Skuggteatern ger nu en teaterföreställning om Umedalen - Västerbottens mentalsjukhus - där jag en gång tog mina första stapplande steg inom psykiatrin. Sjukhuset stängde någon gång i mitten på åttitalet - ja, själv jobbade jag där ännu längre om jag minns rätt. Tror vi blev kvarglömda.
När psykiatrin flyttade ut så var Umedalen blibit hopplöst föråldrat. Det var dags att gå vidare. Men allt var inte nattsvart på Umedalen. Man hade bra arbetsterapier som var väl anpassade efter individerna eftersom man hade så många. Det fanns utearbete och sysselsättning som var bra. Och på gott och ont så var man aldrig ensam. I dagens vård så är ensamhetsproblematiken ett stort problem.
Därför studsar jag till när jag läser en recension i VK att "Vissa saker av horribla mått måste man påminnas om hur obehagliga de än är. Förintelsen är ett sådant exempel. I Umeå tror jag att exempelt är Umedalen." man tar sig för pannan!
Det påstås att Umedalen skulle vara det sjukhus i landet som lobotomerade mest. Isåfall så var orsaken till detta att Umedalen var ett för tiden modernt mentalsjukhus som låg i framkant. Man ville behandla så många som möjligt med denna för tiden moderna metod. Men sedan kom Klorpromex och en revolution inom psykvården skedde inom några år. Den fasansfulla vidden av att de som lobotomerats aldrig kunde återställas när man nu hade en effektiv medicin var förstås tung att bära. Men hur skulle man kunna vetat att kemin kunde ge en sådan hjälp?
Idag kanske vi skrattar åt gamla behandlingsmetoder som långbad och insulinchocker. Men man måste hålla i minnet att man om femtio år förhoppningsvis har kommit så långt att man skrattar åt sådant vi har för oss idag. Historien har ingen slutpunkt utan den fortsätter. Förhoppningsvis lär vi oss mer hela tiden.
Men vi behöver inte skämmas för Umedalen.
Inlägg
Hejsan Åke. Jag håller helt med om dina tankar, vi har diskuterat dem noggrannt då vi tagit fram pjäsen och tar även upp det i föreställningen. Håller med om att förintelseparalellen är väl stark och om du ser pjäsen så tror jag att du kanske skulle få en annan bild av vad vi gjort. Jag hoppas verkligen du har möjlighet att komma se pjäsen antingen nu eller då vi spelar igen i vår. Vänlig hälsning, Love Ersare, skådespelare på Skuggteatern.
SvaraRaderaJag har ju inte sett pjäsen så jag har ingen aning om någon skugga faller på Skuggteatern :) Utan min tagning på pannan avser rescensenten. Funderar på att gå och se den.
SvaraRadera