Den förlorade sonen besökte Umeå i helgen. Det verkar inte finnas mat i Stockholm för det var ett magert stycke som besökte oss. Vi gjorde vårat bästa för att göda honom, blan annat med en omfattande lammiddag. Vi hade införskaffat den här lilla pärlan som kom fram på bordet efter middagen. Gamla dansbandsbilder är ju ett diskussionsämne som berör och fascinerar.
Det är svårt att förstå hur ett mode uppkommer. När det gäller dansband så var den bisarra klädstilen tydligen ett resultat av skatteregler som krävde att man kunde bevisa att man inte använde sina scenkläder privat och därför utvecklades en speciell stil. Många damer som gick ut och dansade sökte efter "en snäll och mysig kille" vilket med tiden blommade ut till att man eftersträvade en närmast enfaldig uppsyn.
Plötsligt började alla ungdomarna intressera sej för något i boken. Jag förstår först inte vad det handlar om men de börjar prata om "kameltår". Saken förhöll sej så vid denna tid att man tyckte att det var fint med åtsittande byxor. Som alla andra moden så gick även detta överstyr och hur man draperade benämndes "PTV", "PTH" eller "PU". Som synes så var PTV det vanligaste.
Själv var jag en föregångare för de här jättestora hängbyxorna. Jag trivdes aldrig med att knöla in familjelyckan på det där sättet. Till sist föll jag till föga och köpte ett par V_jeans. Dagen efter dog modet fullständigt ut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar