Placeboterapeuten

Har ni sett det där "Par i terapi"? Det väcker en del gamla minnen hos mig. På åttiotalet så arbetade jag på en avdelning som var väldigt inriktad på terapi, samtal och en del pedagogiska hyss som var moderna vid den tiden. Den här terapeuten i programmet hade en far som jobbade på en annan avdelning. Men han var kognitiv och vi var psykodynamiska. Det var lite vattentäta skott mellan de olika ideologierna.

Ett problem med psykiatri är att de här tråkiga metoderna som medicinering och ECT har mer mätbara effekter än terapi. De som får terapi säger sig få ut något av det men den som liksom ska evaluera resultatet är ju samma person som utför behandlingen vilket i värsta fall kan innebära en bias. När man testar ut medicin så brukar man ha en kontrollgrupp som får medicin och en som får placebo.

Jag fick en rätt genial idé. Jag skulle utveckla en placeboterapi. Där skulle jag sitt och ställa intresserade frågor, föreslå små övningar och ... ja, göra ungefär sådant som man förväntar sig. Dessutom skulle jag uppträda lätt förvirrat, ha lite för långt hår och skägg och bära omaka strumpor som en riktig terapeut.

Men det skulle liksom inte bygga på några djupare analyser eller något.

På så sätt så skulle man kunna få mätbara resultat på vilka terapier som fungerade bättre än min placeboterapi.

Men mina idéer rönte inte alls den uppskattning jag tycke de förtjänade. Min överläkare förstod exempelvis inte alls det där med omaka strumpor fast jag snott idén från honom.