Genom ödets allra bittersta nyck så hade vi placerats i Boden. Vi var flygsoldater, treveckorsgrundutbildade i Luleå, sjuveckors vidareutbildade i Halmstad. Gud hade varit god och placerat oss i Tylösand i augusti och jag tror inte att vi låg så hemskt långt efter den där skandalsåpan. Men nu hade vi hamnat i Boden.
Vi som kände till Boden visste att vi stod inför ett 9 månaders långt celibat. Boden är en rätt speciell plats. Kvinnorna kan läsa av en mans tjänstegrad genom en blick. Och ingen under överfurirs grad får doppa. Det är lagen. De flesta av oss hade väl inte haft något översvallande kärleksliv innan så vi fann oss i vår lott, duschade i kallvatten, bar tagelskjorta och ägnade oss åt bön - eller i mitt fall kultur. Men Persson ville inte acceptera ödet. Jag tror rent att han hade gjort slut med flickvännen för att få röja under lumpen - och så hamnade stackarn i Boden.
Persson var en jagad man och visste inte vad han skulle ta sej till. Undertecknad köpte rabattbiljetter till Bion och det visade sej att det kostade bara några kronor att gå på filmstudion med rabattkort. Vanlig film blev lite dyrt även med rabattkort så Persson blev lite intresserad när han hörde talas om mina filmstudiobesök. Så han följde med.
Filmstudion visade intellektuell film. Gärna från östeuropa eller allmänt svår film. Jag minns inte vad det var för film som vi såg först men Persson såg skeptiskt på den övriga publiken som bestod av Bodens alla fem intellektuella. Efter tio minuter började Persson rycka i min arm och ville gå därifrån.
Men jag är inte den som går ut från en film bara för att den är osebar och Persson satt frustrerat och genomled filmen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar