Vi måste utrota gorillorna

När jag var som mest igång i stugan så blev arbetsdagarna rätt långa. Såpass långa att de drog ut ända till Karlavagnen - ett sånt där pratprogram på radion där mestadels fulla människor ringer in och pratar osammanhängande. Denna kvällen - den 4 augusti närmare bestämt- så ska programledaren Marcus Birro prata om mansrollen. Han är upprörd över hur vi män är. Tydligen går vi på fotboll, är drängfulla, sviker våra barn och brölar. Det är ett väldigt tjat om att vi män är som apor istället för att lyssna på poesi som vi män borde göra. Nu hör jag inte riktigt allt men jag tycker mej i alla fall höra att den gamla mansrollen måste utrotas - "Vi måste utrota gorillorna!". Det här gick och malde i mej och jag började tänka på saken i form av blogginlägg. "Nu ska du få Birro-jävel!", tänkte jag och smidde drastiska formuleringar och hade bilden klar för mej:
Så nu när jag kom hem så lyssnade jag på programmet på webben. Det var mycket bättre diskussioner än vad jag mindes. Men jag blev i alla fall lite irriterad när han väver ihop en slags ålderstigen mansbild bestående av fotbollshuliganer, norrlänningar i rutig skjorta och svikande fäder. För mej är inte de här riktigt samma sak. De norrländska männen fick en ganska stor släng av sleven. Det var en kvinna som hade något slags uppfattning om att norrländska män har dragkrok på bilen som en manbarhetssymbol, kopplar aldrig lös släpvagnen som är tom eller innehåller en röjsåg och bär som sagt var en rutig skjorta.

Jag måste utreda det där närmare. Dragkroken är så pass intressant så att jag ska ägna den ett eget inlägg. Men det grundläggande är att bor man på landsbygden så fraktar man runt saker. Ved, gamla möbler, murbruk, dräneringslangar och gud vet vad. En dragkrok är inte en symbol utan en förutsättning för att fungera. Man har heller inte släpvagnen påhakad för att vara macho. Tvärtom så sabbar släpvagnen för machokörning och är ett jävla besvär. Har man en tom släpvagn så har man lämnat något eller ska hämta något. Man kör inte många kilometer i onödan med en släpvagn på. Att man har en ensam röjsåg på släpvagnen är för att de inte är speciellt kul att ha i kupén. Annars så har en röjsåg väldigt lite machopoäng. Jag har aldrig hört någon benämna sin röjsåg vid märke eller vilken effekt den har. Machoprylar som snöskotrar får sitt namn efter märket ("Jag tar lyngschen och kommer över") och alla vet exakt vilken effekt de har på motorn. Det var uppenbart att radiopratarna inte begrep någonting av den grupp de försökte beskriva. Hursomhelst så är de flesta rutskjortemännen rätt hyggliga om man lär känna dem närmare och inte alls så fastlåsta i konventioner som man tycks tro i södra Sverige. Man har fått något slags sammansatt bild av "Jägarna" och "Pistvakt" som närmast är en parodi på olika företeelser.

Och ännu gåtfullare var kopplingen mellan rutskjortorna och fotbollshuliganerna. Som jag ser det så är fortbollshuliganerna en ny mansroll som har kommit till på senare år. Man har säkert lånat beteenden från inbillade vikingabeteenden och sådant men själva rollbildningen är något som hör städerna till och är för mej snarare ett desperat sökande efter något slags manlig gruppidentitet än ett uttryck för en identitet som har funnits. Rutskjortorna har vuxit upp med manliga förebilder medan huliganerna oftast har vuxit upp utan.

För rutskjortorna må vara patetiska på många sätt. De är ju heller inte samma sort allihop heller även om de kan förefalla likartade för en utomstående. Men skiljer de sej på ett avgörande sätt från Stockholmsmännen så är det att rutskjortorna inte sviker sina barn.

Men när jag lyssnat genom programmet hittade jag inte uttalandet om att utrota gorillor. Visserligen hade jag den mesta uppmärksamheten åt annat håll och hörde bara delar men det var ändå underligt att jag hade en sån klar minnesbild. Förlåt Birro. Men rubriken var så klatschig så jag behåller den ändå ...