The great Wuga Wuga

Det fanns en rätt intressant serietecknare som hette Richard Corben. Han kom från något slags undergoundsammanhang och smög sej liksom in bakvägen i seriebranchen och gjorde en del rätt läckra rysare. Men så började han med sitt stora projekt DEN som var något slags väldigt muskulös man med jätteballe som gick naken och slogs med monster. Den diskussion som uppstod bland serievänner på den tiden skulle idag uttryckas som "DEN - bra eller anus?".

Ungefär under samma tid så började en del av oss unga arga som utgjorde "the Golden Age of Sedish Seriefanzines" att söka oss ut mot en mer kommersiell bas. Det var jag, Gunnar Krantz och bröderna Andreasson. Den ena brodern var en briljant tecknare och den andre hade en väldigt skum humor som jag uppskattade. Den broder gjorde ett omslag till Bild &Bubbla som skulle illustrera dilemmat med Corben-serien. Det gjorde han ungefär så här:

Den där frasen var så catchy. Jag gick länge omkring och fnittrade var gång jag kom att tänka på den. Men så en dag får jag en Trojan-kompilation i handen. Där hittar jag en låt med Sir Lord Comic som ... ja, lyssna själva. Vart vill jag då komma med det här? Ingenstans, faktiskt. Jag tycker bara det är så himla roligt.