Skäggiga män möts

I morse skulle jag ner på stan. Jag var på Ersboda och jag kunde inte reda ut nåt vettigt bussalternativ så jag bestämde mej för att gå. Det var en underbar förmiddag. Det enda som skämde promenaden var alla krossade glasflaskor. Jag är mot dödsstraff med två undantag: Sådana som kastar glasflaskor på cykelbanan och de som häller kaffe i Thé-termosen.

När jag så strosar nedför Östra Kyrkogatan blir jag varse att det kommer två uteliggare gående. De ser lite märkliga ut för de har någon slags reflexoveraller på sej. Det är väl nån ny drive från de sociala myndigheterna så att de syns lättare för billförare ... Men när jag närmar mej får jag en obetvinglig lust att lyfta på hatten för de två. Eller keps snarare. Så jag flöjtar på med någon hälsningsfras från en gammal svensk film, typ: "Nämen, se goddag!" eller nåt. Den magre uteliggaren säger ett glatt hej och den lite grövre muttrar fram ett buttert "hej".


Det var ju Robert Aschberg och Gert Fylking som var ute och promenerade. Jag blev lite tagen för det är inte ofta man träffar kändisar på Haga. Den sista var väl Haga-mannen. Men min instinkt var ju klockren! Klart vi ska lyfta på kepsen för Aschberg och Fylking.