onsdag 17 november 2010

(S)opåtervinning

Socialdemokraterna gjorde ett historiskt misstag när man satte Sahlin på partiledarposten. Missbruket av sina tjänstekontokort (Sahlin själv och hennes anhängare brukar benämna det för "den där Tobleronen" men det är de andra 50 000 kronorna som hon "lånade" som störde mej), hennes påtagliga brist på visioner (bortom samkönade äktenskap och könskvotering) och att hon faktiskt inte har åstadkommit någonting påtagligt på någon av de poster hon har innehaft, gjorde henne ganska omöjlig redan från början.

Men det är historia. Frågan är vad som kommer sen. Partiet är i behov av förnyelse och en allmänn uppryckning. Det gick kalla kårar på ryggen på mej när något slags expert på socialdemkrati såg tre möjliga framtidskandidater Thomas Östros, Sven-Erik Österberg och Per Nuder. Men det värsta kom idag när Expressen talar om att krafter inom partiet förordar Bosse Ringholm(!?) - han var en bakåtsträvare på nittiotalet och han lär knappast ha bytt riktning sedan dess. Jag tror jag gjorde en serie med honom när Göran Persson var statsminister. Laila Freivalds var med där också - det kanske skulle vara ett fräscht namn inför framtiden också? Thage G Pettersson -om han fortfarande lever kunde han vara ett piggt alternativ.


Det är märkligt svårt att kunna kommentera eller blogglänka till Aftonbladets artiklar i ämnet. Man känner verkligen att man vill hålla den okontrollerade diskussionen utanför det här. Demokrati  och yttrandefrihet i all ära men någon måtta får det tydligen vara. En intressant artikel är "S klarade inte en kvinnlig ledare", delvis så tror jag att hon är ute och cyklar för jag tror inte att vi hade haft den debatten med Anna Lind som partiledare. Även om hon något glorifierats så hade hon ett betydligt större stöd i partiet och ett större stöd bland de som arbetar. Jag har svårt att tänka mej att det egentligen ska vara ett sådant motstånd mot en kvinnlig partiledare men det var olyckligt att man satsade på ett sådant stolpskott som Mona Sahlin.Men om det bland vissa grupper skulle vara ett mtostånd mot en kvinnlig partiledare så gäller det ju att denna ska vara bättre än tillgängliga män, inte uppenbart sämre. Gör om, gör rätt.

Edit: Jag ser att man nu länkat till Aftonbladetartikeln via Bloggportalen istället för den vanliga klistralänken, så jag får backa från min anklagelse i stycket ovan. Det kan väl vara på sin plats att förtydliga lite kring Sahlin där jag tror att det som varit avgörande för hennes misslyckande inte i första hand varit att hon inte återtog regeringsmakten utan att det kändes som om hon inte var riktigt hungrig att göra det.

2 kommentarer:

  1. Anna Lindh skulle ha varit självklar redan för fyra år sen, om inte om hade varit.

    Jag kan tänka mig en ÄNNU värre kandidat än de du räknar upp - Thomas Bodström. Den typen av "förnyare" är sämre än alla bakåtsträvare tillsammans. Med honom i spetsen vore socialdemokratin räddningslöst förlorad. Eller rättare sagt Socialdemokratiska Arbetarepartiet, de flesta politiker numera oavsett partitillhörighet verkar vara nån slags högersossar så socialdemokratin i sig lever väl vidare ett tag till. På gott och ont.

    SvaraRadera
  2. Bodström är min favoritantikandidat. Men vi får hoppas att turerna från valrörelsen har gjort honom omöjlig. "Jag sköter valrörelsen via facebook", "nä, ska ni testa benzo också så ställer jag inte upp" osv.

    SvaraRadera