga saker. Som den där rosa solfjädern i plast där det står "Minne från Motala" och är små bilder på olika sevärdheter i Motala med omgivning. Varför kan man inte slänga den? Är det för att man inte kan minnas när och varför man var i Motala? Namnet "minne från Motala" antyder ju att man borde minnas.


Eller är det hustomtarna som lägger sådana där föremål i ens restlåda och skrattar åt en när man står och grubblar?

Grattis Piratpartiet

Grattis till framgångarna Piratpartiet önskar det Somaliska broderpartiet.

the Pirate bay - är det så fel att de blev fällda?

Det är lite förvånande att folk verkar så överraskade att de blev fällda. Men upplägget är ju så uppenbart gjort för att komma runt lagstiftningen. Folk har saker på sina hårddiskar som de delar ut gratis. Man använder torrenttekniken för att lagens makt inte ska veta exakt vem som delat ut exakt vad till vem. Och för att folk ska hitta vem som har vad så använder man en fildelningssajt som TPB för leta reda på det man vill ha. Alla inser att alltihop är olagligt och den enda som tjänar pengar på det hela är TPB, så i mina ögon så är det rätt personer som blivit fällda.

Sur gubbe med kundvagn

Det känns som en oproportionerligt stor del av min tid ägnas åt att gå runt på Coop Forum med en kundvagn. Riktigt hur många timmar per vecka det egentligen kan vara är svårt att säga men förmodligen så känns det som fler än vad de är. Dessa besök är fyllda av små irritationsmoment som jag gärna vältaligt skildrar för min omgivning. Jag börjar uppfatta små signaler om att vissa tycker sej ha fått ta del av tillräckligt av sådana skildringar. Så nu skriver jag om dem här i stället. Det är väl det man ska ha en blogg till? Jag hittade förresten en annan blogg som också surgubbigt kommenterar omvärlden nämmeligen uppretad.se .

Men nu var det mina egna små irritationsmoment. Det jag retar mej på för dagen är de som blockerar hela gången genom att stå och titta på ena hyllan samtidigt som man håller krampaktigt i kundvagnen och skjuter den hela vägen till hyllan på motstående sida.


Det här är ett systematiskt beteende som jag råkar ut för en tre-fyra gånger vid varje besök på Coop Forum. Vad är meningen egentligen? Det känns som ett revirhävdande men vad slags revir det handlar om har jag inte riktigt greppat än.

Det går dåligt för Saab

Det går dåligt för Saab. Det var bättre förr. På svärdfäktartiden till exempel. Men det fanns förstås vissa problem på den tiden också.

Äh, förresten. Det var inget.

Spelmissbruk

En gång köpte jag en trisslott i min hustrus sällskap. Jag vann 25 kronor. Jag tog en ny lott. Jag vann 50. Jag två nya lotter. Den första var nit men nästa gav en hundring. Det där höll på ett tag tills jag till sist hade gått på den sista niten.
- Vad var det för vits med det där? Frågade hustrun.
- Jag köpte en lott för 25 kronor och hade roligt för flera hundra.
Varpå hon fällde ett synnerligen förklenande omdöme.

Självgoogling

Någon gång per år testar jag med självgoogling. Vanligtvis blir man förskräckt över vilken mängd smörja man skrivit i de mest ovidkommande ämnen. Men ett resultat fångar mitt intresse:

De första skisserna tillkom på bordsdukar och matsedlar(!) på Bacchi Wapen i Stockholm i maj 1943. Företagets direktör, Åke Forsmark, bjöd Erik Bratt och ingenjörerna Björn Törnblom och Erik Hilfing på middag för att ta del av planerna.

Det låter ju rackarns intressant. Men det handlar inte om en tecknad serie utan om aerodynamiska målflygplan. Åke Forsmark var tydligen något slags flygingenjör.

http://www.norrteljetidning.se/nyheter/debatt/id/3968

Folkmusik - finns sånt?

När jag flyttade till Umeå 1978 så var ett av de viktigaste inslagen i kulturlivet, nöjeslivet och gatubilden folkmusikband som hette sådant som "Gnid och drag". Finns dom idag?

Gudrun Schyman - den ospolbara

Jag var inne på politiker som var ospolbara. Gudrun Schyman är nog den ospolbaraste av alla. Man tror att man har lyckats men när man kommer dit nästa gång så har hon på något sätt lyckats dyka upp igen.


Härom sistens var hon med i TV-fiaskot "Grillad". De inbjudna komikerna skulle skända henne efter bästa förmåga. Men det blev en märkligt fadd tillställning. Jag menar - en partiledare som varit så drängfull att hon kissat inne på en biograf - hur svårt kan det vara att sätta poänger? Men komikerna nöjde sej bara med att gång på gång påpeka att hon gjort just detta. Men det visste vi redan.

Det var egentligen bara en enda poäng under hela programmet och det var då Gudrun visade varför hon är ospolbar. "Jag hade försepeglats att jag skulle grillas av sveriges bästa komiker. Jag säger som Wanja Lundby-Wedin: 'Jag har blivit lurad'". Så enkelt och elegant sätter man en poäng.

Det luktar fähund - det är vår

Våren är en märklig tid. Det är smutsigt på gränsen till vidrigt. Det luktar ruttet gräs som tinar fram. Det finns inget vettigt sätt att klä sej. Klär man sej lätt kommer man att bli outhärdligt förkyld, klär man sej varm blir det svettigt och kletigt. Men ändå är det någonting härligt i luften.


Det som grämer en är att man aldrig hann få fram skidorna i år. Heller.

Tillslag mot fildelare

Problemet med att beivra fildelning handlar ofta om bevisfrågan. Det är svårt att ta folk på bar gärning så att säga. Den här händelsen utspelade sig på en icke specificerad plats i Umeå.

Naturstudier - Rökaren

På senare tid har en gren av Homo Sapiens avknoppat till en ny art – rökaren – eller Fumo Sapiens. Man träffar oftast på Fumo Sapiens i dörrar till större byggnader där de står och försöker blåsa in så mycket rök som möjligt för att locka ut eventuella Fumo Sapiens som vistas inne i byggnaden. Eftersom Fumo Sapiens har det sämsta luktsinnet bland primaterna får de ta i ganska ordentligt.



När tillräckligt många samlats så vidtar parningsritualen som tillgår så att de harklar så ljudligt det bara är möjligt.



När så hanen har lyckats harkla upp en munfull slem så spottar han ut det på marken. Man har fortfarande inte lyckats reda ut om avsikten är att skvippa omkull en Homo Sapiens-hanne som råkar trampa i harkelslemmet och på så vis visa sej driftig eller om det är de vackra mönstren av brunt och grönt slem med små svarta rosor och ljusgröngult skum som tilltalar honorna.

Naturstudier - Rökaren

På senare tid har en gren av Homo Sapiens avknoppat till en ny art – rökaren – eller Fumo Sapiens. Man träffar oftast på Fumo Sapiens i dörrar till större byggnader där de står och försöker blåsa in så mycket rök som möjligt för att locka ut eventuella Fumo Sapiens som vistas inne i byggnaden. Eftersom Fumo Sapiens har det sämsta luktsinnet bland primaterna får de ta i ganska ordentligt.

När tillräckligt många samlats så vidtar parningsritualen som tillgår så att de harklar så ljudligt det bara är möjligt.

När så hanen har lyckats harkla upp en munfull slem så spottar han ut det på marken. Man har fortfarande inte lyckats reda ut om avsikten är att skvippa omkull en Homo Sapiens-hanne som råkar trampa i harkelslemmet och på så vis visa sej driftig eller om det är de vackra mönstren av brunt och grönt slem med små svarta rosor och ljusgröngult skum som tilltalar honorna.

(Förlåt. Jag håller bara på att bli alltmer allergisk mot tobak.)

Klockan är kvart i sex och jag kan inte sova

Har suttit uppe en stund nu. Det snöar hysteriskt ute.