Där solen aldrig ler del 3 - Sjörövarna

Nästa gång jag skulle på filmstudion frågade Persson vad det var den här gången. "Det är en dokumentär om Jimi Hendrix" sade jag. Persson blev villrådig. Jimi Hendrix? Hur skulle det kunna gå fel?

När vi närmade oss bion blev vi varse att det var väldigt många bilvrak. Det var någon sådan där amerikanare som någon tänkt rusta upp men insett att det var roligare att åka runt och dricka öl. Eller ungefär vad som helst som gav en stunds fördunkling åt synapserna. Det stod några vanskötta PV:ar och Amazoner där också.

Inne på biografen så hade den redan börjat fyllas. Av Bodens fem intellektuella syntes inte en skymt men där var unga kåkfarare, rishögsburen ungdom och någon jag kände igen som gick på sjön direkt dom gick ut nian. Det var några som kvalificerat direkt till A-laget från nian också. Det var den värsta ansamling drägg man kunde uppbringa i hela Norrbottens län. Bion fylldes för andra gången i filmstudions historia till sista plats.Tre gånger i mitt liv har jag suttit i en fullsatt bio med bara män. Det var när jag såg "Långt ner i halsen", "Mannen med järnhanden" och denna.

Det var lite märkligt att de satt och rökte inne på bion men det var å andra sidan inte tobak de rökte. Persson satt som vanligt och drog mej i armen.

Det var en riktigt bra film - det fick till och med Persson erkänna efteråt.