I loved a teen-age beatnik

På Joakim Gunnarssons utsökta blogg Sekvenskonst diskuterades en kärleksserie och hur vältecknad den var. Amerikanska kärleksserier är ett för mej ganska outforskat område. Genren som sådan lär ha mer eller mindre uppfunnits av Jack Kirby och Simon som annars var kända för sina superhjälteserier. Det är lite spännande att titta i de här tidningarna för man känner igen teckningsstilarna från flera berömda tecknare som av någon anledning väljer att inte signera sina serier. Ofta så syns det att de tecknar med vänster hand men man kan hitta en del riktiga pärlor.

Men man förs in i en fullständigt okänd värld. Serierna har uppenbart gjorts av medelålders män som då ska kittla unga flickors allra kyskaste kärleksfantasier. En tidning gjorde mej lite förbryllad. Tidningen heter "Teen-Age Romance" och här är märkligt nog inte historiens sensmoral att om man bara vill kan man få den rätte till sist utan den stående sensmoralen är att man ska inte vara ihop med dåliga killar. I den här tidningen så är det en flicka som blir förälskad i en Beatnik.

Hon har varit i hop med en stilig kille som heter Steve i två år. Man anar att det har varit ett väldigt kyskt förhållande. Hon faller pladask för beatniken Vergil. Men det visar sej att han är lat och odräglig men hon vill inte se det.



När det dessutom börjar brinna hos hennes är beatniken för feg för att försöka rädda pappan. Som tur var så den gamle pojkvännen förbi och räddar pappan. Beatniken får sej en välförtjänt och handfast skopa ovett.


1960 gick det tydligen att sälja detta.