För släktforskare är ett åldersstiget släkte. Mycket allvarliga äldre herrar och damer som talar viskande även om vi är ensamma i salen. Alla är mycket hjälpsamma så det är lätt att knyta små nätverk. Problemet är bara det att när man återkommer efter halvtannat års frånvaro så har halva nätverket avlidit. Släktforskare har högre dödlighet än heroininjicerande rockstjärnor i 27-årsåldern.
Men sorgecermonin hos oss släktforskare är rätt jordnära. Vi skriver in vederbörandes dödsdatum på dennes post.
Klick.
Inlägg
Spännande som sjutton, velat försöka många gånger att börja släktforska. Men tålamodet har svikit mig varje gång...
SvaraRaderaHar du koll på dina far- och morföräldrar är och var&när de är födda så är det ganska lätt därifrån. Eftersom kyrkan höll koll på alla så finns de flesta registrerade ända tillbaka till 1730.
SvaraRaderaKul, släktforskning är ett av mina intressen också. Till och från, mest från nuförtiden; ändå förnyar jag alltid mitt Genline-abonnemang när det kommer bra erbjudanden (vilket det gör allt som oftast).
SvaraRaderaHur lätt det är att forska beror ganska mycket på var anorna bodde. Mina är till stor del i Norrbotten och Dalarna, där finns nog det mesta bevarat (framför allt Dalarna, som det ofta är en fröjd att forska i). Sen har jag anor i Östergötland, där är det många församlingar där de äldsta bevarade husförhörslängderna är från början av 1800-talet. Och landsändar med många lantarbetare, dvs egendomslösa, och städer är oftast mycket svårare att forska i än när det är bönder som bodde i samma by generation efter generation.
Haha, "Släktforskare har högre dödlighet än heroininjicerande rockstjärnor i 27-årsåldern", kul! =D
SvaraRadera