Drama i radhusområde - man dräper pudel

Ständigt nattarbete gör en lite snurrig. Att jag klarar det beror på min goda förmåga att sova. Men det finns en känslig punkt och det är klockan två. Väcks jag klockan två en ledig natt så tycker kroppen att det är en god idé att vara vaken. Men väcks jag inte så sover jag som ett barn.

Inatt så väcktes jag av ett oväsen. Hade det varit en amerikansk film så hade jag naturligtvis tagit fram pistolen ur nattduksbordet. Men nu är det här i Umeå så jag gick för att se vad det var. Det kom från köket. När det är tomt i pudelns matskål så slår han på den och den studsar en halvmeter upp i luften. Charmigt. Men inte klockan två på natten.


Gick inte att sova efter det. Jag gick ut på internet för att fördriva tiden men det var fullt av dumjävlar. Efter en stund blev jag lite trött och kröp ner i sängen igen. Otroligt nog så infann sej John Blund och jag sussade sött. Men så är det något som krafsar på mej. Då är det pudeln som vill gosa.


Jag söker efter pistolen i nattduksbordet men det var viss i nån film jag såg som den låg där. En stund tillbringar jag med att fundera över olika avlivningsmetoder som kan genomföras utan att kliva upp ur sängen. Så småningom så vaggar jag mej själv till sömns lyckligt läsandes en dramatisk rubrik på Västerbottenskuriren: Drama i radhusområde - man dräper pudel. Lycklig somnar jag in igen.


Nu kokade jag mej morgonkaffe. Då kommer min bäste vän och viftar på svansen. Det är tur att minnet är kort.