En ordentlig gubbe plankar

När vi skulle åka hem på lördagkvällen (eller snarare på söndagmorgonen) så fanns det inga spärrvakter på T-centralen. Jag stod länge och tvekade för man vill ju vara en ordentlig gubbe men till sist så fann jag ingen annan råd än att helt enkelt krångla mej förbi spärrarna.

Nere på perrongen så hamnade vi brevid något slags automat med diverse frestelser. Min håg stod genast till en Snickers som utlovade extra mycket nötter. Jag stoppade in mina 15 kronor och slog koden, 34 om jag inte minns fel, och något slags skruvmanick föste fram en bit Snickers mot kanten så att den skulle ramla ner. Men det elaka chokladstycket vägrade ramla ner och klöste sej på det mest förargliga sätt uppe på hyllan och vägrade att ramla ner. Först ruskade jag varsamt på automaten utan att nämvärt hota chokladbitens upphöjda position. Mina ruskningar blev lite våldsammare med samma uteblivna resultat. Jag satte då in en rejäl hockeytackling och chockladbiten föll till sist till föga. När jag ivrigt stack in handen för att fånga den nu hett eftertraktade kaloribomben så rasslade det till i myntreturen. Jag fick både Snickersen och pengarna jag hade stoppat in. Jag kände mej som en usling.


När vi så kom fram till vår destination så satt det en spärrvakt. En kort stund funderade jag om jag skulle be honom att stämpla på min remsa så att jag kunde göra rätt för mej men det kändes som om det skulle kunna bli komplicerat att förklara. Ibland måste man välja mellan att göra det rätta och att göra det enkla.

Dessutom så insåg jag när jag sökte mej bort från underjorden att jag förra gången råkade bläddra med två remsor vid en övergång och missade på så sätt att jag kunde åka vidare på samma biljett - så att nu är vi kvitt, SL.