Kalas på Koleraön

Hustrun var på kalas på fredagskvällen. På Koleraön. Det låter inte riktigt bra i mina öron men jag körde för att hämta henne senare på nattkröken och då passade jag på att se mej om. Det är fantastiska villor som ligger därute. Vi fick en del passagerare med oss så jag fick mej en rejäl sightseeing av Holmsund by night. Det är otroligt vad mycket villor det finns därute. Man är förvånad över att någon hittar hem där.

När jag till sist lämpat av alla och kommit till Umeå så hade hustrun blivit hungrig. "Jag ska ha en hamburgare" - sade hon på ett sätt som knappast lämnade utrymme för diskussion. Så jag åkte till Max för att se om det var öppet. Det är lite märkligt för det är fler människor ute 3 på natten än det är 3 på dagen. Många såg ut att vara i högstadieåldern ungefär. Inne på Max så verkade de flesta vara över 18 om än med måttlig marginal.


Det var väl si och så med nykterheten men folk var glada och trevliga. Hustrun uppskattade det mycket för hon lever liksom i ett ständigt cocktailparty där man pratar lite allmänt med vem som helst. Folk brukar se lite brydda ut på vanliga affärer och man ser att dom undrar var dom träffat henne förut. Men det har dom inte för hon pratar otvunget med vem och vad som helst. Och nattgästerna på Max var väldigt lättpratade. Hon stoppade en kille som försökte knalla in med en brinnande cigarett. Den unge mannen gav sin cigg till en annan och kom in och såg ut som en mellanstadieelev när han ville ha beröm av henne för sitt gentlemmannamässiga uppträdande. Hon berömde honom och han såg tacksam ut. Så bär dom sej aldrig åt när jag försöker hindra folk att röka inne. Hur gör hon?