Jag hörde något på radion. Det var en bloggare i sextonårsåldern som beskrev sitt tunga slit som bloggare. Hon nämnde också något om sin stödpersonal som olika rådgivare och stylister. Reportern hördes lite frågande men självklart är det så att alla vi bloggare med självaktning har en stylist!
Min stylist har varit missnöjd med mej under hösten. Normalt brukar jag av bekvämlighetsskäl hålla min hårväxt undet herrans tukt och förmaning eftersom min hårkvalité är typ fisklina för tyngre havsfiske. Den enda hårklippningsmaskin som fungerar på mej är också en specialmodell för strävhåriga terrier. Men på grund av mitt späckade schema så har sådana där saker blivit lite eftersatta. Efter ett tag började jag tycka det var lite roligt att se håret växa. (Frågar du min stylist om mitt späckade schema så menar hon att mycket av det går åt just åt sådant som att sitta och se på när håret växer) Men så hände något över en natt. Plötsligt var jag väldigt lurvig. Mitt skägg drog lite grann åt det gammaltestamentliga hållet.
Saker bör ju lanseras med ett snyggt namn så jag föreslog för min stylist att jag skulle kalla det för "patriark-skägg". Min stylist kontrade med "uteliggar-skägg" vilket i mina öron lät betydligt mindre säljbart.
Men riktigt hur illa det var ställt förstod jag inte förrän jag och stylisten skulle ut och handla julklappar på stan. Jag fick inte gå närmare henne än tio meter och jag fick bara kommunicera med mobil.
Men nu är jag ansad och fin igen. Min stylist är nöjd.
Blu-ray: Släpp fångarne loss – det är vår!
14 timmar sedan
Briljant!
SvaraRadera