Jag hatar bra TV

Gårdagskvällen tillbringades i vegetativt tillstånd framför "Byggfällan" - ett sånt där program där man letat reda på någon fuskbyggare, piffar till nåt hus och jagar en skum hantverkare.

Min nyfikenhet väcktes då man sade att "man aldrig sett så många fel gjorda" i en och samma renovering. Eftersom en av mina hobbies är att bygga fel så ville jag se exakt vad det var för fel man hade gjort. Men av sådant fick man se väldigt lite. Ventilationen i badrummet hade dragits rakt ut genom väggen, man hade inte dragit takpappen ända in i hörnet vid takkupan och ytterisoleringen var bristfällig. Det var ungefär det man fick se. Däremot fick man 34 gånger se byggledaren gå runt i en vit hjälm och säga "Jag har aldrig sett så många fel i hela mitt liv".

Vad man däremot fick se var förannonsering om att man skulle jaga den ansvarige fuskbyggaren med mikrofon och kamera. Om och om igen. Inför varje reklampaus, vilka finnes i riklig mängd, efter varje reklampaus och någon gång mitt emellan. Kommer ni ihåg filmen Memento med en huvudrollsinnehavare som bara kunde minnas 15 minuter i taget? Hans lillebror jobbar som redigerare på Meter film och har ett minnesspann på två minuter! Sätt den jäveln i en guldfiskskål!

Det är tydligen varje journalists våta dröm att få sticka en mikrofon och en kamera i nyllet på någon och denne springer iväg. Dessutom verkar man ha fått för sej att detta är "bra TV". Innan man kom fram till det ihärdigt förannonserade klimaxet hade jag börjat hålla på fuskbyggaren. Jag satt i en timme och fick se ungefär 10 minuter unik film resten var omtugg och då förhandsvisningar om en fuskbyggare som fick springa gatlopp.